Städdag

Idag är städdag. Mamma och jag ska städa hela huset. Upprifrån och ner. Tre våningar med tre badrum.

Därför passar jag på nu när hon är ute med Neo, hunden, den kvart han får vara ute i taget, att lägga upp bilder från gårdagens otroliga utflykt.
Nej, jag kan nästan inte röra mig och ja, det är en skön känsla att vara slut i kroppen på det här sättet. Jag känner av muskler som jag inte ens visste att jag hade och imorse vaknade jag med ett ryck av att min högra axel som jag låg på knakade till och flyttade på sig. Bra eller dåligt? Vet ej, men det gjorde inte ont, kanske var det just det som var så kusligt; att det knappt kändes men lät jättehögt. "klick" liksom. Min vänstra fotled är svullen, det känns lite mindre bra, trodde inte att jag hade tagit sönder den såpass under spexet...

 den perfekta brädan påspänd, man ser nästan ängeln på den (nån gång ska jag skriva ett inlägg om varför den är perfekt...) blå himmel och massor av snö!
 Restaurangen där Julia och jag åt vår soppa till lunch och njöt av solen (jag har faktiskt fått lite fräknar!)

 romantisk solnedgång bakom Alperna när vi var på väg ner mot dalgången. Jag var tvungen att stanna och få Julia att sätta sig ner också och titta på detta konstvärk! Det är lustigt hur man får upp ögonen för det vackra i världen när man inte tänker så mycket på allt elände längre...

 en väääldigt trött och nöjd Ebba. Ahhhh... härligt!

 Utmattade, fnittriga, glada och nöjda. Vilken bra dag!

Så, nu kom Mamma hem, så nu är det städning som gäller. Det går ju fortare och är enklare när man hjälps åt. Så det gör vi!

Man får ta vara på de små sakerna i livet. Känslan i magen när man glider genom djupsnön på en perfekt bräda, eller lyckan av att ha hittat fastän den tredje halvan i gänget saknas, hon med the map-reading-skills, eller att vakna och känna att man lever.

Härligt och vackert är vad det är!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback