Jag längtar...
...hem
...efter den jag älskar
...efter någon som kan älska mig för den jag är
...efter snö och berg
...till jul
...tills b-uppsatsen är klar
...tills jag äntligen kan flytta härifrån och börja om
...tills smärtan är över och såren har läkt
...efter att få reda på vad jag vill med mitt liv
...efter att dansa
...efter mamma och pappa
...till sommaren
...efter någon som bryr sig och frågar hur det är med mig
...efter att få prata om hur jag känner och mår egentligen
...bort
...mycket och av hela mitt hjärta
Jag står inte ut. Det gör fortfarande så ont. Och samtidigt ska man orka med en massa annat. Matteprov på C och D-kursen, ett arbete på ShA och ett på NkB, rester på genusvetenskapen och en hel jävla b-uppsats...
Jag pallar verkligen inte. Jag orkar inte vara uppe, men jag vågar inte gå och lägga mig. Är så rädd för alla bilder som kommer upp. Det svider till i hjärtat. Det gör så ont!
Jag vet ju vad jag vill egentligen. Men jag vill två saker som i nuläget inte passar ihop, det går inte ihop. Dans, min stora passion, och den jag skulle vilja vara med dag och natt om jag fick... det funkar inte. Det motsäger varandra i och med att dansen just nu innebär flytt till Schweiz och det klarade ju kärleken inte av, det var därför det tog slut.
Jag vill träffas, jag vill umgås, jag vill prata och berätta, jag vill lyssna och finnas där, men jag har missat min chans, jag har förstört det för mig...
Tänk om jag har missat mitt livs chans...? Men Ebba, så får du inte tänka, det finns fler fiskar i havet.
I så fall längtar jag efter att träffa en annan fisk som får mig att falla så här...