scennärvaro på livets scen

Det känns som att jag virrighetens drottnig...
Läste mina senaste inlägg... Behöver jag säga mer? Jag kan inte tänka mig att man förstår särskilt mycket föutom att jag har haft väääldigt mycket i mitt lilla huvud. och fortfarande har bör tilläggas.
men
nu är komvux helt klart! färdig med det. inget mera samhälls- eller naturkunskapsuppgifter som ska in, inga fler mattetal inga fler noveller! Såååå skönt!
nu ska jag få struktur på saker och ting

jag känner mig stark och stabil. det är exakt som när jag ska ut på scen.
jag riktar blicken framåt, höjer hakan, spänner skinkorna och rätar på ryggen.
andas in djupt, blundar ett ögonblick, samlar mina tankar i en ljus punkt, fokuserar på värmen i mig, håller andan, andas ut djudligt, vänder ansiktet uppåt för en tacksam bön till gudarna som gett mig den här chansen, känner efter så att vartenda ben i min kropp, varenda muskel, varenda nerv är med.
en sista blick i spegeln, inget mellan tänderna, frisyren sitter, sminket är fixerat, kläderna passar, inga maskor i strumporna, inget smuts på kostymen. nu smäller det. nu ska jag visa vad jag går för.
tittar mig själv djupt i ögonen. du kan. spegelbilden trollar fram världens just då vackraste leende. för det är fullt av ärligt självförtroende. jag vet att jag kan och jag ska visa alla där ute att det är så och ge dem en oförglömlig upplevelse.
några djupa andetag till och en bön om fortsatt nåd
sen går ridån.

jag är exakt där jag ska vara, på väg exakt dit jag ska vara på väg just nu.
det känns som att livets scen bara väntar på mig. en riktigt härligt läskig känsla!
det här är stort!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback