Hur kan ödet vara så hårt?
Hur kan det bli så att man just då när det passar som absolut minst, när man som absolut minst har tid eller plats eller ork för det, så möter man sitt livs dröm... Det är helt stört! Jag kan inte flytta ifrån nu! Jag kan inte skippa min utbildning eller göra den nån annanstans! Det här är mitt livs äventyr och mitt livs chans som jag ska börja! Och just då möter jag en människa som ställer allt upp och ner! Allt! Verkligen allt. Jag blir matt bara av att tänka på vad som väntar mig nu... En höst av saknad, längtan, avstånd, just när jag som mest skulle behöva stöd, närhet och att slippa kämpa på det planet också! Varför varför varför just nu? Av alla tillfällen i mitt liv...!
Åååh, eländiga öde, fruktansvärda liv som utsätter mig för sådan prövning! Jag kan bara hoppas att det finns en mening och att det inte dödar mig utan gör mig stark...
Hur ont det än gör att behöva skiljas och bo så långt ifrån så ångrar jag inte mötet ett ända ögonblick. På något sätt kanske det ändå går att lyckas...
Vad är kärlek egentligen...?