Be careful what you ask for
Jag är så trött, så fruktansvärt trött. Så trött att jag skakar, gråter, mår illa och spyr. Fastän jag inte stressar särskilt mycket... Inte i förhållande till andra gånger.
Jag är helt matt i hela kroppen. Jag ligger i sängen och skakar. Känner mig helt uttorkad. Men jag har druckit nästan fem liter vatten idag. Törstig hela tiden. Jag svettas som om jag vore gravid eller i klimakteriet. Och jag är så trött.
Kvällar som denna känner jag mig så ynklig. Jag vill stoppa mig full med glass för att dämpa den känslan, men så blir jag illamående... Och ångesten tar över. Ångesten inför de dagar då jag inte jobbar, då jag inte har några planer. När jag inser att det inte finns några sådana dagar, tar återigen hopplösheten över. Hopplösheten över mig själv. Att jag bara fortsätter. Att jag bara kutar på. Att jag aldrig lär mig.
Ändå går det ofta bra. Det är bara vid få tillfällen jag blir så slut att jag faller ihop i en liten hög och känner mig ensammast i världen och önskar att det fanns någon vars hjärta smälte så fort han såg tårar i mina ögon, eller åtminstone någon som såg min trötthet. Och som förstod. Som höll om mig och förklarade att jag är vacker för att jag är den jag är, att jag inte behöver bevisa något för någon. Någon som dyrkade mig ärligt. Utan baktanke och utan att ge upp sig själv.
Min önskan/mitt mål är detsamma som alltid. Jag vill bara duga. Vara perfekt som och för den jag är. Men jag lyckas inte. Jag lyckas inte vara mig själv och jag lyckas inte duga. Hur mycket jag än försöker. Och jag förtvivlar när jag inser att jag inte har kommit nån vart. Jag står fortfarande och stampar på samma ställe och önskar att jag var stark nog att sträva efter något annat.
Ibland, det får jag ändå inte glömma, mår jag bra. Jag är stark och duktig, jag klarar av det jag ska briljant, jag träffar folk, jag är vacker och glad. Min hy strålar, mina ögon glittrar. Ibland känner jag mig så vacker som aldrig någonsinn för. Utan att någon behöver säga något. Jag är självsäker och klarar mig bra största delen av tiden.
Bara ibland går luften ur mig...
något som bara bloggläsare, min dagbok, kudden och jag vet om...
Jag behöver inte visa mig svag utåt. Det räcker att jag själv vet om det.
Jag är helt matt i hela kroppen. Jag ligger i sängen och skakar. Känner mig helt uttorkad. Men jag har druckit nästan fem liter vatten idag. Törstig hela tiden. Jag svettas som om jag vore gravid eller i klimakteriet. Och jag är så trött.
Kvällar som denna känner jag mig så ynklig. Jag vill stoppa mig full med glass för att dämpa den känslan, men så blir jag illamående... Och ångesten tar över. Ångesten inför de dagar då jag inte jobbar, då jag inte har några planer. När jag inser att det inte finns några sådana dagar, tar återigen hopplösheten över. Hopplösheten över mig själv. Att jag bara fortsätter. Att jag bara kutar på. Att jag aldrig lär mig.
Ändå går det ofta bra. Det är bara vid få tillfällen jag blir så slut att jag faller ihop i en liten hög och känner mig ensammast i världen och önskar att det fanns någon vars hjärta smälte så fort han såg tårar i mina ögon, eller åtminstone någon som såg min trötthet. Och som förstod. Som höll om mig och förklarade att jag är vacker för att jag är den jag är, att jag inte behöver bevisa något för någon. Någon som dyrkade mig ärligt. Utan baktanke och utan att ge upp sig själv.
Min önskan/mitt mål är detsamma som alltid. Jag vill bara duga. Vara perfekt som och för den jag är. Men jag lyckas inte. Jag lyckas inte vara mig själv och jag lyckas inte duga. Hur mycket jag än försöker. Och jag förtvivlar när jag inser att jag inte har kommit nån vart. Jag står fortfarande och stampar på samma ställe och önskar att jag var stark nog att sträva efter något annat.
Ibland, det får jag ändå inte glömma, mår jag bra. Jag är stark och duktig, jag klarar av det jag ska briljant, jag träffar folk, jag är vacker och glad. Min hy strålar, mina ögon glittrar. Ibland känner jag mig så vacker som aldrig någonsinn för. Utan att någon behöver säga något. Jag är självsäker och klarar mig bra största delen av tiden.
Bara ibland går luften ur mig...
något som bara bloggläsare, min dagbok, kudden och jag vet om...
Jag behöver inte visa mig svag utåt. Det räcker att jag själv vet om det.
*no subject*
Viva España eller Äntligen över eller Nu är Euro 08 slut slut slut eller Hur kunde jag bli så här trött? eller Han är sååå snygg! (då syftar jag givetvis på Torres) eller The Winner takes it all, the loser´s standing small...
Jag kunde verkligen inte bestämma mig hur inlägget skulle heta, så det fick bli så här.
EM är slut. Spanien är välförtjänt mästare. Jag är helt sjukt trött fastän jag sover tillräckligt. Imorrn kommer jag vara ännu tröttare för jag ska upp om 5 timmar igen. Sista dagen på Jeko imorrn. Sista juni. Shit. Jag har ont i huvudet. Måste sova nu. Dricka nån liter vatten, sen sova. På tisdag cyklar jag till biblioteket och lånar en bra bok, sen lägger jag mig i skuggan vid flodbadet. Funderar på att stanna där till på lördag. Då ropar restaurangen igen.
Ska bli skönt med lite ledigt. Jag behöver det. Klarar inte riktigt den här värmen.
Nu börjar det regna igen. Sommaråskregn. Det är mysigt. Men gör det inte lättare att sova...
Första gången
Det finns en första gång för allt man gör.
