Du bjuder ut ditt skratt till var och en som önskar fâ
Älvorna har bjudit dig till vals
Men din salta dagg syns tydligt mot din ögonfrans ändâ
Du dansar tyst en kärleksvals frân ingen alls
I desperat jakt pâ en vän
kan du förnedras om igen
Du skänker mer än nân kan ta
för en sekund av nânting bra
Kan nâgon ge vad du ska ha
Vill nâgon se vad du har sett
Kan du nânsin hitta rätt
och fâ tillbaka det du gett
Natten har sin sâng om vilsenhet en trappa ner
Där blinkar lamporna till komp av en maskin
Ett trött och vilset barn av trasig värld är allt jag ser
när du felfritt stampar takt till hysterin
Du blommar upp av ingens frö
i värme varm som slask och snö
Du torkar târ av ingens tröst
och lyssnar tyst till ingens röst
Du har rock'n'roll i dina bröst
Du har blues i dina lâr
Du har visor i ditt hâr
och poesi i dina sâr
Men nu syns daggen tydlig mot din ögonfrans igen
Du vinglar bakfull hem till väggar utan svar
Ditt glamourösa hopp om lyckovärld i skymningen
blev en bitter vandring hem i singular
Du har sett drömmar rasa ner
och du vet hur munnar ler
Dom älskar gärna det dom ser
men dom skräms bort om det finns mer
Men du är van vid folks manér
och frân din vagga till din grav
är du den vilsna världens slav
du är en târ i svarta hav |
|
Den här lâten är om mig... Lars Winnerbäck verkar känna mig bättre än jag själv gör. Han sätter ord pâ det jag känner. Han beskriver mig som person och min längtan att slippa vara ensam...