"Speaking of domestic animals and forests"
säger min söta kinesiska granne och börjar göra ett psyk test med mig som går ut på att man först ska säga vilket djur man tror man ska möta i skogen, vad man gör med djuret, vad huset man kommer till är gjort av, vad som finns på bordet där inne, vad hatten på gräsmattan är gjord av och vad man gör med den.
Resultatet:
Jag tror jag ska möta en myra. Det betyder att jag bara har pyttelite stress i mitt liv just nu.
Jag skulle trampa på den. Det betyder att jag inte är rädd för stressen utan gör mig av med den.
På bordet ligger en tallrik. Det betyder att jag tänker på mat, vilket i sin tur betyder att jag är hungrig, haha, nä då jag skämta bara, det betyder att mitt hjärta är fullt, inte tomt. (ibland är det svårt att förstå hennes engelska...)
Hatten på gräsmattan är gjord av tyg. Det betyder att den jag älskar ger mig en bra känsla.
Jag låter den bara ligga. Det betyder att jag har avslutat och går vidare.
Yes!
Förutom det där med hatten och vad den var gjord av, jag menar hur många material kan en hatt vara gjord av... Hmmm... Där hade jag svårt att få en bild, så det säger väl sitt det med... Det släpper. Känslorna släpper. Jag släpper. Jag låter kärleken ligga och vandrar glatt vidare. Kanske tittar jag tillbaka en gång, kanske två, funderar en sekund på vad det är jag lämnar. Sen inser jag att det jag vandrar emot är större än det jag lämnar.
Varje vandring, varje resa leder från något och mot något annat.
Jag lämnar något, men möter något annat.
De senaste åren har jag mest känt att jag lämnar. Den här gången vet jag att jag är välkommen tillbaka och att det är så rätt att dra, så det känns bara bra.
En myra. En ynka liten myra och jag bara trampar på den...
Det är ingen älg, ingen jävla elefant, bara en myra. Äntligen!
Och jag låter hatten ligga där, jag tar inte upp den, jag tar den inte med mig, jag stannar inte ens upp för att se vems hatt det skulle kunna vara. Den är ju inte min, det vet jag, då behöver jag ju inte bry mig om den...
Ååhh, vad jag älskar sånt här!!!
Dags för en promenad i snön tror jag. Handla lite mat kanske...
Resultatet:
Jag tror jag ska möta en myra. Det betyder att jag bara har pyttelite stress i mitt liv just nu.
Jag skulle trampa på den. Det betyder att jag inte är rädd för stressen utan gör mig av med den.
På bordet ligger en tallrik. Det betyder att jag tänker på mat, vilket i sin tur betyder att jag är hungrig, haha, nä då jag skämta bara, det betyder att mitt hjärta är fullt, inte tomt. (ibland är det svårt att förstå hennes engelska...)
Hatten på gräsmattan är gjord av tyg. Det betyder att den jag älskar ger mig en bra känsla.
Jag låter den bara ligga. Det betyder att jag har avslutat och går vidare.
Yes!
Förutom det där med hatten och vad den var gjord av, jag menar hur många material kan en hatt vara gjord av... Hmmm... Där hade jag svårt att få en bild, så det säger väl sitt det med... Det släpper. Känslorna släpper. Jag släpper. Jag låter kärleken ligga och vandrar glatt vidare. Kanske tittar jag tillbaka en gång, kanske två, funderar en sekund på vad det är jag lämnar. Sen inser jag att det jag vandrar emot är större än det jag lämnar.
Varje vandring, varje resa leder från något och mot något annat.
Jag lämnar något, men möter något annat.
De senaste åren har jag mest känt att jag lämnar. Den här gången vet jag att jag är välkommen tillbaka och att det är så rätt att dra, så det känns bara bra.
En myra. En ynka liten myra och jag bara trampar på den...
Det är ingen älg, ingen jävla elefant, bara en myra. Äntligen!
Och jag låter hatten ligga där, jag tar inte upp den, jag tar den inte med mig, jag stannar inte ens upp för att se vems hatt det skulle kunna vara. Den är ju inte min, det vet jag, då behöver jag ju inte bry mig om den...
Ååhh, vad jag älskar sånt här!!!
Dags för en promenad i snön tror jag. Handla lite mat kanske...
Kommentarer
Trackback