Första gången man säger ett ord, första gången man tar ett steg, första gången man slår sin lillebror, första gången man blir retad, första gången man tappar ett glas, första gången man smäller igen en dörr, första gången man träffar någon som sen blir ens vän, första gången man tar på sig strumpbyxor, första gången man blir kär, första gången man går barfota genom morgondaggvått gräs, första gången man bär BH, första gången man bär högklackat, första gången man sminkar sig, första gången man skriver ett kärleksbrev, första gången man går på dejt, första kyssen, första ligget, första skolavslutningen, första tentan, första jobbet, första tallriken mat man serverar åt en gäst, först ölen man tappar upp, första koppen kaffe.
Allt det man kan har man mödosamt lärt sig en gång i tiden.
Hur man formar läpparna till en puss, hur man förklarar att man är hungrig och inte alls trött eller varm, hur man snubblar och reser sig upp igen, hur man går på tå, hur man sårar någon, hur man sätter på ett plåster, hur man kokar spaghetti, hur man klipper naglarna, hur man dricker, hur man håller bestick, hur man håller en bricka med flaskor och glas, hur man håller en penna så att man kan skriva, hur man bläddrar i en bok utan att riva sönder sidorna, hur man öppnar en vinflaska, hur det känns att svimma, hur man hoppar på ett ben, hur man går vidare i livet trots att allt känns skit, hur man tröstar en vän, hur man gräddar pannkakor, hur man bäddar en säng.
Idag var min första gång att servera med plånbok och nyckel. Det kanske låter som kinesiska för vissa... Plånbok innebär att jag tar betalt. Det är inte självklart att man gör det, det innebär nämligen ansvar. Det måste bli rätt. Nyckel innebär att jag tar upp beställningar och bongar dem i kassan. Det innebär stress, mycket kundkontakt, minne och ansvar. Men det gick bra. Jag bongade inget fel, jag gav rätt växel, jag kastade inga gafflar på gästerna och välte heller inga glas eller flaskor. Det känns bra. Riktigt bra. Kul att lyckas så bra, när det är så mycket nytt!
Det var mycket att lära sig också. Det tog fyra beställningar tills jag äntligen lyckades komma ihåg att fråga efter dressingen till salladen redan när jag tog upp beställningen... Men annars gick det bra.
Jag kände mig glad och stark när jag cyklade in till stan i morse. Ända tills jag mötte en tjej med blindpinne och ledarhund som jag kände igen. Det stack till så fruktansvärt i mitt inre. Som ett rejält knivhugg genom hela hjärtat och magen och allt. Jag fick tårar i ögonen och det var nära att jag stannade för att skakas av förtvivlans gråt.
Underbara underbara vackra fina A, vad fan har livet gjort med dig? Vad det ända jag kunde tänka. Jag umgicks mycket med A när vi gick på högstadiet. För någon vecka sen hittade jag ett brev från henne där hon tackar mig för att jag stöttat henne så. Hon är ett år yngre än mig och för ungefär 6 år sen fick hon reda på att hon skulle bli blind i vuxen ålder. Fatta vad det innebär, när man är 14, att få reda på att man kommer bli helt blind inom några år och inte "bara" vara nattblind som läkarna hade trott tills dess. Så himla vidrigt, redan då! Jag vet inte vad jag gjorde för att stötta henne då, jag fanns väl där, hittade på saker, pratade, lyssnade, tänkte på annat, jag vet inte. Jag vet bara att jag nu fylls av illamående över min egen feghet, min egen ytlighet och orättvisan som präglar vår vardag. Jag stannade inte. Jag sa inte hej. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle förhålla mig... Så jag cyklade vidare. Med tårar i ögonen, som jag svalde ner. Det kändes som att svälja en rå potatis.
Jag är så sjukt privilegerad och jag glömmer bort det hela tiden! Jag klagar över att jag är lite yr ibland, jag klagar över att jag jobbar mycket, jag klagar över att jag är för tjock, jag klagar över en massa futtgrejer som inte betyder ett skit egentligen. Inte ett skit!
Skuldkänslorna övervägen till och med tacksamheten. Skuldkänslorna och sorgen.
Varför är jag en så usel vän?
Första gången man säger ett ord, första gången man tar ett steg, första gången man slår sin lillebror, första gången man blir retad, första gången man tappar ett glas, första gången man smäller igen en dörr, första gången man träffar någon som sen blir ens vän, första gången man tar på sig strumpbyxor, första gången man blir kär, första gången man går barfota genom morgondaggvått gräs, första gången man bär BH, första gången man bär högklackat, första gången man sminkar sig, första gången man skriver ett kärleksbrev, första gången man går på dejt, första kyssen, första ligget, första skolavslutningen, första tentan, första jobbet, första tallriken mat man serverar åt en gäst, först ölen man tappar upp, första koppen kaffe.
Allt det man kan har man mödosamt lärt sig en gång i tiden.
Hur man formar läpparna till en puss, hur man förklarar att man är hungrig och inte alls trött eller varm, hur man snubblar och reser sig upp igen, hur man går på tå, hur man sårar någon, hur man sätter på ett plåster, hur man kokar spaghetti, hur man klipper naglarna, hur man dricker, hur man håller bestick, hur man håller en bricka med flaskor och glas, hur man håller en penna så att man kan skriva, hur man bläddrar i en bok utan att riva sönder sidorna, hur man öppnar en vinflaska, hur det känns att svimma, hur man hoppar på ett ben, hur man går vidare i livet trots att allt känns skit, hur man tröstar en vän, hur man gräddar pannkakor, hur man bäddar en säng.
Idag var min första gång att servera med plånbok och nyckel. Det kanske låter som kinesiska för vissa... Plånbok innebär att jag tar betalt. Det är inte självklart att man gör det, det innebär nämligen ansvar. Det måste bli rätt. Nyckel innebär att jag tar upp beställningar och bongar dem i kassan. Det innebär stress, mycket kundkontakt, minne och ansvar. Men det gick bra. Jag bongade inget fel, jag gav rätt växel, jag kastade inga gafflar på gästerna och välte heller inga glas eller flaskor. Det känns bra. Riktigt bra. Kul att lyckas så bra, när det är så mycket nytt!
Det var mycket att lära sig också. Det tog fyra beställningar tills jag äntligen lyckades komma ihåg att fråga efter dressingen till salladen redan när jag tog upp beställningen... Men annars gick det bra.
Jag kände mig glad och stark när jag cyklade in till stan i morse. Ända tills jag mötte en tjej med blindpinne och ledarhund som jag kände igen. Det stack till så fruktansvärt i mitt inre. Som ett rejält knivhugg genom hela hjärtat och magen och allt. Jag fick tårar i ögonen och det var nära att jag stannade för att skakas av förtvivlans gråt.
Underbara underbara vackra fina A, vad fan har livet gjort med dig? Vad det ända jag kunde tänka. Jag umgicks mycket med A när vi gick på högstadiet. För någon vecka sen hittade jag ett brev från henne där hon tackar mig för att jag stöttat henne så. Hon är ett år yngre än mig och för ungefär 6 år sen fick hon reda på att hon skulle bli blind i vuxen ålder. Fatta vad det innebär, när man är 14, att få reda på att man kommer bli helt blind inom några år och inte "bara" vara nattblind som läkarna hade trott tills dess. Så himla vidrigt, redan då! Jag vet inte vad jag gjorde för att stötta henne då, jag fanns väl där, hittade på saker, pratade, lyssnade, tänkte på annat, jag vet inte. Jag vet bara att jag nu fylls av illamående över min egen feghet, min egen ytlighet och orättvisan som präglar vår vardag. Jag stannade inte. Jag sa inte hej. Jag visste helt enkelt inte hur jag skulle förhålla mig... Så jag cyklade vidare. Med tårar i ögonen, som jag svalde ner. Det kändes som att svälja en rå potatis.
Jag är så sjukt privilegerad och jag glömmer bort det hela tiden! Jag klagar över att jag är lite yr ibland, jag klagar över att jag jobbar mycket, jag klagar över att jag är för tjock, jag klagar över en massa futtgrejer som inte betyder ett skit egentligen. Inte ett skit!
Skuldkänslorna övervägen till och med tacksamheten. Skuldkänslorna och sorgen.
Varför är jag en så usel vän?
Varmt!
Jag svettas som en gris i den här värmen! Men det är klart, det är ju bättre än att frysa... Eller föresten, jag vet inte, när man fryser kan man ta på sig mer kläder, när man svettas finns det liksom en gräns för hur mycket man kan ta av sig... Man kan ju liksom inte vara mer än naken...
Och helst ska man inte vara naken heller när man cyklar till jobbet. Eller hur?
Jag cyklade till jobbet idag kl.12.30 och det var helt stört varmt! Och solen stekte! Och jag cyklade och svettades och svettades... När jag kom fram droppade det från benen, på min vit-grå-randiga t-shirt hade jag en stor blöt fläck ungefär mitt mellan brösten, och hela ryggen var dyngsur. Ansiktet pratar vi inte ens om. Var och en som känner mig och som någongång sett mig sporta det minsta lilla vet att jag blir illröd som en liten kräftskjärt i ansiktet och svetten får mitt hår att verka rödare än det är. Riktigt äckligt tycker jag, andra tycker det är charmigt. Hm, jag vet inte.
Så är det här. Varmt. Jättevarmt. Så jättevarmt så att det inte finns några jordgubbar mer för att alla har förstörts. Först av regnet och nu av hettan. Det är alldeles för extremt här i mellaneuropa med väderändringarna.
En halvbra nyhet har nått mig i hettan: Inget mer datajobb from tisdag. Vi är klara med det vi skulle bli klara innan 7/7. Så vi får ledigt tidigare. För mig blir det ju tyvärr sista dagen på måndag, så jag får väl baka kanelbullar på söndag efter jobbet... Synd, jag gillade att jobba där. Men å andra sidan ska det bli så himla skönt att få lite ledigt också. Jag trodde ju min nästa lediga dag skulle vara typ min födelsedag. Så det känns bra. Med lite tur får jag jobba mer på restaurangen och kanske bar och café också. Bar vore riktigt kul. Jag brukar hänga där ibland. Då är det ju extra roligt att få jobba där=)
Mycket nytt och mycket skoj.
Snart ska jag gå och lägga mig. Jobbkläderna är tvättade. Imorgon börjas det kl.10. Hoppas det är lite folk. Jag ska servera imorgon. Med egen plånbok. Spännande spännande. Har fyllt plånboken med växel för omräknat ca. 1800 Skr. Känns som riktigt mycket men är lite för att vara växel...
Nu är det Wallace and Gromit på tv. Måste man ju kolla på. Me like a lot!
Och helst ska man inte vara naken heller när man cyklar till jobbet. Eller hur?
Jag cyklade till jobbet idag kl.12.30 och det var helt stört varmt! Och solen stekte! Och jag cyklade och svettades och svettades... När jag kom fram droppade det från benen, på min vit-grå-randiga t-shirt hade jag en stor blöt fläck ungefär mitt mellan brösten, och hela ryggen var dyngsur. Ansiktet pratar vi inte ens om. Var och en som känner mig och som någongång sett mig sporta det minsta lilla vet att jag blir illröd som en liten kräftskjärt i ansiktet och svetten får mitt hår att verka rödare än det är. Riktigt äckligt tycker jag, andra tycker det är charmigt. Hm, jag vet inte.
Så är det här. Varmt. Jättevarmt. Så jättevarmt så att det inte finns några jordgubbar mer för att alla har förstörts. Först av regnet och nu av hettan. Det är alldeles för extremt här i mellaneuropa med väderändringarna.
En halvbra nyhet har nått mig i hettan: Inget mer datajobb from tisdag. Vi är klara med det vi skulle bli klara innan 7/7. Så vi får ledigt tidigare. För mig blir det ju tyvärr sista dagen på måndag, så jag får väl baka kanelbullar på söndag efter jobbet... Synd, jag gillade att jobba där. Men å andra sidan ska det bli så himla skönt att få lite ledigt också. Jag trodde ju min nästa lediga dag skulle vara typ min födelsedag. Så det känns bra. Med lite tur får jag jobba mer på restaurangen och kanske bar och café också. Bar vore riktigt kul. Jag brukar hänga där ibland. Då är det ju extra roligt att få jobba där=)
Mycket nytt och mycket skoj.
Snart ska jag gå och lägga mig. Jobbkläderna är tvättade. Imorgon börjas det kl.10. Hoppas det är lite folk. Jag ska servera imorgon. Med egen plånbok. Spännande spännande. Har fyllt plånboken med växel för omräknat ca. 1800 Skr. Känns som riktigt mycket men är lite för att vara växel...
Nu är det Wallace and Gromit på tv. Måste man ju kolla på. Me like a lot!
Full fart!
Mycket går med full fart just nu känns det som. Det blir väldigt lite tid till vila. Mitt rum ser ut som om det var en orkan som bodde där och inte en 20 årig servitris tillika blivande musicalartist. Men men, så får det vara, det är ju bara jag som ska stå ut och jag sover ju bara där. Datorn har fått flytta ner en våning till Mamma i vardagsrummet eftersom jag hjälpte henne med en översättning på min lediga dag i tisdags. Så det enda som finns kvar i mitt rum är mina kläder och min säng, och så givetvis en massa prylar. Jag är ju en sån där prylmänniska... Usch...
Igår var det full fart på jobbet. Hela uteserveringen var full! Det är helt sjukt! Och massa som skulle äta och ett bord med 8 killar som beställde in öl 5 gånger (jag tror det var 5, kan ha vart 6 också...) Jag har nog aldrig tappat upp så mycket öl som igår...
Klumpiga Ebba lyckades såklart välta hela mjölkbehållaren som vi har under den kaffemaskinen som gör latte och sånt (sånt=cappuccino, latte machiato, café au lait, varm choklad). Tre liter mjölk på golvet. Mmmm, och på mitt förkläde, och mina byxor och skor och strumpor och fy fan vad äckligt det är med mjölk! Som tur var hade någon klok och förutseende hjärna tänkt på att sådant skulle komma att hända när baren konstruerades så där fanns tack och lov ett avlopp i golvet. Detta är otroligt ovanligt i Schweiz. Finns aldrig i badrum eller kök heller, så jag var positivt överraskad och tacksam. Det var bara att skrapa mjölken mot avloppet och skölja med vatten. Fortfarande klibbigt och äckligt men i alla fall mindre risk för att mjölken skulle surna i hörnen av baren eller nåt. Det enda jag kunde tänka på efteråt var 1. Ååååh, så jävla typiskt, varför kan jag inte bara acceptera att jag inte bör jobba på restaurang!? och 2. Gud vilken bra arbetsplats jag har! Det kom nämligen inte en enda kommentar. Ingenting. Inga blickar, inget himlande med ögonen, inte ett nedlåtande ord. Bara förståelse, stöd och hjälpsamhet. Det kan hända vad som helst. Tänk inte mer på det, vi har kunder att ta hand om. TACK!! Hade någon sagt något i stil med Vad håller du på med egentligen? även om det hade vart menat på skoj, hade jag nog sprungit därifrån och börjat gråta. Jag var så jävla arg på mig själv.
Bita ihop. Fortsätta jobba. Undvika fler misstag.
Juni rullar också på. När EM är slut (vilket är på söndag) så är juni också slut. Typ. Okej, en dag till, men ni fattar poängen. När juni är slut tar det en vecka tills jag blir 21.
Vart i hela världens frid tog egentligen de här 51 veckorna sen jag fyllde 20 år vägen??
Igår var det full fart på jobbet. Hela uteserveringen var full! Det är helt sjukt! Och massa som skulle äta och ett bord med 8 killar som beställde in öl 5 gånger (jag tror det var 5, kan ha vart 6 också...) Jag har nog aldrig tappat upp så mycket öl som igår...
Klumpiga Ebba lyckades såklart välta hela mjölkbehållaren som vi har under den kaffemaskinen som gör latte och sånt (sånt=cappuccino, latte machiato, café au lait, varm choklad). Tre liter mjölk på golvet. Mmmm, och på mitt förkläde, och mina byxor och skor och strumpor och fy fan vad äckligt det är med mjölk! Som tur var hade någon klok och förutseende hjärna tänkt på att sådant skulle komma att hända när baren konstruerades så där fanns tack och lov ett avlopp i golvet. Detta är otroligt ovanligt i Schweiz. Finns aldrig i badrum eller kök heller, så jag var positivt överraskad och tacksam. Det var bara att skrapa mjölken mot avloppet och skölja med vatten. Fortfarande klibbigt och äckligt men i alla fall mindre risk för att mjölken skulle surna i hörnen av baren eller nåt. Det enda jag kunde tänka på efteråt var 1. Ååååh, så jävla typiskt, varför kan jag inte bara acceptera att jag inte bör jobba på restaurang!? och 2. Gud vilken bra arbetsplats jag har! Det kom nämligen inte en enda kommentar. Ingenting. Inga blickar, inget himlande med ögonen, inte ett nedlåtande ord. Bara förståelse, stöd och hjälpsamhet. Det kan hända vad som helst. Tänk inte mer på det, vi har kunder att ta hand om. TACK!! Hade någon sagt något i stil med Vad håller du på med egentligen? även om det hade vart menat på skoj, hade jag nog sprungit därifrån och börjat gråta. Jag var så jävla arg på mig själv.
Bita ihop. Fortsätta jobba. Undvika fler misstag.
Juni rullar också på. När EM är slut (vilket är på söndag) så är juni också slut. Typ. Okej, en dag till, men ni fattar poängen. När juni är slut tar det en vecka tills jag blir 21.
Vart i hela världens frid tog egentligen de här 51 veckorna sen jag fyllde 20 år vägen??
ITALIA
Idag var jag i Italien. Närmare bestämt i Domodossola. Det var varmt, trevligt, roligt, italienskt, glassigt och skönt att sätta sig i det svala tåget igen och åka hem. Domodossola. Det låter så häftigt. Som ett guldkorn. Som en mysig liten stad, pittoresk, vid foten av ett vinberg... Det låter inte alls som halvt fallfärdiga hus, skumma barer, tomma gator, fula servitriser och hundbajs.
Besvikelsen var inte så stor. Vi var ju trots allt i Italien och jag hade helt glömt hur det luktar i Italien, hur glassen smakar och hur männen tittar.
Vi njöt ändå och hade en riktigt mysig vänskapsdag. Men nästa gång blir det nog Lugano. På den renare sidan av gränsen. Lite dyrare, men lika god glass. Det är det viktigaste. Glassen. Alltid.
Nu är det dags för semifinal. Tyskland-Turkiet. Jag hejar på tyskland, men jag tror att turkiet kommer vinna och om de gör det så har de säkert förtjänat det. I vilket fall hoppas jag av hela mitt hjärta på en lite mer spännande match än Spanien-Italien. On verra...
Besvikelsen var inte så stor. Vi var ju trots allt i Italien och jag hade helt glömt hur det luktar i Italien, hur glassen smakar och hur männen tittar.
Vi njöt ändå och hade en riktigt mysig vänskapsdag. Men nästa gång blir det nog Lugano. På den renare sidan av gränsen. Lite dyrare, men lika god glass. Det är det viktigaste. Glassen. Alltid.
Nu är det dags för semifinal. Tyskland-Turkiet. Jag hejar på tyskland, men jag tror att turkiet kommer vinna och om de gör det så har de säkert förtjänat det. I vilket fall hoppas jag av hela mitt hjärta på en lite mer spännande match än Spanien-Italien. On verra...
På mina egna villkor
Nuförtiden gör jag saker och ting på mina egna villkor, för min egen skull. Inte för att någon annan vill att jag ska eller jag tror att någon förväntar sig det. Om jag gör mig fin för att kliva utanför dörren är det för min egen skull, för att känna mig bra och säker och kunna visa det utåt. Inte för att andra ska gilla att se på mig. Känner jag inte för att sminka mig eller ta på mig nåt snyggt skiter jag i det. Då cyklar jag till jobbet i urtvättade shorts, eller fikar på stan en söndag i linnebyxor i storlek large, linne, håret uppsatt i nån form av fågelboliknande hårtofs, osminkad, eller handlar i mjukbyxor och munktröja. Varför inte? Det finns ingen som jag behöver bevisa något för, allra minst mig själv. När jag vill vara fin är jag det på ett sätt som passar min personlighet såtillvida att jag inte känner mig överklädd i någon som helst situation. Jag bryr mig inte om folk kollar konstigt när jag springer till tåget i tajta jeans, axelbandslöst linne, diva-solbrillor, barfota med highheelsen i handen. Kolla då, om ni bryr er! Jag gör det inte!
I am the way I am. och eftersom jag är så trygg med mig själv nu kan jag leva upp till det.
Det enda nu är två kilo till till min födelsedag. Jag vet inte än om det är viktigt nog för mig, men jag ska i alla fall försöka. Responsen jag mår bra av får jag oavsett om jag väger under eller över 60 kg, så egentligen är det skitsamma, bara min hy mår bra...
Imorgon bär det av till Italien med vackra Julia. Det låter som en världsresa men det tar inte ens 2 timmar. Vi tar tåget 10.07 och är framme 11.50 i Domodossola. Där ska vi äta picnic och dricka en ordentlig cappuccino eller latte macchiato. Mmmmm... Det, mina vänner, ska bli trevligt. Sen är det jobb som gäller. Genomgående tills nångång övernästa vecka. Kanske min födelsedag blir nästa lediga dag? Förresten, vad är det som gör det så svårt att önska sig något på födelsedagen ju äldre man blir... På min lista står en permanent, parfym och nya aktiefonder eftersom de gamla måste kapas... Det känns så fruktansvärt moget och ordentligt att önska sig sånt... Usch. Jo och så två kilo mindre önskar jag mig... Och just det, jag blir ju 21, då kanske det inte vore så dumt med en botoxbehandling och en årsransion Q10krämer, eller revitalift, eller fettsugning? Om man ska tro på reklamerna i TV så är det ju ju tidigare desto bättre som gäller. Och målet är ju att se ut som 20 resten av livet, eller...?
I am the way I am. och eftersom jag är så trygg med mig själv nu kan jag leva upp till det.
Det enda nu är två kilo till till min födelsedag. Jag vet inte än om det är viktigt nog för mig, men jag ska i alla fall försöka. Responsen jag mår bra av får jag oavsett om jag väger under eller över 60 kg, så egentligen är det skitsamma, bara min hy mår bra...
Imorgon bär det av till Italien med vackra Julia. Det låter som en världsresa men det tar inte ens 2 timmar. Vi tar tåget 10.07 och är framme 11.50 i Domodossola. Där ska vi äta picnic och dricka en ordentlig cappuccino eller latte macchiato. Mmmmm... Det, mina vänner, ska bli trevligt. Sen är det jobb som gäller. Genomgående tills nångång övernästa vecka. Kanske min födelsedag blir nästa lediga dag? Förresten, vad är det som gör det så svårt att önska sig något på födelsedagen ju äldre man blir... På min lista står en permanent, parfym och nya aktiefonder eftersom de gamla måste kapas... Det känns så fruktansvärt moget och ordentligt att önska sig sånt... Usch. Jo och så två kilo mindre önskar jag mig... Och just det, jag blir ju 21, då kanske det inte vore så dumt med en botoxbehandling och en årsransion Q10krämer, eller revitalift, eller fettsugning? Om man ska tro på reklamerna i TV så är det ju ju tidigare desto bättre som gäller. Och målet är ju att se ut som 20 resten av livet, eller...?
Nästan tre dagar sen sista inlägget... Det här går ju inte!
Nej, minnsann, det går inte för sig att inte skriva på 2 dagar och 18 timmar... Men när man jobbar långa dagar och ska hinna fira midsommar, lära sig en massa, träffa flirtar och vara kall och småtaskig, sova, äta och umgås med arbetskolleger, så blir det så...
Jag trivs på den nya restaurangen. Det enda som inte är så coolt är att det har vart dåligt med folk både igår och idag och att jag då skickas hem (nackdelen med timlön) men annars är det mysig stämning, trevliga gäster, härliga kolleger och omtänksamma chefer. Jag tror jag kommer klara att jobba extra här ganska länge, det är ju bara 1 eller 2 dagar det gäller from augusti. Nästa vecka ska jag redan ha egen plånbok med mig. Det ska fixas imorgon.
Imorgon ska också inhandlas för veckans diet. Har hittat en soppdiet på nätet. Den kallas för negativ-kalori-dieten, vilket låter som total bullshit i mina öron, men när jag kollade vad den innehöll (typ bara grönsaker och frukt, en stor sats soppa som man sen äter till lunch och kvällsmat varje dag i en vecka) så blev det väldigt logiskt att man går ner i vikt av det. Jag menar, hur mycket kalorier är det i en soppa som består av lök, zuchini, tomat, haricotverts, spenat, brokkoli, paprika, råris, morötter; och som ska räcka i en vecka? Inte så där supermånga.
Vill så gärna gå ner nåt kilo till innan min födelsedag så jag slipper en sån katastrof som förra året...
I fredags var det midsommarfirande med en massa svenska familjer. Trevligt och roligt att festa med de vuxna, ganska lagom om inte annat, jag började ju faktiskt jobba vid 10 igår.
Folk undrade och ville veta hur det varit i Örebro och alla var intresserade av vad jag ska göra nu och jag fick vacker respons om mina planer. Det känns så skönt att veta att det finns folk som unnar en ens framgångar.
"Du ser ut att må riktigt bra, du strålar!" Jag hoppas att jag gör det, för jag mår bra och jag känner mig trygg i mig själv. Som aldrig förr! Jag trivs bra med mig själv, njuter av att jobba och ha mycket att göra och träffa nya och framförallt mycket människor, jag är nöjd med mina prestationer, jag har köpt ett par jättesnygga jeans som är storlek 27 och passar perfekt, jag tror jag har hittat min stil, jag skäms inte för mig själv, jag tar mig tid för mig själv ibland och njuter av det också.
Livet rullar på. Det är inte otroligt upphetsande, men heller på inga sätt deprimerande. Jag har kommit en lång bit på väg mot det målet jag länge har haft; att trivas så med mig själv och känna mig så trygg i mig själv att jag kan känna mig hemma var som helst...
Nu ska jag kolla på de sista 20 minutrarna av sista kvartsfinalspelet. Som vanligt är jag för den som vinner. Det är lättast så=)
It's friday, I'm in love!
Nä det är jag inte alls. Tyvärr. Jag hade nog mått ganska dåligt av att vara kär, även om det hade vart trevligt... Men jag har låten på hjärnan.
Jag har jobbat 12 timmar sammanlagt idag igen. Fattar inte riktigt att jag orkar, men det är väl för att det är kul och för att jag mår bra av att ha nåt att göra. Dessutom 'är det lite skönt att vara hemmifrån om dagarna. Då uppskattar man det man har mer.
Första riktiga dagen på restaurangen gick bra. Litte slitigt bara att vara med och stänga första gången. Men överste chefen hjälpte till, så det gick bra ändå. Shit vad folk dricker öl!
Och shit vad Tyskland slog Portugal i småbitar. Visste inte riktigt vem jag skulle vara för eftersom jag har vänner både från det ena och det andra landet. Nåväl, det spelar ändå ingen roll. Jag jobbade ju.
Slutade 01.30 och tog tåget 01.45 som går ända tills EM är slut. På tåget träffade jag min nästan granne och vi stod och pratade fram till nu utanför min dörr. Han är trevlig han. Inte alls min typ kille, men absolut min typ vän. En som förstår, har egna synpunkter, vågar stå på sig och som jag beundrar för att han alltid gjort sin egen grej. Dessutom var hans mamma världens bästa lågstadielärarinna när jag gick i ettan och tvåan och jag älskade hennes undervisning.
Idag var det sommar.
Jag plockade röda vinbär på eftermiddagen och det blåste varmt genom håret när jag cyklade.
Det är nästan som att vara kär.
Det gör bara lite mindre ont,
Har ni sett på maken?
Här är några bilder från mitt liv de senaste månaderna, underligheter man stött på under tidens gång...
Visst ser jag proffsig ut...? Hår och smink är fixat av proffs visagister... Så såg jag alltså ut de tre dagar Holland spelade i Bern. Fint, eller vad tycker ni?
Det här var faktiskt ascoolt. När jag kommer upp från centralstationsgenomgången, hör jag pianomusik och det tar bara några sekunder tills jag får syn på snubben som sitter vid kyrkans hörn och spelar Schumann-preludier. Så jävla klockrent! Man blir glad av att det finns folk som gör galna saker på ett genomtänkt sätt.
Hahaha, jag höll på att kissa på mig av skratt när jag stod i kö och såg två¨fotbollar guppa runt inne i toan. När snubben kom ut, stod jag fortfarande och skrattade och han fattade inte alls, kan ha berott på att han var från Holland... Hahaha...
Så här ser det ut när man åker upp på Berns egna hus"berg" (det är mer en kulle...) och sitter längst ner vilket jag givetvis tvingade Bilbo att göra... Ett fint minne, vi klarade det faktiskt utan att det var jätteläskigt... Bara lite pirrigt... Själv hatade jag den här bergbanan när jag var liten. Jag drömde typ mardrömmar och tyckte det var jätteäckligt...=)
Men man ser ut över en av världens vackraste städer så otroligt fint härifrån.
Tids nog så kommer det fler bilder. Nu ska jag in till stan och försöka hitta ett par jobbjeans. Det kändes så sunkigt i mjuka bomullsbyxor... :-S
om ett ögonblick...
ska jag i säng=)
sista matchdagen i Bern, min sista dag med den österrikiska Cateringfirman som ingen av oss alla någonsinn vill ha att göra med igen... så himla skönt!
Synd att Italien och Holland vann. Det hade vart coolt om Rumänien hade kommit vidare och varken England, Frankrike eller Italien varit med i kvartsfinalen... Nåväl, så kan det gå... Värdarna är ju inte heller med.
Det finns en sorglig sida med det här med sista gången. För även om det ska bli skönt att slippa slita arslet av sig i stadion så kommer jag sakna alla underbara människor och säkert vara med på fler liknande tillställningar eftersom det är det här jag kommer minnas; massor med unga, trevliga, spännande, intressanta, glada, likasinnade, duktiga och underbara människor. Några få av dem kommer man ha kontakt med, några kommer man stöta på ibland, några kommer man ständigt hoppas på att man kommer träffa någonstans i något sammanhang, och alltid ångra att man inte bytte nummer när man hade chansen.
Nu ska jag sova och så får vi se imorgon vad morgondagen har att komma med. Det blir i alla fall inte jobb fören 17.30 och då stillasittande. Sen gäller det om Sverige ska vara med eller inte i kvartsfinalen. Det vore jävligt synd om de missade, men å andra sidan...
Dagens (eller snarare Nattens) insikt: Det är skönt att cykla hem om natten. Riktigt skönt. Det svider så där lagom i benen och det känns ännu skönare att krypa ner under täcket när man väl är hemma.
sista matchdagen i Bern, min sista dag med den österrikiska Cateringfirman som ingen av oss alla någonsinn vill ha att göra med igen... så himla skönt!
Synd att Italien och Holland vann. Det hade vart coolt om Rumänien hade kommit vidare och varken England, Frankrike eller Italien varit med i kvartsfinalen... Nåväl, så kan det gå... Värdarna är ju inte heller med.
Det finns en sorglig sida med det här med sista gången. För även om det ska bli skönt att slippa slita arslet av sig i stadion så kommer jag sakna alla underbara människor och säkert vara med på fler liknande tillställningar eftersom det är det här jag kommer minnas; massor med unga, trevliga, spännande, intressanta, glada, likasinnade, duktiga och underbara människor. Några få av dem kommer man ha kontakt med, några kommer man stöta på ibland, några kommer man ständigt hoppas på att man kommer träffa någonstans i något sammanhang, och alltid ångra att man inte bytte nummer när man hade chansen.
Nu ska jag sova och så får vi se imorgon vad morgondagen har att komma med. Det blir i alla fall inte jobb fören 17.30 och då stillasittande. Sen gäller det om Sverige ska vara med eller inte i kvartsfinalen. Det vore jävligt synd om de missade, men å andra sidan...
Dagens (eller snarare Nattens) insikt: Det är skönt att cykla hem om natten. Riktigt skönt. Det svider så där lagom i benen och det känns ännu skönare att krypa ner under täcket när man väl är hemma.
*
Vad ska jag skriva om idag då? Usch, jag vet inte... Idag har vi dukat inför sista matchen i Bern. Det ska bli så skönt när vi fått undan allt imorgon natt och jag kan åka hem och aldrig mer behöver jobba i höga klackar och tajt kjol i stadion i Bern i samband med Euro 08! Äntligen! ( Jag var tvungen att relativera det där med aldrig mera jobba i höga klackar och tajt kjol när jag insåg att jag ju ska satsa på en scenkarriär... då lär det bli en hel del jobb i höga klackar och tajta kjolar, förhoppningsvis dock inte 12 timmar i streck...;-)
Ska jag skriva om hur det var att duka? Njaej, jag menar hur kul kan det vara att läsa om bestick som ska ligga perfekt och vara perfekt polerade och dukar som är skitiga och kommer tillbaka försent från kemtvätten, om servetter som viks, om chefer som inte har koll, om trevliga kompisar, om att vi nästan bara är tjejer som dukar medan alla som har nåt att säga till om är män... Näe, det var inget kul att skriva om...
Jag bara sitter och slöar, kollade lite på fotboll men var tvungen att medge för mig själv att jag faktiskt inte bryr mig ifall Österrike, Tyskland eller Polen går vidare, då gick jag upp och ville blogga, men jag vet inte vad jag ska skriva om... Jag har så mycket i huvudet, men jag kan inte få ner det i ord! Jag hatar det!
Nåväl, nu sitter jag lite med gitarren och önskar att jag kunde skriva en låt som beskrev det jag känner perfekt.
Men jag är ingen Winnerbäck. Tyvärr. Jag får nöja mig med att läsa Bitterfittan, gråta över att hon gör samma misstag som jag har gjort och skratta över att jag delvis är så fri som hon vill vara, så utan skuld och skam som hon önskar, att jag tar för mig så som hon tycker kvinnor ska. Det slutar med att jag ligger i min säng och gapskrattar åt alla småpojkar som tror att de har rätt till mig och min kropp bara för att det har en snopp! Inte med mig, killar, det är helt enkelt inte så det funkar i min värld!
