Little Red Riding Hair

Vi är många vars smink börjar flagna och bakom vars leenden en ilska och frustration gömmer sig. Vi är många som inte vill, men måste ikväll. Det är ändå det här vi tänker kalla vårt yrke senare. Det är det här vi måste kunna. Och om vi inte kan lära oss det vi måste kunna för en show på en vecka, så måste vi åtminstone kunna stå på scen och låtsas som att vi kan det. Om vi lyckas att våra ögon inte avslöjar vår osäkerhet och vårt missnöje med scenen och oss själva, så kommer publiken älska det vi gör ikväll. Men om vi avslöjar hur trötta vi är, hur många kriser vi gått igenom den här veckan, hur mycket vi hatar dessa låtar, dessa danssteg, då är vi förlorade. Då ser vilken dåre som helst att det är dåligt det vi gör...

Så nu är det bara att gå backstage, bättra på sminket, öva på ett "äkta" leende (hur svårt kan det vara, det är ändå en massa folk som älskar mig som kommer och kollar), ha en massa hårspray i håret (vem vet, det kanske gör en starkare), dra in magen, fokusera och köra så hårt som bara möjligt. Det tar ju åtminstone tre veckor tills jag behöver min röst igen...

The show must go on!