Åstadkommor
När jag har så mycket på gång som jag har nu, så händer det ibland att tankarna drar iväg med mig, eller att jag kommer på mig själv med att fundera på saker och ting.
Jag pratade så mycket om hur förra året skulle bli. Det skulle vara mitt stora år och jag skulle förverkliga mig själv. Under andra halvan av 2008 kändes det som att allt skulle lugna ner sig och få struktur och lite vardaglighet i år. Men nu blir allt annorlunda. Det är ju alltid så visserligen, framförallt i mitt liv...
Något - vad det nu än är - driver mig att vilja mer. Bra räcker inte. Lugn och ro funkar inte. Normalt är helt otänkbart. Jag är helt enkelt inte som alla andra, och det börjar jag nu äntligen vänja mig vid och är på god väg att acceptera det.
Jag önskar att jag kunder skriva ett inspirerande och fantastiskt inlägg med en massa vishet, men jag kan inte formulera mig. Det enda jag vet är att jag måste vidare och att mitt mål är att bli så bra jag någonsinn kan bli, få ut allt ur min begåvning, min potential.
From the good to the better to the best. Never gonna let good be my measure.
Det är en svår balansgång mellan att alltid sträva efter mer, vilja mer, inte stanna, men ändå vara nöjd med det man åstadkommit hittills. Att sträva efter att bli bättre och ständigt överträffa sig själv är inte samma sak som att vara missnöjd med sig själv. Man måste se att man gör framsteg, glädjas över dem. Sätta sig en stund i solen och dricka en kopp gott kaffe. Sen kan man stärkt av framgången gå vidare.
Jag håller på att lära mig det och är väldigt stolt över det.
Dessutom har jag gjort ett enormt framsteg: Jag kan vara i nuet. När jag gör något eller är någonstans så har jag aktivt bestämt mig för det och är där i det ögonblicket helt och hållet. När jag jobbar så jobbar jag. När jag dansar så dansar jag. När jag är med en vän så är jag där med den vännen då. Jag funderar inte på andra saker samtidigt. Jag känner inte att jag borde göra något annat egentligen. Jag har ju bestämt mig för att göra det jag gör.
Det betyder väldigt mycket för mig. För just på det sättet har jag länge hållit på att gå sönder. Genom att tro att jag måste eller borde göra något annat egentligen, har jag aldrig kunnat njuta av det jag gjort. Jag var alltid ett steg längre med tankarna och det förstör allt annat. För då är man inte ens överallt, man är helt plötsligt ingenstans alls längre.
Dessutom har jag lärt mig säga nej och vara ärlig mot mig själv. Jag lyckas inte alltid, givetvis, men jag lyckas i alla fall ibland, vilket redan är ett väldigt kliv åt rätt håll.
Nu ska jag använda min fria söndag till nödvändigheter som skattedeklaration, tvätt och dammsugning samt CV-skrivning och textlärning.
Förresten så ligger här åter en decimeter snö, efter att vi varit uppe i över 10 plusgrader och vänt... Jag vill inte ha vinter mer! Jag längtar efter knälånga leggings, sandaletter, ballerinaskor, tunna koftor, snygga kavajer, tunikor i härliga färger... Uteserveringar, ljumma kvällar, krokusar och snödroppar och tulpaner! Jag vill kunna cykla till skolan utan att frysa rumpan av mig! Snälla vår, kom så snart som möjligt!!!
Jag pratade så mycket om hur förra året skulle bli. Det skulle vara mitt stora år och jag skulle förverkliga mig själv. Under andra halvan av 2008 kändes det som att allt skulle lugna ner sig och få struktur och lite vardaglighet i år. Men nu blir allt annorlunda. Det är ju alltid så visserligen, framförallt i mitt liv...
Något - vad det nu än är - driver mig att vilja mer. Bra räcker inte. Lugn och ro funkar inte. Normalt är helt otänkbart. Jag är helt enkelt inte som alla andra, och det börjar jag nu äntligen vänja mig vid och är på god väg att acceptera det.
Jag önskar att jag kunder skriva ett inspirerande och fantastiskt inlägg med en massa vishet, men jag kan inte formulera mig. Det enda jag vet är att jag måste vidare och att mitt mål är att bli så bra jag någonsinn kan bli, få ut allt ur min begåvning, min potential.
From the good to the better to the best. Never gonna let good be my measure.
Det är en svår balansgång mellan att alltid sträva efter mer, vilja mer, inte stanna, men ändå vara nöjd med det man åstadkommit hittills. Att sträva efter att bli bättre och ständigt överträffa sig själv är inte samma sak som att vara missnöjd med sig själv. Man måste se att man gör framsteg, glädjas över dem. Sätta sig en stund i solen och dricka en kopp gott kaffe. Sen kan man stärkt av framgången gå vidare.
Jag håller på att lära mig det och är väldigt stolt över det.
Dessutom har jag gjort ett enormt framsteg: Jag kan vara i nuet. När jag gör något eller är någonstans så har jag aktivt bestämt mig för det och är där i det ögonblicket helt och hållet. När jag jobbar så jobbar jag. När jag dansar så dansar jag. När jag är med en vän så är jag där med den vännen då. Jag funderar inte på andra saker samtidigt. Jag känner inte att jag borde göra något annat egentligen. Jag har ju bestämt mig för att göra det jag gör.
Det betyder väldigt mycket för mig. För just på det sättet har jag länge hållit på att gå sönder. Genom att tro att jag måste eller borde göra något annat egentligen, har jag aldrig kunnat njuta av det jag gjort. Jag var alltid ett steg längre med tankarna och det förstör allt annat. För då är man inte ens överallt, man är helt plötsligt ingenstans alls längre.
Dessutom har jag lärt mig säga nej och vara ärlig mot mig själv. Jag lyckas inte alltid, givetvis, men jag lyckas i alla fall ibland, vilket redan är ett väldigt kliv åt rätt håll.
Nu ska jag använda min fria söndag till nödvändigheter som skattedeklaration, tvätt och dammsugning samt CV-skrivning och textlärning.
Förresten så ligger här åter en decimeter snö, efter att vi varit uppe i över 10 plusgrader och vänt... Jag vill inte ha vinter mer! Jag längtar efter knälånga leggings, sandaletter, ballerinaskor, tunna koftor, snygga kavajer, tunikor i härliga färger... Uteserveringar, ljumma kvällar, krokusar och snödroppar och tulpaner! Jag vill kunna cykla till skolan utan att frysa rumpan av mig! Snälla vår, kom så snart som möjligt!!!
Kommentarer
Trackback