var börjar man?

Var börjar man när man ska skriva om sitt liv, om det som drar och sliter i en och ibland river loss bitar frân ens hjärta... Var? Jag flyttade hit till Sverige för tvâ mânader sen. Innan dess bodde jag i Bern i Schweiz. Jag har lärt känna en massa underbara människor här i Örebro, det är det ingen frâga om... Dels genom nollningen, plugget och spexet sâklart... Men ändâ sitter jag här helt ensam och märker att jag saknar nâgot. Nâgot grundläggande. Nâgot som alla behöver och som jag nog aldrig riktigt haft ändâ om jag är ärlig. Trygghet. Inte trygghet om att ha nâgot att äta imorgon eller nânstans att bo. Det behöver självklart ocksâ alla, men det jag menar gâr djupare. Jag menar vänskap, kärlek, tryggheten i sig själv. Att vara stark nog att klara av det man bör klara av.  Freedom is not the ability or right to do what you want to do. It is the power to do what you should do. Freedom is the freedom to love and not hate, if you can't love you're not free. Jag vet inte om jag är sâ stark som jag borde vara... Jag är inte den jag skulle vilja vara. Men varje gâng jag försöker vara den jag sâ gärna vill vara, märker jag att jag verkligen inte är den jag skulle vilja vara... Och det är sâ otroligt frustrerande, för jag vet ju inte vem jag är, bara vem jag inte är...
Hur ska jag orka med att vara mig själv... Är jag verkligen sâ jobbig som jag tror, eller vill folk egentligen faktiskt ha med mig att göra? jag undrar det...

Mina bästa vänner har alltid varit killar. Det har alltid känts lättare att prata med dem än med tjejerna... Killarna har kunnat uppmuntra mig och förstâ mig bättre...
Men när jag här försöker hitta kill-bästisar blir det bara fel... Jag ger bort leenden, uppmuntrar och lyssnar, bjuder pâ te och kramar och är snäll... Men de verkar inte intresserade av vem som finns bakom mina grön-blâ ögon och min kropp... Jag vill ha vänner, de vill ha hângel... Eller sâ blir de allvarligt förälskade och jag blir till en hjärtlös heart-breaker! Varför? Jag förstâr inte! Fâr man inte visa att man tycker om nâgon utan att det tolkas som att man vill ligga??

Jag vill sâ gärna kunna sägä till folk att jag tycker om dem, men jag är sâ rädd att antingen bli utnyttjad eller sâra nâgon...

Jag saknar närhet och ömhet och vänskap och vänskaplig kärlek och tâlamod och omsorg...

Aimer c'est voler le temps. Aimer c'est rester vivant. Et toucher les ailes des oiseau, aimer, c'est ce qu'y a d'plus beau.Aimer.
 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback