Första dagen på resten av mitt liv!
Oo ja, så är det!
Och idag är Dagen! Idag ska jag nämligen vandra iväg till ÖBOs kontor och säga upp mitt rum. Nu smäller det, nu blir det definitivt.
Kanske är det därför jag inte har nån aptit, kanske finns det en annan anledning. Sov inte särskilt bra heller, men det är jag ju van vid.
Annars då?
Jo, jag försöker ta en dag i taget.
Jag är kvar i Örebro exakt åtta veckor till. Den 21/1-08 kommer Mamma och hjälper mig packa det sista och framförallt flyttstäda. Sen åker vi härifrån onsdagen den 23/1-08. Det är alltså om exakt 8 veckor.
Ja, jag mår illa av att tänka så och det svider i hjärtat att bara ha så lite tid, framförallt nu när älsklingen ständigt har fullt upp och man liksom inte hinner ses så mycket nu heller.
Det finns bara få saker som jag är säker på i livet. Men en av dem är att jag inte tänker göra om mina misstag.
Det börjar bli dags för mig att satsa på mitt eget liv och tänka på mig själv. Det innebär inte att jag inte vill dela mitt liv med någon, verkligen inte, för det vill jag gärna. Men jag måste i nuläget satsa på mig själv för hur lite man än vill att saker och ting ska förändras och ur mycket man än tror och vill och hoppas att det man har ska hålla för evigt, så kan man ändå inte bestämma sånt i förväg. Och jag vill inte ge upp mina drömmar för att sen se mig själv gå sönder av det. Jag skulle aldrig bli lycklig om jag gjorde det.
Jag är 20 år, jag har en stor del av livet kvar. Jag har tid. Men jag blir inte yngre och min kropp blir inte smidigare, så det är nu jag ska ta min chans och satsa allt jag har om jag vill syssla med dans i framtiden. Även om jag inte kommer göra det resten av livet tror jag ändå att jag måste passa på nu. Jag kan inte vänta ännu längre.
This is the day, det är nu det gäller!
Åtta veckor kvar att njuta av Örebro.
Åtta veckor kvar att bygga upp ett förhållande som kan hålla i längden, för det vill jag att det ska.
Åtta veckor kvar att kämpa med plugget (bara åtta veckor, håll ut!)
Åtta veckor att passa på att träffa vännerna här.
Åtta veckor kvar att klara av terminen på.
Åtta veckor!
Ingen panik, bara konstaterande.
Och idag är Dagen! Idag ska jag nämligen vandra iväg till ÖBOs kontor och säga upp mitt rum. Nu smäller det, nu blir det definitivt.
Kanske är det därför jag inte har nån aptit, kanske finns det en annan anledning. Sov inte särskilt bra heller, men det är jag ju van vid.
Annars då?
Jo, jag försöker ta en dag i taget.
Jag är kvar i Örebro exakt åtta veckor till. Den 21/1-08 kommer Mamma och hjälper mig packa det sista och framförallt flyttstäda. Sen åker vi härifrån onsdagen den 23/1-08. Det är alltså om exakt 8 veckor.
Ja, jag mår illa av att tänka så och det svider i hjärtat att bara ha så lite tid, framförallt nu när älsklingen ständigt har fullt upp och man liksom inte hinner ses så mycket nu heller.
Det finns bara få saker som jag är säker på i livet. Men en av dem är att jag inte tänker göra om mina misstag.
Det börjar bli dags för mig att satsa på mitt eget liv och tänka på mig själv. Det innebär inte att jag inte vill dela mitt liv med någon, verkligen inte, för det vill jag gärna. Men jag måste i nuläget satsa på mig själv för hur lite man än vill att saker och ting ska förändras och ur mycket man än tror och vill och hoppas att det man har ska hålla för evigt, så kan man ändå inte bestämma sånt i förväg. Och jag vill inte ge upp mina drömmar för att sen se mig själv gå sönder av det. Jag skulle aldrig bli lycklig om jag gjorde det.
Jag är 20 år, jag har en stor del av livet kvar. Jag har tid. Men jag blir inte yngre och min kropp blir inte smidigare, så det är nu jag ska ta min chans och satsa allt jag har om jag vill syssla med dans i framtiden. Även om jag inte kommer göra det resten av livet tror jag ändå att jag måste passa på nu. Jag kan inte vänta ännu längre.
This is the day, det är nu det gäller!
Åtta veckor kvar att njuta av Örebro.
Åtta veckor kvar att bygga upp ett förhållande som kan hålla i längden, för det vill jag att det ska.
Åtta veckor kvar att kämpa med plugget (bara åtta veckor, håll ut!)
Åtta veckor att passa på att träffa vännerna här.
Åtta veckor kvar att klara av terminen på.
Åtta veckor!
Ingen panik, bara konstaterande.
Kommentarer
Trackback