När man inte lämnar spår efter sig...

Inte ett ord. Jo att allt hände på en gång. Inget. Inte en bild, ingenting. Som om det inte hade varit. Som om han inte hade krossat mitt hjärta och förstört en månad av mitt liv. Som om vi inte hade varit lyckliga. Som om han inte hade sovit i min säng, haft min nyckel. Inte ett ord.

En sak jag lärde mig på socialpsykologin var att det värsta man kan göra mot en människa är att ignorera henne. Att inte ge respons. Det gör ont. Trots att det är ett tag sen.
Betydde jag verkligen så lite?

En enda tanke breder ut sig, en tanke jag inte vill tänka för den är inte rättvis, men jag kan inte låta bli... Ditt jävla svin, ditt jävla jävla svin... och tårarna kan inte hållas tillbaka...

Kommentarer
Postat av: Gudrun

Men söta vän. Visst lämnar du spår. Strunta i småpojkar som inte vet att uppskatta dig, och känn all den kärlek och vänskap som flödar. Inte samma sak, jag vet, och defenetivt lättare sagt än gjort. Men ändå. Dina vänner har du ju.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback