åååhh (både med nöjda och smärtfyllda nyanser)
Sol, klarblå himmel, minusgrader i luften men varmt i solen, bra pister, världens bästa bräda, pulver off-pist, nästan inget folk och en vacker vän vid min sida...
Kan det bli bättre? Jag undrar det...
Det tog mig en nedfärd sen kunde jag åka lika perfekt som för 2 år sen igen. Det sitter i ryggmärgen. Och vad jag hade saknat det! Min underbara bräda och de vackra bergen (bilder kommer imorgon, jag är för trött nu) och pulversnön!
Det var så perfekt och så härligt!
Julia och jag satt ute och åt soppa till lunch. Efter det satte vi oss lite bortom restaurangen för att äta medhavda äpplen och Toblerone till efterrätt. mums!
Sol och berg och skönhet och vänskap och sol och snö och frihetskänslan när man susar nerför backarna och det svider i låren... Jag kan bara inte få nog av det!
Det var två nöjda och stentrötta tjejer som satte sig på tåget hem igen. Fnittriga och virriga som två fjortisar... pinsamt värre men otroligt kul... Helt enkelt bra.
Den smärtfyllda delen av åååh-et i rubriken syftar på mina lår, vader, höfter, knän, rumpa, fotleder, handleder, rygg, mage, axlar, armar som visst inte var så vana vid att svischa nerför backen på en perfekt bräda... Jag kommer nog inte kunna röra mig imorgon... Men det är det värt! Till tusen!
Ögonen faller igen och jag har sällan skrivit ett inlägg som tagit längre tid per ord än detta..
Nä nu får det bli dusch, stretch och sängen. Mat i magen har jag ju fått, dessutom Mammas världens bästa quiche (jag gör den nästbästa, typ...) Gött!
Hoppas ni inte blir så avundsjuka att ni inte tycker om mig längre... Kom och hälsa på istället!
Kan det bli bättre? Jag undrar det...
Det tog mig en nedfärd sen kunde jag åka lika perfekt som för 2 år sen igen. Det sitter i ryggmärgen. Och vad jag hade saknat det! Min underbara bräda och de vackra bergen (bilder kommer imorgon, jag är för trött nu) och pulversnön!
Det var så perfekt och så härligt!
Julia och jag satt ute och åt soppa till lunch. Efter det satte vi oss lite bortom restaurangen för att äta medhavda äpplen och Toblerone till efterrätt. mums!
Sol och berg och skönhet och vänskap och sol och snö och frihetskänslan när man susar nerför backarna och det svider i låren... Jag kan bara inte få nog av det!
Det var två nöjda och stentrötta tjejer som satte sig på tåget hem igen. Fnittriga och virriga som två fjortisar... pinsamt värre men otroligt kul... Helt enkelt bra.
Den smärtfyllda delen av åååh-et i rubriken syftar på mina lår, vader, höfter, knän, rumpa, fotleder, handleder, rygg, mage, axlar, armar som visst inte var så vana vid att svischa nerför backen på en perfekt bräda... Jag kommer nog inte kunna röra mig imorgon... Men det är det värt! Till tusen!
Ögonen faller igen och jag har sällan skrivit ett inlägg som tagit längre tid per ord än detta..
Nä nu får det bli dusch, stretch och sängen. Mat i magen har jag ju fått, dessutom Mammas världens bästa quiche (jag gör den nästbästa, typ...) Gött!
Hoppas ni inte blir så avundsjuka att ni inte tycker om mig längre... Kom och hälsa på istället!
Kommentarer
Trackback