Little Red Riding Hair

Jag fick sjunga en låt igår. Sen kom jag inte vidare. Fick inte köra min monolog ens... Det kändes jäkligt surt igår. Sen vandrade jag runt lite i Wien, köpte jordgubbar... Sen träffade jag ett gäng härliga tjejer som inte heller kommit vidare och till slut även Andreas från konservatoriet. Det var skönt att träffa folk, umgås, slippa vara ensam. Dessutom kände jag mer och mer att jag inte hör dit än. Det är helt enkelt inte dags för Wien än. Nån gång kommer jag bo där, det känner jag. Det vill jag. Det är en underbart vacker, levande och kreativ stad. Men jag är inte där än.
Nu kommer jag fortsätta i Bern. Jag ger inte upp. Det finns det ingen anledning till. Jag går en utbildning, jag ska bli mitt bästa, sen får vi se om jag tycker jag ska prova igen nästa år, eller om jag gör färdigt skolan här och sen söker jobb utomlands... Det återstår att se.
Det känns skönt att ha gjort hela äventyret kring Wien. Jag har varit där. Jag har försökt. Jag vet att jag är på rätt väg. Jag vet att jag hör hemma på scen. Jag är ung och har massor kvar att lära.
Det är spännande och roligt när nya saker händer. Jag njuter av det. Av att inte riktigt veta vad som kommer med ändå djup i mig känna att jag är på rätt väg, att jag går åt rätt håll och framförallt att det finns en mening. Kanske behövs jag i Bern, kanske händer nåt spännande med bandet... Kanske något helt annat...

På torsdag börjar WM i hockey. Det ska jag njuta av.
Wien finns kvar och en vacker dag ska jag stå på en scen där. Målet försvinner inte bara för att vägen blir längre än man hoppats.

Tack för stöd och tro! Jag kommer behöva det i framtiden också, alltid. Utbildningen här är inte heller enkel, dessutom tänker jag göra den så svår för mig som möjligt. Inte för att begränsa mig utan för att växa. Det är målet.
Här måste jag jobba mycket själv. Disciplin är nyckelordet. Det ska jag lära mig.

Jag är full av energi och tacksam över att jag kan se det hela så. Jag har lärt mig massa nu under förberedelsetiden och proven själva. Jag har träffat underbara människor. Jag har sett Wien. Jag har vuxit och utvecklats. Nu ska jag vidare. Steg för steg. I den takt det tar.