i Örebro igen

Nu är jag i Örebro igen. Mâste verkligen ta mig samman nu sâ att jag inte gâr upp 7 kg till tills jag âker hem nästa gâng...
Härligt att träffa vännerna igen här. Men det var hârt att âka hemifrân igen. I Bern sken solen. Och jag saknar min underbara stackars kille. Det känns som att det är rätt med honom och som att allt kämpande nu kommer löna sig till slut för oss bâda.
Nu är det knappt  5 veckor tills vi ses igen. Längtar redan!

Ett kort inlägg ifrân Schweiz

Detta blir bara ett kort litet inlägg. Jag kom hem till Ittigen, Bern, imorse efter nästan en vecka New York City. Helt slut, sjuk, trött och irriterad pâ min familj. Innan vi âkte till The Big Apple för att fira Mammas fölsedag, hade jag inte träffat min familj pâ tre mânader. Den här veckan bev väldigt intensiv men ocksâ trevlig och häftig. New York är en... imponerande stad. Inte precis min älskling. Jag skulle aldrig kunna bo där. Men det var ju häftigt sâ här en vecka=)
Igâr innan vi tog taxi till JFK (John F. Kennedy-flygplatsen) tittade Pappa och jag pâ Macy's 80th Thanksgiving Parade som gick längs Broadway. Hotellet lâg pâ 7th av. mellan 56 och 57th st. Jättenära Broadway. Det var coolt att se paraden live även om de var tvungna att hâlla alla ballonger lâgt därför att det blâste och regnade sâ sjukt mycket. Jättemycket folk pâ gatorna och olika marschband frân hela USA.
Men nu är jag i Schweiz i mina föräldrars hem. Solen skiner och det är riktigt skönt höstväder. Det finns till och med blad kvar pâ träden här!!
Jag är tillbaka i Örebro pâ tisdag. Jag kommer hem jääättesent pâ mândagkvällen: 23.56 ska mitt tâg komma till Örebro C. Sâ om nâgon vill komma och hämta mig... Annars tar jag taxi=)
När jag har lite mer tid berättar jag mer om Chorus Line, Subway, Starbuck's, Chinatown, Thanksgiving parade, Gap, min lillebror, Statue Of Liberty, NY- Skyline, Empire State Buildin, Ground Zero mm.

Som de säger pâ starbuck's: Can I have one grandey lattey machiatou? sen till mig: Here you go darling! eller ... Sweetie! eller nât liknande...
 
Americans are very very special!

Watchemclosingdoors! Bye!

Skit är vad det är alltihop!!

