Little Red Riding Hair

Så skönt att bli av med nåt samtidigt som man känner att man har kommit en bit på väg på nästa stora grej. Min uppsats börjar ta form i alla fall börjar jag få lite grepp om vad jag egentligen ska skriva om. Spännande process...
Den här veckan går i läsandets tecken. Många hundra sidor blir det, dessutom måste här pluggas matte för nu börjar min ambitiösa sida komma fram igen, den gör det när en lärare säger till mig att man ser att jag skulle kunna mycket mer om jag bara gjorde det där lilla extra, sånt triggas jag av, dessutom börjar jag inse hur fort tiden faktiskt går och hur mycket lättare det blir för mig om jag fyller all min tomma tid med plugg. Pluggar jag när jag ändå är ensam slipper jag bekymra mig om det när jag väl umgås med folk... Det låter väl bra?

Imorse när jag satt med det sista på pmet som jag skickade in 4 minuter innan senaste tid, så insåg jag att jag tydligen behöver den där stresskicken för att få något gjort. Och så blir jag dessutom ambitiös på slutet, jag vill göra bra och fattar att jag skulle kunna göra jättebra om jag hade börjat lite innan eller om jag skulle ge mig lite tid till... Slöt en pakt med mig själv om att det inte ska bli så med min b-uppsats, den ska minnsann vara färdig långt i förväg och slipas till perfektion på slutet! Skratta inte, jag kan väl i alla fall få försöka bli färdig i tid för en gångs skull...:-S

Eftermiddagen var trevlig fastän jag var sjuuukt trött. Var iväg till Willys och inhandlade allt som behövs för att julbordet på spexfesten på fredag ska bli fulländat, men jag ska inte vara med där... Ska på en fest helt i rött istället och sedan komma invinglandes i Tybble på eftersläpp för att göra även den festen riktigt osäker... Weehooo!

Avslutningsvis vill jag räkna upp en extra bra och en lite mindra bra sak idag, eller nej två bra saker...
Börjar med den mindre bra: Jag var korkad nog att köpa godis! Ja, det är jättegott, men jag får ju utslag och blir dålig i magen! Att jag aldrig lär mig!!! Aja, får väl leva med att det kliar lite... Min självömkan skrek efter godis när vi var inne på Godislandet, då blir det svårt att motstå, och jag tänkte faktiskt inte på att jag får utslag...
En av de bra sakerna: Man har lagt märke till mig! Så underbart skönt att känna att det faktiskt finns människor som lägger märke till en... *mys* "Dig har man inte sett av på länge... Du bara kommer och skriver provet i ilfart och sen dyker du upp efter några veckor igen...=)" "Ja, jag har ju vart i väg och hälsat på föräldrarna..." "Jahaa, men läser inte du på universitetet också...?" "Jo, det gör jag ju..." Samtidigt som jag sa det kom jag på att jag har sett den här snubben som jag läser matte C med och som alltså har lagt märke till att jag lämnade mitt prov tidigt och inte har varit där på tre veckor, i långhuset och på studentgatan ett flertal gånger... Jag har tänkt att jag känner igen honom men inte kopplat vartifrån... Tänk om han typ är jätteledsen för att jag aldrig har hälsat på honom... Nej, det kan han omöjligt vara, tror inte han bryr sig om jag hälsar eller inte..;-) Jag vet ju inte ens vad han heter...
Det är lite så, alla har koll på mig, men jag har inte koll på nåt alls, dom som jag läste svenska med frågade också typ vart i Schweiz jag kom ifrån och jag fick en sån där tankeställare: Har jag berättat att jag är från Schweiz? Måste ha nämnt det nån gång... Sen kommer jag att tänka på att jag inte vet något alls om dom, ingenting. Inte ens vad dom heter! Shit,vad ignorant man känner sig... Nåväl, det kändes i alla fall positivt att den här snubben hade lagt märke till mig=)
Den andra var när jag pratade med Mamma och hon frågar om jag har fått några pengar på mitt konto (det var alltså praktiskt taget tomt... men det hade jag inte berättat för henne... jag vill ju klara mig själv...), jag svarade att jag inte hade hunnit skicka kopia på a-skattetabellen men att jag skulle göra det imorgon. "Nej, jag menar från oss..." Jag blev helt stum... "Du sa ju att du önskade dig julklädspengar..." Jag blev jätteglad! En ordentlig summa för fina julkläder hade satts in på mitt konto, "en tidig julklapp"... "Nu ska jag köpa nåt fint åt mig själv att ha på mig!" "Du är fin i mjukisbyxor också." "Tack, men kanske inte riktigt julfin, känns inte som att man vill se sig själv i mjukbyxor och luvtröja när man kollar på bilderna från julen..." "Men får ta bilder på bara ansiktet..."
Ja, jo, men jag köper nog hellre nåt snyggt att ha på mig än ber dom som tar kort ta på bara ansiktet... Nu när jag ändå har fått en julklapp i förväg=)

Så är det. Imorgon ska jag avsluta mitt elände helt, då ska jag ta tillbaka den delen av mitt hjärta som jag gav bort så att den kan läka fast igen. Sen får vi se hur det blir, jag orkar i vilket fall inte sörja längre, det finns så mycket jag skulle behöva sörja då. Ett helt år typ.

Det kommer nog bli en ganska lång årsberättelse i år, men den skriver jag när det väl är dags... Dvs, typ den 1:a januari på eftermiddan när bakfyllan börjar lägga sig och melankolin infinner sig. Då kan jag gå ner till stranden och bränna bilder och minnen...

Det är mycket som väntar där ute, ett helt liv! Jag ska ta det och jag ska göra det absolut bästa av det! För min egen skull och för att visa er vad ni har gått miste om! Ha!