Nu tar jag mig an utmaningen...
Jag blev utmanad av fridaymoonwalker att berätta sju sanningar om mig själv. Det tog ett tag tills jag hittade sju sanningar som kan vara oväntade och som kanske inte alla vet om, men som lämpar sig för allmänheten...
Så här lyder utmaningen:
Länka till den som utmanat dig
Berätta sju sanningar om dig själv
Utmana sju personer
Lämna ett meddelande till dem du utmanar
Sju sanningar om Ebba Luna
1. Inför studenten som jag tog 2006 och som i Schweiz består av muntliga och skriftliga tentor i fem ämnen, skulle jag ha läst 17 böcker i sammanlagt 4 språk. Jag läste 10 helt, några skummade jag och minst en bok i varje språk hade jag inte läst mer av än en sammanfattning på nätet... Det ironiska är att jag fick frågor på böcker jag bara hade läst delvis eller inte alls på såväl franska, spanska och engelska där jag kunde fuska genom att fokusera på mina språkkunskaper, men på tyskan fick jag frågor på en bok jag faktiskt hade läst, men inte kunde något om så där fick jag mitt enda icke godkända betyg på de muntliga tentorna...
2. I ettan och tvåan på lågstadiet gick jag i skolan även på lördagar. Femdagarsveckan infördes när jag började trean.
3. När jag var liten var jag otroligt höjdrädd, jag var livrädd för att åka hiss, gå i smala branta trappor eller sådana utan räcke. Något av det värsta som fanns var när de stora skidliftsgondlarna gungade till på väg upp och det enda jag åkte på Liseberg var Nyckelpigan (som sen gjordes om till Cirkusexpressen som var mycket snabbare och asläskig). Jag är fortfarande lite höjdrädd ibland.
4. Jag hade min första "pojkvän" på kyrkis (alltså typ kyrkans barntimmar...), jag var fyra år när han satt brevid mig och sa rakt ut att: Ebba, jag älskar dig. Jag svarade: Jag dig med. Sen var det han och jag som gällde, hela tiden... Jag var den enda tjejen som fick vara med och leka med killarna. En påpekade någon att jag ju också hade tjejbaciller, men det var tydligen inte samma som med de andra tjejerna...
Han och jag bestämde att vi skulle ha en sån där bil som de svarta London taxibilarna när vi blev stora.
5. När jag var nio år fick jag mitt hjärta krossat av en kille första gången. Av vem? Jo, av samma pojke som ovan. Vi hade hållit på och skrivit brev och jag hälsat på honom några gånger under fem års tid. Sen kom en dag ett brev som inte var som alla andra. Sen dess har jag aldrig hört av honom. Undra vad han gör nu...?`
6. När jag fick vattkoppor fick jag så mycket att doktorn ropade på alla sjöterskorna när jag var där och sa att det här var det värsta han hade sett.
Han pensionerades två-tre år senare...
Hemma fick alla speglar tas ner för jag klarade inte av att se mig själv.
7. Jag är 166.5 cm lång (i passet står 167) och vägde imorse 63.6 kg.
Jag utmanar Celeritas, Cissi, Frk Pyttis, Elin, Elvin, Tistla och Liindiss.
Lycka till!
så, då var det gjort. Sju sanningar berättade, sju personer utmanade... Det blev visst sju tjejer, lustigt... Ska bli spännande att läsa deras sanningar...=)
Idag var en bra dag! Var ute en halvtimme imorse och följde sen med Mamma till veterinären. Stackars Hunden mår inte mycket bättre, han haltar och vinglar, men det var nån viktig reflex i bakbenet som hade blivit snabbare och det var ju ett bra tecken. Hoppas han blir bra, den lille sladdisen...
Veterinären själv har en liten svart mopsdam som är så otroligt söt! Jag har aldrig tycket mopsar var särskilt fina, de ser ju ut som små grisar... Men idag fick jag en stark impuls Jag vill ha!!!
