Nåväl...
Så äter man pannkakor med rivet äpple sent en kväll och nästa dag har man återigen gått upp ett halvt kilo... Men men, sånt är livet och pannkakorna var faktiskt värda det=)
Igår kväll var Mamma och jag och tittade på SMA (Swiss Musical Academy)s uppvisning. De har öppna repetitioner varannan månad för att öva att agera inför publik. Spännande och nyttigt att se vad de håller på med och hur hög nivån är. Första års studenternas nivå var inte särskilt hög, i alla fall inte vad gällde dansen. Blev smått chockad och besviken när jag först såg dem, men studenterna som går andra och tredje åren var jätteduktiga. Många lyckade sångnummer, monologer och musikalurklipp blev det och duktiga var de som sagt. På sätt och vis blev jag jättesugen att söka. Det är ju nåt jag drömt om jättelänge. Men å andra sidan kostar det jättemycket och jag vet inte om det är värt det för att jag ska ha kul i tre år... Är väldigt osäker på om det är nåt jag vill syssla med senare i livet...
Men men, om jag söker så om ett år och tills dess har idén hunnit mogna ytterligare och jag har hunnit träna upp röst, skådespel och dans...
Idag har varit en riktigt produktiv dag faktiskt, jag känner mig i alla fall duktig trots att jag var jättetrött och lite smågrinig imorse. Jag sover så makalöst dåligt... Eksemen kliar, det är torrt och antingen för kallt eller för varmt beroende på om jag lägger händerna på täcket eller har dem under... Gaaaah! Jobbigt!
Men men, jag skulle ju berätta om att jag har varit duktig. Jag var och fikade med Julia på Starbucks. Det var jättemysigt att träffa henne och prata lite om allt möjligt. Jag fascineras om och om igen hur lite vi behöver umgås för att ändå hålla varandra à jour med allt som händer i våra liv och kunna prata om det och förstå varandra. Så skönt! Hon inspirerar mig...
Mamma berättade att det fanns en hattbutik i gamla stan som sökte ett butiksbiträde med flär för klassiska accessoirer och hattar, så jag vandrade dit genom snön som nästan helt hade hunnit smälta bort sen imorse och pratade med kvinnan som stod i butiken just idag. Chefen var inte där och jag skulle komma tillbaka på fredag, men hon tog namn och telnummer och lät positiv. Jag kände mig bara så himla nöjd med mig själv för att jag faktiskt hade gått dit och pratat med henne! Jag kan! Yes!
Som om det inte var nog gick jag in i den största kiosken på stationen och sa att jag var intresserad av att jobba där, det hängde en lapp utanför om att de sökte. Även där var chefen frånvarande men jag kunde komma igen på måndag. Så det ska jag göra.
Nu har jag kommit en bit på väg. Jag har tagit ett steg åt rätt håll! Jag har visat för mig själv att jag faktiskt kan och att jag får positiv respons! Jaaaa!!
Sen lagade jag en jättegod fläskgryta med bulgur och couscous (beroende på preferens) och ugnsbakade äpplen med vaniljsås. Mums.
För att toppa dagen tog jag dessutom tag i patineringen av papper som ska se ut som pergament och försökte klura ut vilken kalligrafistil som skulle kunna passa och skissade på enfanger. Det går alltså att patinera papper på samma sätt som man gör med tyg. Jag för min del använde en fyrkantig gratängform som bad, fyllde den med varmt vatten, 4 tepåsar, soja, curry, paprikapulver och malda nejlikor. Så nu luktar mina händer lite underligt... MEN! Det blev skitbra! Jag behöver dock mer tjockt papper för det tunna printerpappret var lite väl dallrigt och löstes nästan upp i badet. Lite skrynkligt upphängt får det sen precis rätt struktur! Rekvisitaansvarig kommer bli så stolt när hon får sitt vackra brev om några dagar... Jag river mina händer och skrattar finurligt, måste ju komma på nåt roligt att skriva också... hehe...
Förövrigt så är jag jättebegåvad som hårstylist och sminkös, mitt offer blev väldigt nöjd!
Och idag stod det i tidningen att Schweiz kanske kan få importera argentinska tarmar för sina Cervelats. Då vore festen räddad, men ännu är det bara på diskussionsstadiet...
Statsvetare eller blivande sådana kanske kan förklara för mig varför Schweiz, som ju faktiskt inte alls tillhör EU, ändå måste hålla sig till EUs importöverenskommelser... Jag förstår inte...
Stötte inte på nån jag kände i stan idag heller... Deprimerande. Jag borde skaffa mer kompisar här... Men å andra sidan är det skönt att vara anonym ett tag... Det var längesen jag var det nånstans... I Örebro tog det två dagar, sen stötte jag alltid på nån jag kände på Campus, stan eller studentgatan... Här stöter jag möjligen på en granne på morgonpromenaden...
Nåväl... undra om sömngudarna är nådigare inatt... Det stramar i händerna så chansen är liten att jag får sova gott... Jag klarar mig ju ändå. Jag har mina dagar. En del dagar är bara dagar, oftast inte jättebra dagar... Men så finns det dagar som är mina dagar, dagar som tar fram det absolut bästa ur mig, idag var en sån dag... Tack.
