You are not afraid that you cannot do it...
... you are afraid that you could actually do it!
Vilken vishet! Så otroligt starka ord som just nu känns aktuellare än någonsinn. På torsdag är det presentation class. Vi ska visa vad vi kan, samtidigt som vi gör oss sårbara och visar huruvida vi är farliga för de andra eller inte. Allvarlig konkurrens är alltid farlig!
Torsdagen blir första riktiga tillfället att skatta de andra. Hur duktiga är folk egentligen? Vad har de för röst? Scennärvaro? Det blir en tuff dag. Var och en vill ge sitt bästa men ändå får man inte vara för bra, man får inte vara för engagerad, för duktig. Då hamnar man utanför. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara...
Jag har bestämt mig för att ge allt. Jag ska vara så bra jag bara kan. Inte duktig utan bra. Det par minuterna som vår duett tar ska jag inte bara spela lesbisk, jag ska vara det! Så det så! Jag har tillräckligt med vänner utanför den här skolan för att veta att jag är uppskattad för den jag är, jag behöver inte få den responsen i skolan. Det är klart man vill komma överens med folk, där finns ju en massa inspiration att hämta också, men jag vill ju faktiskt bli riktigt riktigt bra som musikalartist, då är "vännerna" inom branschen relativt oviktiga... Det är det människorna som känner mig som person och inte som artist som är viktiga!
Men ändå är jag rädd för att hamna utanför, vara bra och bli ensam. Jag vill inte vara ensam och jag hatar att rädslan håller mig tillbaka... Trust what scares you. Fright is good.
Fyra veckor tills jag åker till Stockholm och Örebro och får träffa de människor som jag saknar mest!!!
Se om jag kan få några timmar beautysleep nu innan det drar igång med balett imorgon bitti... Veckan har helt enkelt för få timmar! Fortfarande!!!
Var inte rädd, bara kör!!!
Vilken vishet! Så otroligt starka ord som just nu känns aktuellare än någonsinn. På torsdag är det presentation class. Vi ska visa vad vi kan, samtidigt som vi gör oss sårbara och visar huruvida vi är farliga för de andra eller inte. Allvarlig konkurrens är alltid farlig!
Torsdagen blir första riktiga tillfället att skatta de andra. Hur duktiga är folk egentligen? Vad har de för röst? Scennärvaro? Det blir en tuff dag. Var och en vill ge sitt bästa men ändå får man inte vara för bra, man får inte vara för engagerad, för duktig. Då hamnar man utanför. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara...
Jag har bestämt mig för att ge allt. Jag ska vara så bra jag bara kan. Inte duktig utan bra. Det par minuterna som vår duett tar ska jag inte bara spela lesbisk, jag ska vara det! Så det så! Jag har tillräckligt med vänner utanför den här skolan för att veta att jag är uppskattad för den jag är, jag behöver inte få den responsen i skolan. Det är klart man vill komma överens med folk, där finns ju en massa inspiration att hämta också, men jag vill ju faktiskt bli riktigt riktigt bra som musikalartist, då är "vännerna" inom branschen relativt oviktiga... Det är det människorna som känner mig som person och inte som artist som är viktiga!
Men ändå är jag rädd för att hamna utanför, vara bra och bli ensam. Jag vill inte vara ensam och jag hatar att rädslan håller mig tillbaka... Trust what scares you. Fright is good.
Fyra veckor tills jag åker till Stockholm och Örebro och får träffa de människor som jag saknar mest!!!
Se om jag kan få några timmar beautysleep nu innan det drar igång med balett imorgon bitti... Veckan har helt enkelt för få timmar! Fortfarande!!!
Var inte rädd, bara kör!!!
Kommentarer
Postat av: Gudrun
You go girl!
Bara man är fantastisk så ordnar sig allting :-)
Trackback