This time it is over...

Jag hatar när saker tar slut. Jag hatar när känslor tar slut. Och jag hatar maktlösheten.
Det är slut.
Slut!
Och det känns som att jag var den enda som inte såg det.
Ingen jag har berättat det för har varit överraskad. Ingen!
Jaha, så det tog slut nu... Mmm, jag anade det...
Eller till och med: Jag vet, jag hörde det!
Var det slut redan innan jag fattade?
Känner mig så naiv!
Jag som verkligen trodde att jag kunde vara prinsessan med stort P. Att du var min prins var ju helt självklart. I min värld...

Men jag kutar vidare, fortare och fortare, tar på mig mer och mer för att slippa tänka, slippa känna, slippa drunkna...
Ännu blöder såren...

Tack ni vänner som håller mig över ytan! Tack!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback