Tårarna sprutar

Mamma var här i helgen. Det var jättetrevligt. Hon kom ungefär mitt i min sommarsysters studentfirande, damp ner bland hennes vänner, i sommarvärmen, en riktigt härlig sommarkväll fick hon uppleva, det fanns buffé kvar och tårta och ost. När ungdomarna (de yngre och i min ålder) drog on till stan valde jag att stanna kvar, dels för att jag verkligen inte kände för att festa med en massa stupfulla 18 och 19 åringar och dels för att jag var helt abnormt trött efter en lång och varm arbetsdag och 1,3 mils cykling och för att jag ville orka umgås med mamman min dagen efter.
Min mamma är väldigt väldigt mycket som jag, eller jag som hon är det väl för hon var ju före....Hur som helst är vi väldigt lika. Det har vi länge snhubblat över. När man är som min mamma och jag, tänker väldigt mycket, är lite dålig på att kommunicera vad man förväntar sig, gärna anpassar sig lite för mycket och interpreterar enormt mycket i det andra säger, då kan det vara svårt, framförallt när den ena är en söndersliten tonåring som bara gör allt för att det skulle bli så rätt och bra som möjligt för alla och den andra är en trött tandläkare som jobbar mycket och dessutom sköter hemmet. Jag har egentligen alltid tyckt och vetat att mamma är underbar, men det är inte förän nu jag riktigt kan uppskatta det.
Vi hade en jättefin helg tillsammans. Vi gjorde sånt som vi båda tycker om att göra, njöt, pratade om allt, delade erfarenheter, drack kaffe, badade i havet, lagade god mat, cyklade 2 mil till mammas kusin, påtade i trädgården, åt jordgubbar och skrattade... Det var nog det vi njöt mest av, att skratta tillsammans. Vi har exakt samma humor och nu har jag äntligen kommit över min egna pryd- och stolthet och kan bejaka den här humorn vi har. Vad vi har skrattat. Det värsta är nog att vi båda är så flummiga och vimsiga, vi springer runt och letar efter nyklar, påminner varandra om saker som vi sen ändå glömmer och hittar stenar med små ansikten på i sanden... Det är väldigt härligt med någon som också börjar gråta när hon skrattar och skönt att kunna dela med sig av allt det roliga man ser överallt...
Mamma läste Sucka mitt hjärta men brist dock ej av Mark Levengood på vägen hit. Det måste ha funnits många som tittade lite undrande på henne när hon fnissar till på tåget eller flyget och tårarna börjar spruta. För det gör dem när någon som Mamma eller mig läser den här underbara sammanställningen av anekdoter om Marks farmor eller pappa eller honom själv. På ett sätt som tyder på stor självinsikt och en hel gnutta livsvisdom berättar Mark om att han av sin mormor lärde sig att Gud bor i alla människor och att det inte finns någon annan väg genom sorg än den rakt igenom, flyr man ifrån den blir den en evig följeslagare livet ut. Budskapen är ofta väldigt djupa, de går rakt in för erfarenheterna är så avskalade, så rakt igenom ärliga. Mina tårar sprutade också när jag började läsa Gamla tanter lägger inte ägg som jag köpt på Killbergs för 149 kr det sista exet de hade inne, även den av Mark Levenguld, där han samlar barns citat, då dem pratar om mycket som är del av vuxenvärlden. Mark gör redan i förordet läsaren uppmärksam på att ifall barnens tankar kanske skulle låta lite absurda så är det inte för att barnen är dumma i huvet eller mindra smarta än de vuxna utan bara för att de försöker hitta ett sammanhang och någon sorters logik i det de hör och det som ser, deras verklighet präglas av en massa vuxna idéer och tankesätt som de får höra om, det de vuxna säger till de är rätt och å andra sidan det de ser, det de vuxna gör. Och han påstår att om vi säger: Är de inte söta? när barnen säger något smart eller något som visar på att vår vuxenvärld egentligen är helt jävla rubbad, då tar vi ifrån de deras intelligens, deras förmåga att tänka själva och deras rätt till egna tankar. Barn är mycket smartare och har mycket mer humor än vi vuxna vill låta dem ha...
Samtidigt som jag köpte Gamla tanter lägger inte ägg, köpte jag Bonjour Tristesse av Françoise Sagan, en av de böcker vi kunde välja att läsa inför studenten, jag valde tre andra då. När jag såg idag att de hade utländska böcker på Killbergs i synnerhet fransk och just denna vars titel passar rätt bra till mig nu, var jag bara tvungen att köpa den. Jag vet inte exakt vad den handlar om, men det ska jag berätta om när jag vet. Bonjour tristesse, säger jag i alla fall för nu är jag helt ensam här nere. Men jag står här och tar emot ensamheten och sorgen och den stora världen med öppna armar, Jag måste låta mig själv få känna, få sörja, få vara ensam, få älska, få lida och få njuta.
Jag är väldigt dukig på att tränga bort det som inte är så bra i mitt liv, det har egentligen inte så mycket att göra med att jag på något sätt inte vill medge för omgivningen att jag inte mår perfekt, utan det är helt enkelt så att jag inte tycker om att må dåligt, då sjuter jag istället undan allt det jobbiga och kutar vidare i mitt liv.
När jag beskrev för mamma hur jag mår och vad jag känner, tog jag till en våg som metafor. Jag springer iväg framför vågen, springer och springer, upplever mer och mer som jag inte hinner bearbeta, gör fler och fler erfarenheter som jag inte hinner ta åt mig och vågen blir högre och högre och nu börjar mina ben sluta bära, jag känner skvättar av vågen i ansiktet för nu är den ovenför mig och snart sköljer den över mig. Jag vet inte riktig varför jag fortfarande försöker kuta på, jag vill ju lära mig och det skulle vara så skönt att bara vila och låta vågen skölja förbi så att jag sen kan resa mig upp och börja gå i samma takt som de små mysiga vägorna kluckar in mot stranden...
En dag kommer vågen att skölja över mig, och vänner, då kan jag behöva ert stöd för det finns mycket inom mig som kommer att komma fram, mycket som jag behöver utsätta mig själv för...
Jag börjar nu, med att låta mig själv gråta, låta mig själv må dåligt och inte lura mig själv, då kanske jag en dag helt ärligt kan säga att jag faktiskt mår bra och vem vet, kanske är det ett steg i fredsförhandlingarna med mig själv och med världen...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback