Och det händer igen...

Det där med att träffa någon man inte kan sluta tänka på.
Helt plötsligt dyker han upp i mitt liv. Med sina gröna ögon som bränner sig fast på näthinnan och borrar sig ända in till hjärtat.
Jag är på väg att börja tro igen, börja hoppas på att det kanske ändå finns nåt... Samtidigt som mitt förnuft skriker och alla varningslampor blinkar: "Det kommer bara göra ont! Det kommer göra jätteont! Det kommer ta all din energi!"
Ja, jo, visst kommer det det... Men han har nåt, som inte släpper taget om mig. Jag kan inte sätta fingret på det, jag vet bara att det var längesen jag såg fram emot något så som jag ser fram emot att träffa honom i övermorgon igen.
Intensivt är bra. Eller ja, det är i alla fall något. Allt som berör en skapar någon form av energier och spänningar, som med lite tur går att använda på ett bra sätt. Så det får gärna vara intensivt och jag vet att jag kanske kastar mig in i nåt onödigt fort, men jag tror ändå inte att det finns någon som kommer stå ut med mig i längden, så det gäller att få ut så mycket som möjligt av det man kan ta för sig av.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback