15 210 steg

Jag är såå stolt över mig själv, för jag har gått 15210 steg idag! Jaaa! Coolt! Fick min stegräknare igår och precis som jag trott så började tävlingen mot mig själv idag. Den är rolig att leka med! Jag behöver liksom något att mäta och det där med kalorierna har jag fått lite nog av, det slutar alltid med att jag knappt äter något vid huvudmåltiderna men stoppar i mig en massa torkad frukt och dricker litervis te med mjölk och honung emellanåt... Nu kan jag räkna både och! Åh, shit!
Är i alla fall glad att jag fortfarande passar i Bond-klänningen och byxorna som jag ska ha som Nathalie, men det är ju inte så konstigt med tanke på att jag vägde över 70 kg då :-S Helt sjukt! Nåväl, nu ska mer bort och jag ska bli friskare!

Jag är fortfarande helt fixerad på mitt utseende och min vikt! Egentligen är det jättejobbigt! Jag skriker efter bekräftelse när jag är ute... och ibland får jag den. Ibland får jag höra att jag är söt eller att jag har snygg rumpa, ibland får jag en puss eller en kyss... Men det är ju inte det jag saknar eller längtar efter. Alls, någonstans. Jag längtar efter förhållandemys, jag vill kolla på film med någon som tycker om mig, jag vill äta kladdkaka och kanelbullar, jag vill att någon ska leka med mitt hår och kittla mig i nacken, jag vill att någon ska hålla om mig och ge mig trygghet... Jag vill dela min säng, min mat och mitt hjärta med någon...
Jag saknar det verkligen, och märker mer och mer att lite hångel och tafsande på fyllan inte fyller mina behov alls utan bara gör allting värre. Tomheten när man kommer hem är bara större...
Och det blir inte bättre av att jag har förbjudit mig själv att starta någon seriöst nu. Allt, bara inte bli kär nu! För jag kommer bara att vara kvar här tills i januari, denna terminen ut sen är jag borta. Då vill jag inte behöva krossa några hjärtan, varken mitt egna eller andras. Och det absolut taskigaste jag skulle kunna göra nu, vore att påbörja något och sen bara bryta: Näe, sorry, jag ska hem till Schweiz nu, det var trevligt så länge det varade...!
Hmmm, nej, det är inte så jag vill ha det!
Men jag tycket ju mycket mer om svenska killar än om schweizare, så det lär väl dröja några år tills det blir något allvarligt...!
Life sucks! Sometimes! Love sucks! Almost always!

Så ni som kan tänka er att mysa lite med mig, kanske lite mer, utan att bli förälskade i mig (inte för att jag kan förstå det, men det är få som har lyckats hålla sig undan), ni kan väl höra av er, så kan vi käka kanelbullar och kladdkaka eller nåt...

I'm really in need of some loving, baby! Så nu ska jag lägga en massa energi på att bli lite smalare och snyggare och sexigare, det får bli mitt substitut för kanelbullar och filmmys... Fan!

15210 steg, alltid en början!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback