Mitt själ börjar banka och skrika för att jag ska lyssna...
Var hos doktorn i morse. Gick därifrån med en massa mediciner som vanligt... Ett nytt paket penicillin, antihistamin ifall jag får myggbett, cortikoid i fall jag får getingbett, mucofluid mot hostan och vaginalkapslar ifall jag får vaginalsvamp av antibiotikan...
Jag mår illa av penicillinet, men det kan inte hjälpas. "Prova med att ta tabletterna efter maten istället."
Åtminstone, så såg mina stämband tydligen mycket bättre ut och min näsan är också på väg att bli fri.
Då lönar sig lidandet i alla fall. Det är fortfarande jobbigt att inte få sjunga, men just nu rätt skönt att ha fått en ganska ledig eftermiddag medan mina fina klasskamrater sjunger upp...
Imorgon är det skådespel som gäller. Det ska nog gå bra. Dans gick helt ok. Balett är ju balett, men jazz och step gick förvånansvärt bra!
Det är kul att dansa.
Ikväll jobbar jag sent igen. Som varje kväll denna vecka. Ska bli skönt med en ledig söndag och att jobba dag måndag, tisdag.
Jag håller på och spånar på min semester i höst. Funderar på att ta tåget genom tyskland och stanna till i Hamburg, sen vidare till Helsingborg för lite tänk och ensamhet och havsnärhet, sen kanske Göteborg eller direkt upp till Örebro och Kungsör, sen Stockholm och eventuellt Gävle... Det finns så många fina människor som jag vill träffa. Dessutom tror jag att jag skulle må bra av att resa runt lite i Sverige. Själv. Kanske kan köpa nåt interrailpass. En annan variant vore att flyga till Umeå eller Luleå och ta tåget neråt i landet. Lite roadtrip-mässigt. Fast med tåg. Jag längtar efter lite ensamhet. Fast bra ensamhet. Inte den ensamheten man har när man vet att där är massor med folk runtomkring fast man är utesluten. Utan den valda ensamheten. Då man har tid att lyssna på sig själv. Har tystnad och lugn. Eller tvingas till det.
Bara jag, en stor ryggsäck, lite pengar, en kamra, ett skissblock och en skrivbok. Och mobilen såklart. Hoppas på att där finns vänner man kan bo hos.
Det är ju bara tre veckor i vilket fall.
Gud, vad skönt och behövligt det vore.
Äntligen konfronteras med mig själv. Fundera. Vara. Njuta. Andas. Leva.
Kanske hitta inspiration igen. Ge kreativiteten nytt liv. Skaka av beroenden. Skala av mig masker. Kasta bort ballast och skit som hänger över mig som ett åskmoln i seriefilmer...
Vi får väl se om jag lyckas få ihop det.
Är stolt över mig att jag äntligen ringde gitarrreparatören idag. Ska få tillbaka min älskling på måndag. Då kan jag i alla fall spela gitarr, även om jag inte kan sjunga än.