There was a time when I used to be beautiful...

Eller fanns det någonsinn det? Jo, för några år sen, så var jag faktiskt snygg, i alla fall tycker jag det när jag kollar på bilder från då...
Men nu, vad ser jag nu när jag tittar in i spegeln? Det går inte ens att beskriva, det är ungefär lika vidrigt som när jag hade vattkoppor. Jag har eksem och utslag i ansiktet och dessutom rödgråtna ögon för att jag börjar gråta så fort jag tittar mig själv i spegeln... Jag går inte utanför dörren utan makeup längre. Inte för att jag tror att alla kollar på mig och tycker jag är ful, utan för att jag tappar allt mitt självförtroende när jag vet att jag är ful!
Det är jättehemskt. Som om livet inte var svårt nog med allt plugg och all framtidsångest, nej jag har dessutom gått upp i vikt igen och är jätteful i ansiktet!

Brorsan kom in förut och undrade hur det var med mig. Han  är jättegullig, försökte muntra upp mig och hjälpa mig att se det positiva. Han gav mig ett tips som jag verkligen ska ta åt mig, tror det kan vara en lösning. Han tyckte jag skulle ge mig själv en ledig dag i veckan. Jobba lite hårdare och lite extra under veckan så att jag kunde ha en ledig söndag till exempel, då jag bara kan ta hand om mig själv eller umgås med folk.
Jag behöver nog ge mina veckor mer struktur, skilja på vardag och helg. Stressa på vardagarna för att bli klar så att jag kan vara ledig på helgerna. Då får jag mer aktiv avslappning...
Hmmm, ska prova det!

Han känner mig och förstår mig på ett helt annat sätt än många andra. Tack för att du finns! Det är skönt att ha en Brorsa!

Imorgon bitti ska jag till hudläkaren, det ska bli intressant att höra vad hon säger om min katastrof. Jag hoppas och önskar mig så att hon säger något i stil med: Åh, det här är en typisk variant av saltallergi. Sluta med salt så kommer det bli mycket bättre på bara några dagar.
eller gluten, eller vete, eller kaffe eller mjölk eller vad som helst.
Min mardröm är att hon inte vet, att jag måste skriva matdagbok i en månad och ta hundra blodprover och hudprover... Jag vill ju egentligen helst slippa äta en massa medicin också, det har jag ju för fan gjort en gång... Ändå ser jag ut som jag gör.
Men hellre en antibiotikakur som gör mig sängliggande flera veckor än att se ut så här. Jag står inte ut, jag vill inte behöva sminka mig för att orka möta folk. Jag vill inte!!!
Dessutom gör det ont! och kliar! och gör ont!!!!

tomorrow will show...

Pratade med älsklingen idag också. Det var skönt att höra hans röst. Knät är sönder, men nu händer det i alla fall saker på sjukhuset. Snart blir det operation. Jobbigt, men ändå mycket bättre än att inte veta och bara gå runt och ha ont... eller?
Nåväl, jag försöker finnas där och ge den kärlek och den styrka jag har kvar och på något sätt kan mobilisera.

Var stark nu, Ebba, det är tio veckor kvar, det ska du väl ändå kunna klara! - Jo, visst... Men sen då?

Kommentarer
Postat av: mattias

Hej ebba fröken. hur kan jag inte annat än känna igen mig med dessa smärtor och kli. Att man känner sig fruktansvärt ful på grund av eksem tror jag är något som den som är drabbad ser som ett mycket större problem än vänner omkring, man själv ser det som så mycket mer. Så upplever jag det. Och slutar det någonsin klia? ta hand om sig! det är det enda som gäller. stressa mindre. kram

2007-11-21 @ 11:59:22

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback