uppåt framåt

Ville bara tala om att jag är så gott som frisk igen. Efter långt och intensivt rep idag känns det som att det är mycket kvar att lära och behärska tills om en vecka. Om en vecka kommer vi redan ha avklarat premiären. Det känns stort och mäktigt. Det blir riktigt kul. Det känns bra. Jag vet att jag kommer vara bra på scen. Och jag tänker inte låta eksem, klåda, dåligt självförtroende eller ärr stå i min väg för att göra mitt bästa. Kanske kommer sjukdomen vara just det som gör att jag måste fortsätta med teater, bli det som driver mig i skapandet. Jag vill använda all den energin som ilskan skapar för att producera, utvecklas, ge vidare.
Även en genomsnittligt byggt flicka med aktiv neurodermit kan ha framgång! Det är min önskan, det ska bli min vision. Det ska jag kämpa för. Kanske gör jag till och med det redan nu, men det handlar inte om att bevisa för världen utan bara mig själv. Fastän du tycker du är ful och äcklig med alla dina utslag och sår och ärr, så är du bra, så kan du. Och folk kommer inte ens lägga märke till något annat än det jag kan. Varför kan jag inte vara så här positiv jämt? Det vore så mycket lättare. Men kanske tråkigt...?

Kommentarer
Postat av: Lina

Positivitet är härligt! inte tråkigt enligt min mening :)


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback