Little Red Riding Hair

Nu har min vardag hittat mig, jag som trodde jag hade gömt mig så bra... Är singel igen... Blev dumpad för en vecka sen... Sånt händer, känslor fryser till is på samma korta tid som de tagit eld... Det hade med helgen att göra visst, men det var inte därför... Ja ja... Det är kanske inte så dåligt om jag får klara mig själv i livet ett tag. Ska försöka hålla mig borta från killarna... Det är inte jätteenkelt, men jag ska lyckas! Jag har bara sårats, gjort människor jag tycker om sura och förlorat vänner på sistone, och det orkar jag verkligen inte med längre. Okej, man kanske måste kyssa många grodor tills man hittar prinsen, men det är ju himla onödigt att kyssa de grodorna som kanske är prinsar för andra och förlora sina vänner... Dessutom tror jag inte att någon prins blir särkilt glad över att se prinsessan kyssa en massa andra grodor. Då blir han väl rädd att han också bara är en av flera grodor och hoppar iväg och gömmer sig. Det vill jag inte. Då väntar jag hellre. Mitt problem är nog också att jag är så puss- och kram-glad. Jag gillar att kramas och pussas och jag har ett stort behov av närhet och bekräftelse... Väldigt jobbigt, både för mig och killarna... Vem vet, nån dag kanske den han som jag trodde var en prins men som inte såg prinsessan i mig kommer krypandes och ångrar att han släppte mig... Eller också inte... Jag måste iaf lära mig respektera män på ett bättre sätt. För om jag vill att killarna ska se mig som mer än bara bröst och rumpa, måste jag se dem som hela människor och inte bara som en möjlighet att få bekräftelse och lite närhet. Killar, håll er borta från mig, eller var bara vänner med mig... Eller, vad fan, gör vad ni vill=) Det känns lite som att jag står framför ett stort hål. Jag vet inte vart jag ska, vet inte vart jag är på väg. Vad ska jag göra i höst? Ska jag bo kvar i Sverige? Ska jag flytta tillbaka till Schwiez? Ska jag plugga? Eller jobba? Med vad? Vad vill jag? Vem är jag? Så många stora och svåra frågor... Usch, undrar om det finns något svar alls.... Äsch... Nu kan jag snart fly från mig själv igen, för snart ska vi börja med spex-sm-produktionen... Mycket jobb med många härliga människor igen=) Jag är väldigt feg och lat och vill helst slippa mig själv helt, det känns så jobbigt att behöva ta tag i mig själv och mitt liv... Men men, det måste vi väl alla göra nångång...

Dagarna kommer och dagarna går, allting förändras och inget består. Just när du tror att du hittat hem, kommer en ny förändrnig igen, den kommer om och om igen...