Men men, det går över... Hade samma med långhåriga hamstrar ett tag, det sket sig dock på grund av min kvalsterallergi...
I eftermiddags kom jag till slut iväg till stan, lunch och kaffe, sol och sista kapitlet i boken, pill med mitt CV och lite msn gjorde det svårt att slita sig... Men i alla fall, jag kom iväg. Hittade några jobberbjudanden i skyltfönstren, enstaka "verktyg" för att framställa det scenografiska attiraljer jag ska bidra med till årets spexproduktion i Örebro, två vykort.
Det var en speciell känsla att åka in till stan med det tåg jag åkt med varje dag under tre års tid, gå genom den stan som varit min i 13 år. Det kändes inte som att den var det längre... Det finns vissa saker som stör mig.
En sak är hur folk ser ut. Vad tänker de på när de köper sina kläder, vad tänker de på när de tar på sig dem om morgnarna... Förmodligen inte alls, eller så tycker tjejerna faktiskt att det är snyggt med nitbälten och bootcutbyxor nerstoppade i stövlarna (är inte det obekvämt? undrar jag...). Översminkade, manikyrerade, med en klädstil som får en att tro att det inte hänt nåt med modet i Schweiz sedan 1998, eller helt osminkade med sporadiskt klippt hår (bara det är bekvämt), bomullskläder, regnjackor, jympaskor. En enda välklädd kvinna i mörkgrå dräkt, blont hår, röda läppar, bland tusen som inte ser när det tittar i spegeln...
Killarna med stora pösiga Wutang HipHop-style byxor som de har lurat föräldrarna att ge flera schweiziska hundralappar för, kepsarna på sned, eller håret genomkladdat av gel för att piggarna ska hålla, de ser ut som pingviner när de springer till tåget. Lustigt, men fult. Den andra varianten är killar med typisk nördstil. Lite för högt skurna, för korta byxor, ryggsäck eller datorväska beroende på ålder, små runda glasögon, kort hår.
Ett uns av söt rök ligger över staden. Hasch. En av killarna brevid mig på tåget hem hade fått ett halvt kilo outdoor för bara 10 sFr, det hade han rökt upp på bara en vecka och killen mittemot honom hade inte legat med sitt ex, fastän de hade vart tillsammans två månader, den tredje läste en gratistidning.
Hur gamla kan de ha varit? 16? 17? 18 kanske på sin höjd, jag kände inte igen dem, men de gick av på samma station som mig, skulle de vart 18 eller över skulle jag känna dem. Alltså är de yngre...
Det gör mig illamående.
Människorna är helt enkelt snyggare, vackrare och mer välklädda i Sverige.'
Det kändes skönt att vara själv skönt att vara själv på stan idag. Men det är fascinerande hur man ser bekanta i främmande människors ansikte när man letar efter något att hålla sig fast vid. Jag är van att känna folk, att kunna hälsa, vinka eller undvika beroende på humör, att kanske tvingas ta en omväg om jag inte vill träffa nån.
Idag var jag ensam i Bern. Jag smakade på "mitt Bern", men det kändes inte som att det var det än.
Det är nog bra att det dröjer innan jag får besök. Tills dess kanske det har hunnit bli mitt Bern, då kan jag visa er min stad, mitt land. Men jag kommer alltid att ha minst två länder som är mina, minst två världar. Jag tror att det går att få ihop, det känns så. Som att man kan göra nåt bra av det. Jag behöver inte ha ett ställe som är hemma, jag behöver inte söka vart jag kan vara hemma, jag behöver bara vara det. Jag trivs med att vara med mig själv, det är skönt att få plats för tankar, skönt att inte behöva tänka alltid heller. Det går framåt, långsamt och stegvis, men det går framåt.
Jag drömmer och minns bara bitar av drömmen, träffas av bråkstycken av bilder, som minnen, men jag vet inte om det är verkligt eller inte. Det gör inget. Det får vara som det är. Det räcker för mig just nu.
Så här lyder utmaningen:
Länka till den som utmanat dig
Berätta sju sanningar om dig själv
Utmana sju personer
Lämna ett meddelande till dem du utmanar
Sju sanningar om Ebba Luna
1. Inför studenten som jag tog 2006 och som i Schweiz består av muntliga och skriftliga tentor i fem ämnen, skulle jag ha läst 17 böcker i sammanlagt 4 språk. Jag läste 10 helt, några skummade jag och minst en bok i varje språk hade jag inte läst mer av än en sammanfattning på nätet... Det ironiska är att jag fick frågor på böcker jag bara hade läst delvis eller inte alls på såväl franska, spanska och engelska där jag kunde fuska genom att fokusera på mina språkkunskaper, men på tyskan fick jag frågor på en bok jag faktiskt hade läst, men inte kunde något om så där fick jag mitt enda icke godkända betyg på de muntliga tentorna...
2. I ettan och tvåan på lågstadiet gick jag i skolan även på lördagar. Femdagarsveckan infördes när jag började trean.
3. När jag var liten var jag otroligt höjdrädd, jag var livrädd för att åka hiss, gå i smala branta trappor eller sådana utan räcke. Något av det värsta som fanns var när de stora skidliftsgondlarna gungade till på väg upp och det enda jag åkte på Liseberg var Nyckelpigan (som sen gjordes om till Cirkusexpressen som var mycket snabbare och asläskig). Jag är fortfarande lite höjdrädd ibland.
4. Jag hade min första "pojkvän" på kyrkis (alltså typ kyrkans barntimmar...), jag var fyra år när han satt brevid mig och sa rakt ut att: Ebba, jag älskar dig. Jag svarade: Jag dig med. Sen var det han och jag som gällde, hela tiden... Jag var den enda tjejen som fick vara med och leka med killarna. En påpekade någon att jag ju också hade tjejbaciller, men det var tydligen inte samma som med de andra tjejerna...
Han och jag bestämde att vi skulle ha en sån där bil som de svarta London taxibilarna när vi blev stora.
5. När jag var nio år fick jag mitt hjärta krossat av en kille första gången. Av vem? Jo, av samma pojke som ovan. Vi hade hållit på och skrivit brev och jag hälsat på honom några gånger under fem års tid. Sen kom en dag ett brev som inte var som alla andra. Sen dess har jag aldrig hört av honom. Undra vad han gör nu...?`
6. När jag fick vattkoppor fick jag så mycket att doktorn ropade på alla sjöterskorna när jag var där och sa att det här var det värsta han hade sett.
Han pensionerades två-tre år senare...
Hemma fick alla speglar tas ner för jag klarade inte av att se mig själv.
7. Jag är 166.5 cm lång (i passet står 167) och vägde imorse 63.6 kg.
Jag utmanar Celeritas, Cissi, Frk Pyttis, Elin, Elvin, Tistla och Liindiss.
Lycka till!
så, då var det gjort. Sju sanningar berättade, sju personer utmanade... Det blev visst sju tjejer, lustigt... Ska bli spännande att läsa deras sanningar...=)
Idag var en bra dag! Var ute en halvtimme imorse och följde sen med Mamma till veterinären. Stackars Hunden mår inte mycket bättre, han haltar och vinglar, men det var nån viktig reflex i bakbenet som hade blivit snabbare och det var ju ett bra tecken. Hoppas han blir bra, den lille sladdisen...
Veterinären själv har en liten svart mopsdam som är så otroligt söt! Jag har aldrig tycket mopsar var särskilt fina, de ser ju ut som små grisar... Men idag fick jag en stark impuls Jag vill ha!!!
Men men, det går över... Hade samma med långhåriga hamstrar ett tag, det sket sig dock på grund av min kvalsterallergi...
I eftermiddags kom jag till slut iväg till stan, lunch och kaffe, sol och sista kapitlet i boken, pill med mitt CV och lite msn gjorde det svårt att slita sig... Men i alla fall, jag kom iväg. Hittade några jobberbjudanden i skyltfönstren, enstaka "verktyg" för att framställa det scenografiska attiraljer jag ska bidra med till årets spexproduktion i Örebro, två vykort.
Det var en speciell känsla att åka in till stan med det tåg jag åkt med varje dag under tre års tid, gå genom den stan som varit min i 13 år. Det kändes inte som att den var det längre... Det finns vissa saker som stör mig.
En sak är hur folk ser ut. Vad tänker de på när de köper sina kläder, vad tänker de på när de tar på sig dem om morgnarna... Förmodligen inte alls, eller så tycker tjejerna faktiskt att det är snyggt med nitbälten och bootcutbyxor nerstoppade i stövlarna (är inte det obekvämt? undrar jag...). Översminkade, manikyrerade, med en klädstil som får en att tro att det inte hänt nåt med modet i Schweiz sedan 1998, eller helt osminkade med sporadiskt klippt hår (bara det är bekvämt), bomullskläder, regnjackor, jympaskor. En enda välklädd kvinna i mörkgrå dräkt, blont hår, röda läppar, bland tusen som inte ser när det tittar i spegeln...
Killarna med stora pösiga Wutang HipHop-style byxor som de har lurat föräldrarna att ge flera schweiziska hundralappar för, kepsarna på sned, eller håret genomkladdat av gel för att piggarna ska hålla, de ser ut som pingviner när de springer till tåget. Lustigt, men fult. Den andra varianten är killar med typisk nördstil. Lite för högt skurna, för korta byxor, ryggsäck eller datorväska beroende på ålder, små runda glasögon, kort hår.
Ett uns av söt rök ligger över staden. Hasch. En av killarna brevid mig på tåget hem hade fått ett halvt kilo outdoor för bara 10 sFr, det hade han rökt upp på bara en vecka och killen mittemot honom hade inte legat med sitt ex, fastän de hade vart tillsammans två månader, den tredje läste en gratistidning.
Hur gamla kan de ha varit? 16? 17? 18 kanske på sin höjd, jag kände inte igen dem, men de gick av på samma station som mig, skulle de vart 18 eller över skulle jag känna dem. Alltså är de yngre...
Det gör mig illamående.
Människorna är helt enkelt snyggare, vackrare och mer välklädda i Sverige.'
Det kändes skönt att vara själv skönt att vara själv på stan idag. Men det är fascinerande hur man ser bekanta i främmande människors ansikte när man letar efter något att hålla sig fast vid. Jag är van att känna folk, att kunna hälsa, vinka eller undvika beroende på humör, att kanske tvingas ta en omväg om jag inte vill träffa nån.
Idag var jag ensam i Bern. Jag smakade på "mitt Bern", men det kändes inte som att det var det än.
Det är nog bra att det dröjer innan jag får besök. Tills dess kanske det har hunnit bli mitt Bern, då kan jag visa er min stad, mitt land. Men jag kommer alltid att ha minst två länder som är mina, minst två världar. Jag tror att det går att få ihop, det känns så. Som att man kan göra nåt bra av det. Jag behöver inte ha ett ställe som är hemma, jag behöver inte söka vart jag kan vara hemma, jag behöver bara vara det. Jag trivs med att vara med mig själv, det är skönt att få plats för tankar, skönt att inte behöva tänka alltid heller. Det går framåt, långsamt och stegvis, men det går framåt.
Jag drömmer och minns bara bitar av drömmen, träffas av bråkstycken av bilder, som minnen, men jag vet inte om det är verkligt eller inte. Det gör inget. Det får vara som det är. Det räcker för mig just nu.
Kommentarer
Postat av: Malin
Ok, jag antar utmaningen! Men det kommer dröja lite, jag kommer inte ha internet denna vecka. (Vi är utkickade ur lägenheten, äntligen ska den målas om!)
Trackback