Typiskt mig och min tur...

Min Mamma går i skogen flera timmar varje dag i kortärmat och shorts. Hon får aldrig några bett, inga brännässelutslag, inga fästingar, ingenting! Inte ens ett ynka litet myggbett har hon fått på hela sommaren!
Jag går ut och går en halvtimme och blir stungen av fyra bromsar! Jag som dessutom är allergisk mot insektbett (inte så allergisk att jag dör om jag får ett myggbett, men betten blir enorma!). Mina bett sväller upp till tefatsstorlek och när det ett dygn senare till och med hade bildats vätskande bubblor i svullnaderna, ringde Mamma läkaren som bad oss skicka bilder och sen ringde tillbaks och sa att de äckliga jätteflugdjuren som hade stuckit mig var bromsar och att jag tydligen var allergisk. Ät antihistamin (antiallergimedicin), kyl och se till att det under inga omständigheter blir infekterat.
Antihistaminet gör mig trött och seg, svullnaden och klådan gör mig irriterade, sura och otåliga, och kombinationen leder till ett resultat som är helt outhärdligt: En grinig, svärande, trött, okoncentrerad, i största allmänhet otrevlig Ebba. Jag tycker synd om min omgivning! Men jag tycker inte ett dugg synd om de där jävla bromsarna som jag lyckades stampa till döds. Jag önskar bara att jag hade gjort det mer beräknande och inte av panikslagen reaktion...

Aja. Så är det. Aldrig får allting vara bra, och förmodligen är det en sån sak som jag måste lära mig leva med och försöka undvika att det värsta kommer då när det är viktigt att det inte gör det. Det som inte dödar mig gör mig stark och jag är glad att bromsarna inte bet mig kring halsen för annars skulle det förmodligen inte göra mig särkilt stark det hela..

Förresten så var min dejt i fredags visst ändå en dejt, han använde i alla fall ordet flertalet gånger även om jag fortfarande påstår att jag träffade en kompis och tog några öl. Mer var det ju inte heller. Förutom personlighet, öppenhet, nyfikenhet, beundran och en otrolig respekt. Det fick mig inte att falla pladask, för det gör jag inte längre. Men det fick mig att vilja ge honom en chans att visa om han duger. Så han får lov att laga mat åt mig. Thailänds curry. Låter det gott eller? Oja! Apropå gott. Mammas jordgubbstårta idag var jäääättegod och definitivt värd de 7hekton som vågen kommer visa plus imorgon... Grädde, vaniljkräm, hallonsylt, jordgubbar.... mmmmm....

Jag borde verkligen vara tjockare med tanke på vad jag äter... Prisad vare cykeln och dansen i evighet amen!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback