Han

Jag läser en blogg som jag egentligen inte borde läsa sen nästan 15 månader tillbaka. Jag borde inte, men jag gör det om och om igen, hela tiden. Det är som en drog. Det får mig att må dåligt och längta tillbaka något som aldrig kommer bli så igen. Det får mig att minnas sorgen och den otroliga smärtan jag gick igenom en hel månad på grund av honom. Han lägger upp bilder på sig själv och han blir bara snyggare och snyggare för var dag. Jag kommer aldrig få en sån kille igen, jag missade min chans. Förr eller senare hade det tagit slut i vilket fall. Vi är båda för ambitiösa och har för höga mål. Det skulle aldrig gått. Men ändå suckar jag när jag ser hans blick på bilderna och tänker att de där ögonen en gång såg på mig på ett väldigt speciellt sätt. Nu har han dessutom blivit vuxen och flyttat hemifrån. Han har gått om mig på mognadsskalan.
Han är inte den enda jag saknar så.
Jag kan sitta på facebook och kolla på bilder och fastna i bilderna på honom, eller honom, eller honom...
Läste gamla dagboksinlägg idag och märkte hur beroende jag är av kärlek och att det bara är avsaknaden av uppmärksamhet som får mig att längta mig tillbaka till föredettingar och glömma allt som inte funkade då, allt som gjorde ont då när det inte var slut än.

Alla förhållanden har sina underbara solsidor. Varje kille har sina personliga, vackra egendomligheter. Varje kärlek har sina minnesvärda ögonblick. Jag önskar att ingenting tog slut, att jag kunde ha allt på en gång och att jag slapp ta mig an nya utmaningar, nya människor, nya kärlekar. Det finns ju en anledning till att det heter kär-LEK.
Jag tycker inte om lekar. Och jag gillar inte att spela spel. Det känns så oväsentligt och onödigt och ytligt.
Jag gillar inte ytligt. Jag vill ha djup och samhörighet. Jag vill ha någon som förstår.

Kommentarer
Postat av: Malin

Ännu ett inlägg från Ebbaluna som är mitt i prick.



Det är verkligen som en drog, sånt där, precis som du säger.



Det är så ironiskt att det finns så många därute som vill ha någon att älska, och ändå är det så svårt att hitta varandra.

Postat av: Pia

Tack för din kommentar på min blogg, dina ord värmer ända in i hjärteroten! Många kramar!

2009-03-09 @ 22:17:53
URL: http://utanattfalla.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback