Honey, honey
Honey honey how he thrills me aha honey honey
honey honey nearly kills me aha honey honey
Lätt att få låttexter på huvudet i den här branschen... Idag har det varit honey honey från Mamma Mia. Och alla ni som inte sett filmen: SE DEN!!! Meryl Streep äger!
Idag hade vi århundradets styrke och kondition och stretch pass på jazzen. Balettlärarinnan Franziska var ansvarig eftersom Sean är iväg. Så istället för Touch Your Self och High Heels blev det One More och Don´t Give Up i 50 minuter plus 10 ynka minuter koreografi... Lite boring men sån träning behövs ju det med...
Efter musikteori (jag måste äntligen lära mig intervallerna, men nu vet jag i alla fall att en stor sext uppåt låter som My Bonnie is over the ocean... Alltid nåt) så var det dags för Acting dit vi skulle komma som en karaktär. Jag valde 50-tals highschoolblondie i stil med Sandy från Grease fast möjligen lite smartare och ordentligare. Och väldigt naiv och romantisk. Det var skitroligt! Där fanns en kvinnlig event-manager, en farlig italiensk donna med pistol i handväskan, en hiphoppare som alltid raggade på mig, en turkisk kalif, en blivande hemmafru och änsålänge hemmadotter, en smaklös fysiknörd, en kärleksblind skottländsk prins från ett annat århundrade, en ledsen och blyg clown, en yoga ramma krishna med rökelse också jag, i prickig kjol, rosa strumpor, turkos t-shirt, lugg och blommigt hårband, och rosa läppstift... Gud vad vi hade roligt! Och det var typ ingen som ens märkte att vi höll på en halvtimme för länge... Det är kul med teater och ännu roligare med improvisation. I alla fall när man väl fått fart på fantasin och vågar släppa taget om moral och sånt som tillhör det riktiga livet.
Nu ska jag sova. Imorgon är ingen hård dag, men långtråkig och det brukar aldrig funka bra att kolla på film när man är trött... Ska dessutom försöka bli frisk inför helgen och i synnerhet nästa vecka, då det ska arbetas på ett projekt. DET ska bli kul minsann!!
Saknar nollning och annat i Sverige, men tröstar mig med att jag har kul och har fullt upp och ju faktiskt kommer och hälsar på om knappt 3 veckor! Längtar så!!!! kollade på en tysk TV-serie som heter Inga Lindström som spelar i Stockholm och Småland och där alla heter Niklas och Martin och Britta och Anna och säger Hej och hejdå till varandra och allt är så vackert och så svenskt och jag var tvungen att stänga av för att det gjorde så ont att se det vackra paret (som inte alls såg svenskt ut visserligen) bada i skärgården under en alldeles brandröd himmel och luta cykeln mot en stengärdsgård och springa genom en äng med prästkragar och älska med syrsorna i bakgrunden. Jag klarade inte av det. Det blev för mycket. Jag saknar det så. Jag fick en alldeles för liten dos av svensk sommar i år... Jag vill plocka blåbär och kantareller och lingon, cykla in till slottet genom höstlöven. Festa dag och natt med nollorna, bo i en sunkig korre, fika på Franz... Jag kommer alltid sakna antingen Sverige eller Schweiz, och det vet jag. Det är nog därför det gör så ont. För hur jag än bestämmer mig var jag vill vara så gör det fruktansvärt ont, och känner jag mig samtidigt hemma...
Varför går det inte att få ihop mina båda världar på ett sätt så att alla mina drömmar går i uppfyllelse?
Det tynger. Och jag har verkligen inget behov av ett extra ok just nu. Får tårar i ögonen när jag ser bergen, när jag andas in den friska höstluften, när solen skiner och det är 25 grader här och jag vet att det är höst "hemma" i Sverige...
Undrar om jag någonsinn kommer ha ett hemma. Om det någonsinn kommer finnas ett ställe där jag inte ständigt saknar något annat. Kanhända att det har att göra med vart mitt hjärta är...
honey honey nearly kills me aha honey honey
Lätt att få låttexter på huvudet i den här branschen... Idag har det varit honey honey från Mamma Mia. Och alla ni som inte sett filmen: SE DEN!!! Meryl Streep äger!
Idag hade vi århundradets styrke och kondition och stretch pass på jazzen. Balettlärarinnan Franziska var ansvarig eftersom Sean är iväg. Så istället för Touch Your Self och High Heels blev det One More och Don´t Give Up i 50 minuter plus 10 ynka minuter koreografi... Lite boring men sån träning behövs ju det med...
Efter musikteori (jag måste äntligen lära mig intervallerna, men nu vet jag i alla fall att en stor sext uppåt låter som My Bonnie is over the ocean... Alltid nåt) så var det dags för Acting dit vi skulle komma som en karaktär. Jag valde 50-tals highschoolblondie i stil med Sandy från Grease fast möjligen lite smartare och ordentligare. Och väldigt naiv och romantisk. Det var skitroligt! Där fanns en kvinnlig event-manager, en farlig italiensk donna med pistol i handväskan, en hiphoppare som alltid raggade på mig, en turkisk kalif, en blivande hemmafru och änsålänge hemmadotter, en smaklös fysiknörd, en kärleksblind skottländsk prins från ett annat århundrade, en ledsen och blyg clown, en yoga ramma krishna med rökelse också jag, i prickig kjol, rosa strumpor, turkos t-shirt, lugg och blommigt hårband, och rosa läppstift... Gud vad vi hade roligt! Och det var typ ingen som ens märkte att vi höll på en halvtimme för länge... Det är kul med teater och ännu roligare med improvisation. I alla fall när man väl fått fart på fantasin och vågar släppa taget om moral och sånt som tillhör det riktiga livet.
Nu ska jag sova. Imorgon är ingen hård dag, men långtråkig och det brukar aldrig funka bra att kolla på film när man är trött... Ska dessutom försöka bli frisk inför helgen och i synnerhet nästa vecka, då det ska arbetas på ett projekt. DET ska bli kul minsann!!
Saknar nollning och annat i Sverige, men tröstar mig med att jag har kul och har fullt upp och ju faktiskt kommer och hälsar på om knappt 3 veckor! Längtar så!!!! kollade på en tysk TV-serie som heter Inga Lindström som spelar i Stockholm och Småland och där alla heter Niklas och Martin och Britta och Anna och säger Hej och hejdå till varandra och allt är så vackert och så svenskt och jag var tvungen att stänga av för att det gjorde så ont att se det vackra paret (som inte alls såg svenskt ut visserligen) bada i skärgården under en alldeles brandröd himmel och luta cykeln mot en stengärdsgård och springa genom en äng med prästkragar och älska med syrsorna i bakgrunden. Jag klarade inte av det. Det blev för mycket. Jag saknar det så. Jag fick en alldeles för liten dos av svensk sommar i år... Jag vill plocka blåbär och kantareller och lingon, cykla in till slottet genom höstlöven. Festa dag och natt med nollorna, bo i en sunkig korre, fika på Franz... Jag kommer alltid sakna antingen Sverige eller Schweiz, och det vet jag. Det är nog därför det gör så ont. För hur jag än bestämmer mig var jag vill vara så gör det fruktansvärt ont, och känner jag mig samtidigt hemma...
Varför går det inte att få ihop mina båda världar på ett sätt så att alla mina drömmar går i uppfyllelse?
Det tynger. Och jag har verkligen inget behov av ett extra ok just nu. Får tårar i ögonen när jag ser bergen, när jag andas in den friska höstluften, när solen skiner och det är 25 grader här och jag vet att det är höst "hemma" i Sverige...
Undrar om jag någonsinn kommer ha ett hemma. Om det någonsinn kommer finnas ett ställe där jag inte ständigt saknar något annat. Kanhända att det har att göra med vart mitt hjärta är...
Kommentarer
Trackback