Kusin vitamin

Det är bra att ha kusiner i ungefär samma bransch som man själv. Även om de är mellan 3 och 9 år yngre än jag, så finns de ändå där som förebilder. Framförallt E som ändå just fyllt 18. Hon har genomgått förändringar som jag också vill uppleva. Jag vill också få utvecklas så, som dansare, konstnär och person. Igår frågade jag henne vad hon åt. Hehe, patetiskt kanske, men nu ska jag också ge järnet och bara äta 3 gånger om dagen och aldrig efter kl.20! Jajjemänn! Då kanske jag också får en så vacker dansarkropp, fastän jag är gammal och gråter när folk gifter sig på tv.
Jag är nog lite patetisk. Men det händer så mycket i mitt liv som är svårt att få ihop för mig, det är mycket känslor, många frågor, mycket slit och så denna eländiga sjukdom eller rättare sagt dessa eländiga sjukdomar som jag går och bär på. Dels bihåleinflammationen, den bör jag ju bli av med snart, jag mår i alla fall mycket bättre... Men sen har vi ju det kroniska, min hudsjukdom, som faktiskt är en sjukdom, jag har accepterat det nu, men jag har svårt att acceptera att den skulle vara kronisk, att det här eländet som kallas neurodermit och den bestämda speciella form prurigo som jag har, skulla vara något jag aldrig blir av med. Tanken att alltid vara sjuk... det tynger mig, jag tycker det är jobbigt, jättejobbigt, att behöva se på mig själv som kroniskt sjuk... Okej, hittills har det inte hindrat min "karriär" varken vad gäller jobb eller utbildning, men den tär på mitt självförtroende.. Jag får inte duscha varje dag, men hur ska jag då kunna träna? Jag borde inte vara i vattnet med händerna mer än absolut nödvändigt, vilket innebär typ att det är okej att tvätta händerna efter man varit på toa, men inte mer, men jag behöver ju pengarna och mitt jobb, jag behöver strukturen jag får av det på helgerna, jag behöver kontakten med världen, med andra människor...

Skolan har egentligen börjat igen, men jag är kvar hemma, var sjukskriven till och med idag, så jag tar den här dagen på mig att bli frisk, så jag orkar imorgon. Nu ska jag köra hårt, nu gäller det. Jag har bestämt mig för att vara disciplinerad, hur tråkigt det än låter, men nu ska det faktiskt sovas riktigt mycket, dansas järnet, sjungas, läras noter och monologer, jag ska visa upp en monolog på nästa presentation class, överraska skolan=) Jag ska visa att jag kan och framförallt att jag vill!

Fokus ligger återigen på Berlin 2010. Det är dit jag vill. Min inspiration har väckts igen. Det sprudlar av idéer när jag läser monologer, jag får motivation av att se musikalfilmer och Footloose på Intiman i Stockholm fick mig att återuppleva den där känslan som från början har fått mig att vilja satsa på en scenkarriär: Jag vill stå där! Jag vill vara på den där scenen! Jag vill beröra hjärtan, få folk att skratta, underhålla dem, släppa ut dem från teatern med en bra känsla i kroppen!
Det är min dröm, mitt mål, mitt liv, hur kunde jag någonsinn glömma...?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback