Så mycket och så intensivt
Det är nåt konstigt det där med livet... Det tar ständigt nya vändningar. Någon dörr stängs, en annan öppnas. Nya människor dyker upp ur ingenstans, blir viktiga, försvinner igen... Vissa dagar är det lätt, andra svårt. Ibland känns det som att man är på exakt rätt stig, andra dagar känns det som att man kör åt fel håll på motorvägen...
Det är intensivt, och det ä bra. Jag cyklar och dansar, sjunger, jobbar, träffar vänner, solen skiner, sommaren är här och jag kan börja på andra året i Hamburg nästa höst om jag vill.
Min nästa lediga dag är på söndag. Då ska jag äta glass med beundransvärda Jonas. Och på tisdag är det kaffe med coachen som gäller. Måndag, onsdag kväll och lördag jobb. Torsdag premiär för Footoose! Det är mycket. Riktigt mycket. Det händer att kroppen inte orkar med riktigt. Som i torsdags då jag hade kramp i vaderna hela dagen. Eller igår, då jag somnade kl. 18. Förövrigt känner jag att jag blir starkare. Starkare och starkare för var dag.
Både i kroppen och anden.
Jag vet vad jag vill och min väg dit börjar ta form.
För att växa rent konstnärligt och som personlighet, som människa måste jag bort härifrån. Bort hemmifrån. Bort från säkerheten jag har här. Jag behöver en stad som lever, jag behöver nya människor omkring mig, jag behöver nya vyer. Hamburg kan kanske ge mig det.
Om inte annat så vore det i alla fall lite närmre Sverige...
Gillade iaf sista meningen i ditt inlägg =) närmare sverige känns helt klart mindre långt bort!! Låter faktiskt som att du verkligen vet vart du vill, men är hela tiden liite orolig att du ska ta ut dej kramar om men jag litar (iaf just nu) på att du vet vart gränsen går! Jag håller på dig, gumman...tror på dig....