Lunch till slut och brödbak för att bota rastlösheten...

När jag hade vinglat upp för alla trapporna i huset för att fråga Mamma om jag skulle börja med lunch och inte ens orkade ta de sista trappstegen utan kröp fram på knä och la mig platt på rygg med ansiktet i solen, tog hon tag i det hela och gjorde couscous och rotsakspuré som vi åt med lite ajvar och yoghurt. Jag tuggade inte, jag tryckte upp maten mot gommen med tungan och svalde. Så gott har det inte varit med mat på länge! Det kändes dock väldigt konstigt när jag drack och efter ett tag började det kittla och klia i läppen och kinden... det är så när man vaknar ur en bedövning. Undrar hur det känns när man blir nersövd, eller mer när man vaknar efteråt, det lär ju ta olika lång tid för olika kroppsdelar att vakna igen... Hmmm, en fråga jag hoppas slippa få svar på.

När bedövningen väl hade släppt och jag hade druckit två koppar kaffe i solen och Mamma och jag hade avfärdat idén om att åka in till stan och köpa balletträningsgrejer eftersom vi båda var trötta och sega och framförallt jag väldigt yr, kände jag att jag var tvungen att göra nåt. Jag blev så rastlös av att bara sitta och läsa för att jag inte gjorde nån nytta men kände också att jag var för trött för att sitta vid dator och söka jobb. Värktabletten hjälpte inte, så terapin hette brödbak och matlagning istället. Jag är sån, när jag är rastlös behöver jag göra nåt kreativt, eller åtminstone skapande, som till exempel brödbak eller matlagning. Jag gjorde ett gott ljust bröd med fullkornmjöl, havregryn och kummin. Sen satte jag igång att göra en sats köttfärsfyllning som sedan packades in i otrtoligt snygga, perfekt trekantiga filodegspaket (eller phyllodeg som det hette i receptet jag orienterade mig efter...).
Det blev jättegott.
Kände att jag gjort nytta i och med att jag faktiskt trollat fram nåt riktigt gott och ganska nyttigt till min familj ur ett ganska tomt kylskåp, det fyllde mig till viss del även med stolthet. Yes, nåt jag kan! Jag kanske skulle bli dietist...
Sen plockade jag ur diskmaskin, diskade stora grejer, städade undan skor, hängde upp jackor, satte fram porslin och bestick till frukosten imorgon. Jag skulle nog vara en väldigt duktig hemmafru... Frågan är bara om jag skulle vilja det och om det inte till viss del vore slöseri med intellektualitet... Jag känner redan nu hur det dras ur mig...
Men på sätt och vis är det ju därför jag är här, för att komma bort från den akademiska världen.
Gäller bara att klara steget in på arbetsmarknaden.

Men under tiden är det lika bra att försöka ta igen den sömnen jag missat de senaste månaderna... Och träna, även det behövs.

Imorgon ska ballettläder inhandlas, hudläkare besökas, papper patineras (om det nu går), kalligrafi skrivas och ansökningar skickas... En stor dag, det är ju faktiskt varje dag egentligen... Eller hur?


Kommentarer
Postat av: eBbA

Pga nåt fel på blogg.se's huvudsida kunde jag inte logga in så jag ursäktar härmed att jag inte skrivit nåt idag!
förhoppningsvis är jag tillbaka imorgon igen. Dagen idag var ändå inte värd nåt inlägg...

Postat av: Elin

Hejhej!Hoppas du har det bra! Jag är ledsen men jag antar inte utmaningen. Vill inte att min blogg blir känd för allmänheten ;) fast vem vet,det kanske kommer upp sju sanningar ändå ;).kramar

2008-01-31 @ 11:05:48

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback