När jag blir stor ska jag skriva en bok
Jag har funderat en hel del på det här med bloggen... Jag vet egentligen inte hur intressant det är att läsa den, jag skriver ju bara, men det kan ju faktiskt vara så att det finns andra som känner liknande som jag, som kanske har gått igenom liknande eller som känner igen sig på ett eller annat sätt eller kanske till och med kan få inspiration av min blogg... Kan inte låta bli att leka med tanken att nån dag göra en bok av min blogg. Om inte annat så blir den ju spännande att läsa när jag är en världskändis som varje broadway musical och hollywoodfilm, varje välgörenhetsgala och prisutdelning vill ha med...
När folk blir kända så blir det ju helt plötsligt jätteintressant att läsa om deras liv innan, när de fortfarande var normaldödliga... Att läsa om hur de övervann sin felbarhet och blev perfekta, älskade och eftertraktade...
Jag hoppas ni känner vibbarna av den lätt sarkastiska tonen bakom texten ovan. Hur jag än försöker blir jag inte av med en viss känsla av obehag över hur intressant obefintliga banaliteter i folks liv kan bli så fort dessa personer blir offentliga. Jag menar, det är skulle ju aldrig vara nåt att skriva om att jag anställer svart städhjälp eller inte betalar min medieavgift. Men skulle jag bli politiker och därmed en "förebild" eller en musikstjärna och därmed utsatt för att folk vill hitta det minsta lilla felet för att slippa känna sig dåliga gentemot de perfekta "idolerna", då skulle det helt plötsligt bli jätteintressant att jag någon gång i mitt liv inte varit lagenlig...
Herregud! Vilken hysteri!
Men men, vem vet, när jag väl övervunnit mina svagheter och gjort något ordentligt av mitt liv även om det bara är för min egen lyckas skull, då kanske jag verkligen kan inspirera folk med en bok om min väg, då kanske jag faktiskt kan ge vidare något till alla dessa tjugoåringar som tror att de är de enda som tycker att livet verkar stort och verkligheten skrämmande! En dag kanske jag kan ge hopp!
Den möjligheten ger mig själv hopp!
Solen skiner! Och jag har nån som tror på mig! Det är värt oändligt mycket! Tack!
När folk blir kända så blir det ju helt plötsligt jätteintressant att läsa om deras liv innan, när de fortfarande var normaldödliga... Att läsa om hur de övervann sin felbarhet och blev perfekta, älskade och eftertraktade...
Jag hoppas ni känner vibbarna av den lätt sarkastiska tonen bakom texten ovan. Hur jag än försöker blir jag inte av med en viss känsla av obehag över hur intressant obefintliga banaliteter i folks liv kan bli så fort dessa personer blir offentliga. Jag menar, det är skulle ju aldrig vara nåt att skriva om att jag anställer svart städhjälp eller inte betalar min medieavgift. Men skulle jag bli politiker och därmed en "förebild" eller en musikstjärna och därmed utsatt för att folk vill hitta det minsta lilla felet för att slippa känna sig dåliga gentemot de perfekta "idolerna", då skulle det helt plötsligt bli jätteintressant att jag någon gång i mitt liv inte varit lagenlig...
Herregud! Vilken hysteri!
Men men, vem vet, när jag väl övervunnit mina svagheter och gjort något ordentligt av mitt liv även om det bara är för min egen lyckas skull, då kanske jag verkligen kan inspirera folk med en bok om min väg, då kanske jag faktiskt kan ge vidare något till alla dessa tjugoåringar som tror att de är de enda som tycker att livet verkar stort och verkligheten skrämmande! En dag kanske jag kan ge hopp!
Den möjligheten ger mig själv hopp!
Solen skiner! Och jag har nån som tror på mig! Det är värt oändligt mycket! Tack!
Kommentarer
Trackback