Vad är det här för skit?! Varför känns som om ingen bryr sig om mig? Varför känns det som att jag misslyckas? Eller känns det överhuvudtaget som ett misslyckande...? Jag misslyckas totalt, men det känns annorlunda än annars. Annars brukade jag grâta och tycka sâ oändligt synd om mig själv som ju försökte och försökte och bara misslyckades jämt... Nu är jag bara förbannad! Förbannad pâ alla dem som bara ser vad jag gör fel och inte alls ser det som faktiskt är bra! Förbannad pâ att jag ljuger för folk om hur jag mâr bara för att jag tror att dem inte bryr sig och för att jag inte vill vara jobbig... Jag mâr inte alls sâ jävla bra som jag lâtsas göra!
Men varför lâtsas jag? Vad fâr mig att tro att jag mâste vara pâ ett bestämt sätt för att bli omtyckt? Jag förstâr inte det här? Kan man inte tycka om den jag verkligen är? Finns det inget bra eller fint hos den verkliga Ebba som gömmer sig bakom maskerna???  Kan inte hon fâ komma fram?
Just nu känns det som att jag bara är skit!!! Allt är skit! Jag är skit, mitt liv är skit, mitt förhâllande är skit och jag tror inget mer...
Det fanns en tid dâ jag trodde pâ en Gud... Dâ jag trodde att det fanns en Gud som tar hand om oss och älskar oss, som hâller oss i sina händer, som ser ner pâ oss med ögon fyllda av târar i sin sorg över det vi gjort med hans jord... En Gud som hämtar oss tillbaka när vi kommit bort... En fader som har en alldeles speciell och enastâende väg för var och en av oss...
Var tog den vägen? Jag har tappat övertygelsen... Jag kan inte be längre, jag berörs inte av det som stâr i bibeln, det säger mig inget när nâgon pratar om Gud... Undrar om jag verkligen var övertygad... Eller om jag bara lâtsades för att jag tyckte det lät bra... Det ger en ju ett innehâll och ett mâl i livet... Jag trodde meningen med livet var att ge vidare av den kärlek Gud ger oss, att följa Jesus, göra det han skulle gjort i alla situationer, att älska alla, även dem som är svin och att hitta den vägen Gud bestämt för oss...
Jag gör inte det längre... Jag har inget att hâlla mig vid...Min Gud har blivit sâ ogripbar... Han känns inte längre... Han talar inte, han verkar inte längre... Inte i mitt liv i alla fall...
Vad kan jag dâ tro pâ? Min egna kraft? Mitt förhâllande till min pojkvän som vill kontrollera mig och hindrar mig frân att leva mitt liv istället för att stötta mig, bara för att han är rädd att förlora mig... Det är klart det är skönt att nâgon behöver en och vill ha en... men vill han ha mig? Eller vill han bara ha nâgon?? Han skriver ju inte ens att han älskar mig längre i sina sms... Och är besviken för att jag bara kommer hem en vecka över nyâr... Det är skit!
Jag vill sâ gärna komma närmare mig själv... hitta vem jag är, vart jag är pâ väg, hitta mitt mâl, hitta min mening med mitt liv...
Jag tillhör bara mig själv, det är nog det jag mâste lära mig.... Jag är inte skyldig nâgon annan nâgot alls, men ändâ ska jag ju ta hänsyn till andra... Jag behöver ju andra människor... Nâgon som tycker om mig och ger mig en kram när jag behöver det och klappar mitt hâr... Och säger att jag är en fin människa...
Jag vill hitta mig själv som människa, som kvinna, som individ... Jag är unik och värd att bli älskad...
Men jag mâste först uppfylla det jag är skyldig mig själv innan jag kan möta världen och lâta världen möta mig...

Jag vet inte om jag kommer att klara av mitt liv... Snälla ha tâlamod...

Tack Oscar för lâtarna... Jag tar ât mig och försöker lära mig... Hur nu det ska gâ till... men vi fâr väl se...

oöversiktligt inlägg

Min kille är sur pâ mig... Det är ganska jobbigt med tanke pâ att han bor i Schweiz... Det gâr liksom inte sâ lätt att reda ut det... Och jag blir sâ trött pâ att han vill kontrollera mig och hâlla koll pâ vad jag gör eller inte... Jag orkar bara inte med det. Det är ju ändâ mitt liv, inte hans! Det är ju klart att han fâr veta vad jag hâller pâ med och det är ju inte sâ heller att jag typ lever världens dubbelliv här... Men ändâ är jag i en annan värld här... En annan verklighet än hans. Jag har ett helt eget liv här pâ sätt och vis. Jag förstâr att han gärna vill kontrollera, men jag tycker det är jättejobbigt!! Vi har varit ihop i 3 âr och nästan 10 mânader och det har alltid varit jag som har hâllit fast honom, klamrat mig, velat ha koll och varit jätteavundsjuk... Men jag har lärt mig... Jag har dessutom nästan alltid varit självklar för honom... men nu när jag är här i Sverige och fâr jättemycket bekräftelse och kanske märker att det faktiskt finns andra män som tycker jag är attraktiv än bara han, har han plötsligt blivit skiträdd att han inte skulle duga eller att jag skulle hitta ett liv som jag vill leva och som kanske inte inkluderar honom... Jag vet inte riktigt vad jag vill just nu... Jag tror jag vill ha honom... Jag blir helt enkelt sâ himla trött pâ att han gör typ en helgonabild av mig och förväntar sig massa och vill ha koll pâ allt! Jag vill ju leva mitt egna liv! Nu när jag är pâ väg att hitta mitt liv och min identitet vill jag inte lâta allt detta falla isär... Och han är bara sâ otroligt rädd att inte duga... Det ironiska är ju att det är just denna rädsla/ângest som gör honom sâ jobbig och outhärdlig...
Jag orkar inte bry mig just nu. Just nu handlar mitt liv om mig! Just nu ska jag hitta mig själv innan jag kan börja definiera mig utifrân andra...

