Little Red Riding Hair

Jag vaknar strax före nio idag och tänker att eftersom det är söndag kan jag ligga kvar och läsa lite. Slår upp boken och läser nån sida. Nånting ligger på lur, en känsla av att allt inte är som det ska, jag känner mig hängig, trött, deppig och aggressiv och tänker att detta inte kommer bli någon bra dag. Så knackar det på dörren och Mamma undrar om vi ska ut på vår promenad, hon hade blivit så sporrad av att vågen visade drygt ett kilo mindre än förra veckan att hon absolut ville ut och gå direkt, jag läste färdigt kapitlet, försökte få liv i mig och hängde på ut. Det var ingen supersmart idé av mig att hänga på... Jag orkade inte riktigt och var ganska gnällig och jobbig tror jag och blev ännu surare på mig när jag märkte att jag lät min frustration gå ut över Mamma och resten av familjen senare, efter lite mat trodde jag att det skulle bli bättre, satte mig med gitarren, spelade och sjöng lite, plockade undan frukosten och lyckades klämma mig i dörren till soptunnan (eller vad man ska kalla det för, det är en sån där trädörr eller -lucka som man drar ut...), jag blev jättearg för att det gjorde så ont och sen började jag gråta och må jättedåligt utan egentlig anledning och utan att veta vad jag eller nån annan skulle kunna göra åt det. Jag har helt enkelt inte vant mig vid att vara här än. Jag ville verkligen inte låta det gå ut över familjen så jag blev ännu argare och svårare av det... Jag fattar inte vad det är som är fel med mig! Jag har det ju bra!
Men på nåt sätt så saknades glädjen av att se bergen idag, det var otroligt vackert men det kändes objektivt på nåt sätt, som att jag visste att det per definition är vackert men inte kände det... Jag kände inte skönheten idag, det var nog det som gjorde så ont, frågan är bara varför jag inte kunde det?

Nåväl, jag tog bort gammal fönsterfärg från min spegel, vek ihop och la in kläder i garderoben sen fick jag nog av att vara inne, laddade på lite salsa på mp3spelaren och gick ut och sprang en runda, lite för fort, lite för brant, men otroligt skönt! Härligt att ha gjort nåt! Nu känns det ändå lite bättre... Dessutom fick jag mejl om att jag är välkommen på prova-på-lektion på en ballettskola i Thun på torsdag, ska bli jättekul och skönt att komma igång. Nybörjarnivå på torsdag, så får vi se om det passar eller om jag får byta...

Ett hekto ner på en vecka känns som ingenting vilket nog också bidrog till frustrationen imorse, men att jag faktiskt orkade gå både en halvtimmespromenad åt uppförsbackehållet (det finns två håll att gå rundan, den ena går uppför en längre bit, men mindre brant, den andra går uppför jättebrant men inte särskilt lång bit, det hållet gick vi idag och jag blev jätteyr) och ta mig ut på en 20 minuters löprunda i ordentligt tempo, vilket jag inte skulle orkat för en vecka sen, visar att det faktiskt har hänt nåt.
Det är ju träningen som är huvudsaken för jag är ju faktiskt inte överviktig nånstans. Så det så!

Igår var jag iväg och såg på iskonståkning, som vanligt en blandning av fascination och beundran å ena sidan över det åkarna åstadkommer (jag vet ju hur svårt det är), och frustration och ånger över att jag slutade å andra sidan. Men det är nog bra så. Jag hade missat så mycket underbart annars!

Jag har förresten blivit utmanad av Friday att berätta sju sanningar om mig själv, jag lovar att ta mig an utmaningen, men inte just nu, måste först sortera alla de sanningar som finns om mig och välja ut sju som lämpar sig för allmänheten.

There are no such things as bad days. Every day is exactly what you make of it.
Give every day the chance to be the best day of your life!
(jag vet, det är nästan omöjligt...)