Igår kväll var Mamma och jag och tittade på SMA (Swiss Musical Academy)s uppvisning. De har öppna repetitioner varannan månad för att öva att agera inför publik. Spännande och nyttigt att se vad de håller på med och hur hög nivån är. Första års studenternas nivå var inte särskilt hög, i alla fall inte vad gällde dansen. Blev smått chockad och besviken när jag först såg dem, men studenterna som går andra och tredje åren var jätteduktiga. Många lyckade sångnummer, monologer och musikalurklipp blev det och duktiga var de som sagt. På sätt och vis blev jag jättesugen att söka. Det är ju nåt jag drömt om jättelänge. Men å andra sidan kostar det jättemycket och jag vet inte om det är värt det för att jag ska ha kul i tre år... Är väldigt osäker på om det är nåt jag vill syssla med senare i livet...
Men men, om jag söker så om ett år och tills dess har idén hunnit mogna ytterligare och jag har hunnit träna upp röst, skådespel och dans...
Idag har varit en riktigt produktiv dag faktiskt, jag känner mig i alla fall duktig trots att jag var jättetrött och lite smågrinig imorse. Jag sover så makalöst dåligt... Eksemen kliar, det är torrt och antingen för kallt eller för varmt beroende på om jag lägger händerna på täcket eller har dem under... Gaaaah! Jobbigt!
Men men, jag skulle ju berätta om att jag har varit duktig. Jag var och fikade med Julia på Starbucks. Det var jättemysigt att träffa henne och prata lite om allt möjligt. Jag fascineras om och om igen hur lite vi behöver umgås för att ändå hålla varandra à jour med allt som händer i våra liv och kunna prata om det och förstå varandra. Så skönt! Hon inspirerar mig...
Mamma berättade att det fanns en hattbutik i gamla stan som sökte ett butiksbiträde med flär för klassiska accessoirer och hattar, så jag vandrade dit genom snön som nästan helt hade hunnit smälta bort sen imorse och pratade med kvinnan som stod i butiken just idag. Chefen var inte där och jag skulle komma tillbaka på fredag, men hon tog namn och telnummer och lät positiv. Jag kände mig bara så himla nöjd med mig själv för att jag faktiskt hade gått dit och pratat med henne! Jag kan! Yes!
Som om det inte var nog gick jag in i den största kiosken på stationen och sa att jag var intresserad av att jobba där, det hängde en lapp utanför om att de sökte. Även där var chefen frånvarande men jag kunde komma igen på måndag. Så det ska jag göra.
Nu har jag kommit en bit på väg. Jag har tagit ett steg åt rätt håll! Jag har visat för mig själv att jag faktiskt kan och att jag får positiv respons! Jaaaa!!
Sen lagade jag en jättegod fläskgryta med bulgur och couscous (beroende på preferens) och ugnsbakade äpplen med vaniljsås. Mums.
För att toppa dagen tog jag dessutom tag i patineringen av papper som ska se ut som pergament och försökte klura ut vilken kalligrafistil som skulle kunna passa och skissade på enfanger. Det går alltså att patinera papper på samma sätt som man gör med tyg. Jag för min del använde en fyrkantig gratängform som bad, fyllde den med varmt vatten, 4 tepåsar, soja, curry, paprikapulver och malda nejlikor. Så nu luktar mina händer lite underligt... MEN! Det blev skitbra! Jag behöver dock mer tjockt papper för det tunna printerpappret var lite väl dallrigt och löstes nästan upp i badet. Lite skrynkligt upphängt får det sen precis rätt struktur! Rekvisitaansvarig kommer bli så stolt när hon får sitt vackra brev om några dagar... Jag river mina händer och skrattar finurligt, måste ju komma på nåt roligt att skriva också... hehe...
Förövrigt så är jag jättebegåvad som hårstylist och sminkös, mitt offer blev väldigt nöjd!
Och idag stod det i tidningen att Schweiz kanske kan få importera argentinska tarmar för sina Cervelats. Då vore festen räddad, men ännu är det bara på diskussionsstadiet...
Statsvetare eller blivande sådana kanske kan förklara för mig varför Schweiz, som ju faktiskt inte alls tillhör EU, ändå måste hålla sig till EUs importöverenskommelser... Jag förstår inte...
Stötte inte på nån jag kände i stan idag heller... Deprimerande. Jag borde skaffa mer kompisar här... Men å andra sidan är det skönt att vara anonym ett tag... Det var längesen jag var det nånstans... I Örebro tog det två dagar, sen stötte jag alltid på nån jag kände på Campus, stan eller studentgatan... Här stöter jag möjligen på en granne på morgonpromenaden...
Nåväl... undra om sömngudarna är nådigare inatt... Det stramar i händerna så chansen är liten att jag får sova gott... Jag klarar mig ju ändå. Jag har mina dagar. En del dagar är bara dagar, oftast inte jättebra dagar... Men så finns det dagar som är mina dagar, dagar som tar fram det absolut bästa ur mig, idag var en sån dag... Tack.
Kommentarer
Trackback