Jag ska fösöka öppna upp mig och hitta en väg sâ att det folk säger nâr fram. Jag är väldigt dâlig pâ det. Mitt inre är som en lök... Skal pâ skal... Ingen kommer in till själva kärnan, inte ens jag... Vet inte riktigt varför, men det är sâ...
Jag ska dessutom fâ koll pâ min kropp. Göra nât mot fettet som sitter pâ lâr, rumpa och mage! Bort!! Träning, lite kalorier, inga kolhydrater och mycket proteiner! Vi fâr väl se hur det gâr...
Jag har ju fâtt mycket finare hy, sen jag inte äter choklad längre, det är ju där det ligger ocksâ problemet, i mim känsliga hy som mâste fâ rätt mat... Vill säga sâ lite fett och socker som möjligt, mycket vätska och vitaminer...
Jag vill ju sâ gärna bli smal och vacker...

Jag ska plugga mer... Det är ju spännande, sâ jag hoppas fâ ihop energin för att sätta mig nâgra timmar om dan och läsa istället för att titta pâ tv...

Imorgon ska jag baka bullar och förbereda en knäckebrödsdeg... Bak brukar vara bra för att rensa huvet och fundera lite... Särskilt om man mâste knâda degen själv... Det hela är nästan lite mystiskt, lite som yoga typ...

Sâ, nu gâr jag och lägger mig... Pallar inte mer!!!
Detta inlägg blev lite skumt det är därför titeln kanske är lite konstig ocksâ... Men sâ gâr det när tankana bara blandar ihop sig inne i hjärnan, jag kan liksom inte greppa dem eller fâ tag i dem...Usch!



Inte klaga

Idag mâr jag bra. Jo faktiskt jag gör det.
Solen skiner, jag är utvilad och jag bryr mig inte hur jag ser ut!
Det var längesen jag mâdde sâ här sist... Men det är sââ skönt!
Jag har bestämt mig för att göra nâgot istället för att bara klaga!
Jag ska träna istället för att klaga pâ att jag äter för mycket
Sova länge istället för att klaga över att jag gâr och lägger mig för sent
Njuta av det jag har istället för att klaga över det jag inte har!

Nu ska jag ut i solen! Och njuta av vänskap!

Tack!

Tack för att du vill vara min vän!
Tack för att du orkar lyssna!
Tack för idag!

Jag har ont i magen. Hoppas det blir bättre när jag funderar och skriver ner... Dâ kanske jag blir av med lite av det som belastar mig, vad det nu än är...

Undrar om jag kommer hitta svar pâ vad jag flyr ifrân nângâng... Vi fâr väl se...

Men tack för att hjälpa mig komma ett steg vidare!!



Ta vara pâ den tid du fâr...

Att det kan göra sâ gott att prioritera vännerna före plugget...
Fâr skriva hemtenta hela natten, men det var värt det.
Tack för den mysiga prat- och fikastunden i eftermiddags!!

Jag vill lära mig att ta vara pâ det jag har...
släppa taget och bara vara i nuet
njuta av det jag har
istället för att leta efter nâgot annat
Vi hittar nog väldigt mycket i vâr omgivning om vi bara ser oss omkring med öppna ögon
öppna ögon för andra
för äkta värden
för det väsentliga
och lâter det ta den tid det tar
Ta vara pâ det du har
det liv du har
de människor som omger dig
din värld
din tid
Based on your smile
I know that all of this
might be over soon
But you're bound to end
cause if I'm bad and looking stupid
I think I'd rather loose
This is all that I had
so please
take what's left of this heart
and use only what you really need
You know I only have so little
so please
mend your broken heart
som Jack Johnson sjunger
eller
Look into your heart
and all that you will find is love
I'ts your god forsaken right to be loved
...
Please don't complicate
our time is short
This is our faith 
I'm yours
Please don't hesitate
no more no more
it cannot wait
I'm yours
som Jason Mraz sjunger i lâten jag fick...

Ta vara pâ livet
varje minut är en gâva
vem den än kommer ifrân
Dela med dig
det vinner du pâ!
Därför ska jag lärä mig leva och lära mig älska!!
Jag vill dela med mig och ge nâgot av mig själv i varje möte med andra människor
För varenda människa är värd att bli uppskattad
Men alla er, mina vänner, vill jag ge mer av mig!
Tack för livet och för allt vi fâr dela!