Gråa dagar
Det är så otroligt skönt med gråa dagar ibland, framförallt när man är en workingclass hero och inte behöver röra en fena, inte ens förbereda någonting alls inför morgondagen! Vad har jag åstadkommit idag? Hmm, låt mig tänka...
...
...
...
Hmm...
Jo just det, jag har lagat lite mat!
Wow! Annars då?
Hmmm...
...
Ingenting faktiskt! Ingenting alls, jag har bara sovit! Och det var så sjukt välbehövligt och så makalöst skönt! Jag har aldrig någonsinn i mitt medvetna liv sovit så här mycket på en dag som idag. Aldrig. Jag kom hem vid 04.45 imorse, sov till 13.30, åt lite jordgubbar och några mackor, satte mig att kolla på Shaun the Sheep, somnade, sov i soffan till typ 16.00 gick upp och la mig i sängen, försökte läsa, men somnade igen, vaknade vid 18.30 för att jag var hungrig, lagade mat till familjen och åt. Nu hade jag tänkt kolla på fotboll, men jag tror inte jag orkar, ska nog duscha och gå och lägga mig istället...
Men först måste jag få skriva om min gulliga Brorsa som tog med sig en tischa från Greenfieldfestivalen till mig för att han tyckte synd om mig som inte kunde komma med. Fatta vad glad jag blev! Najs!
Godnatt på er, puss och kram!
...
...
...
Hmm...
Jo just det, jag har lagat lite mat!
Wow! Annars då?
Hmmm...
...
Ingenting faktiskt! Ingenting alls, jag har bara sovit! Och det var så sjukt välbehövligt och så makalöst skönt! Jag har aldrig någonsinn i mitt medvetna liv sovit så här mycket på en dag som idag. Aldrig. Jag kom hem vid 04.45 imorse, sov till 13.30, åt lite jordgubbar och några mackor, satte mig att kolla på Shaun the Sheep, somnade, sov i soffan till typ 16.00 gick upp och la mig i sängen, försökte läsa, men somnade igen, vaknade vid 18.30 för att jag var hungrig, lagade mat till familjen och åt. Nu hade jag tänkt kolla på fotboll, men jag tror inte jag orkar, ska nog duscha och gå och lägga mig istället...
Men först måste jag få skriva om min gulliga Brorsa som tog med sig en tischa från Greenfieldfestivalen till mig för att han tyckte synd om mig som inte kunde komma med. Fatta vad glad jag blev! Najs!
Godnatt på er, puss och kram!
Bättre än att inte vara något alls
Jahapp, så var det lördag och den första sjuka veckan är över. Nu blir det om inte mindre tufft så åtminstone mer lättkontrollerat. På tisdag spelar Holland sista gången vilket innebär att min sista eländes 12 timmars jobbdag i högklackat är då. Det ska bli så skönt!!! Äntligen slippa holländare som går runt och ser tjuriga ut med sina polisonger och headset och kostymer och låtsas vara viktiga men inte rör ett finger. Slippa se hundratals kilo mat slängas medan man själv får en mikromatlåda i stil med käket man får på flygplan ibland. Sönderkokta och med en massa onödiga tillsatser som hälften inte tål. Mmmm, gott! Och vi får skäll när vi tar en liten liten bit bröd, eller en vaniljboll som ska slängas... Det är perverst!
Nåväl, på onsdag är det över och sen är det ordentigt och trevligt restaurangjobb som gäller.
Det som har varit roligast med hela stadionjobbet är alla underbara människor man har lärt känna. Det är helt enormt vad ett sånt här jobb förbinder. Att sitta och vika servetter tillsammans eller att hjälpas åt att duka av bord eller bära tunga brickor med varm mat gör en nästan till vänner för livet. Typ som i en skolklass, men samhörigheten uppstår efter bara några timmar istället för två år...
Idag trodde jag att jag skulle till Zürich och vara med på radion igen, men jag har fortfarande inte fårr svar på något av mina sms, så jag antar (hoppas faktiskt) att jag inte måste åka dit idag. Om inte så blir det match på stan, och mat med gäster hemma efteråt eller möjligen fest, beror väl på resultatet, hehe=)
Det är intressant hur nationalistisk man blir vid en tillställning som EM. Alla Schweizare bär rött och vitt, överallt hör ma fortfarande sångerna fastän det redan står kvar att Schweiz är ute. Dom är ändå bäst. Schwyzer Nati, schwyzer Nati; Ole ole ole! Jag hejar på Sverige. Givetvis. Det är ju där jag är ifrån, varför skulle jag hejja på nåt annat land? Det är klart jag kollade Schweizmatchen, det är klart jag tog en tequila när de förlorade, men det var ju mer för att det inte blev nån fest på stan sen, inte för att jag bryr mig om schweizisk fotboll inte... När det gäller Sverige bryr jag mig inte heller så mycket om fotbollen. Jag tycker det är roligt att så självklart kunna säga att jag är för Sverige, jag behöver inte fundera, behöver inte fatta något beslut. Sverige är bäst, fastän de är gamla. Finns det verkligen inga riktigt bra 20-25 åriga fotbollsspelare i Sverige? Sverige är bäst, men det kommer inte bli Europa-mästare. Vilken svensk skulle vilja sitta på ett wellnesshotell i södra Schweiz med ganska ljummet men halvdant väder och åka hela vägen till Österrike för spelen när han kunde vara hemma hos familj och vänner och fira midsommar i svensk sommarvärme? Jag tror det förklarar ganska tydligt varför Sverige brukar komma till kvartsfinalen men spelar pissdåligt då. Pojkarna vill ju hem, det skulle jag också vilja om jag visste att det inte spelar någon roll ifall man åker ut eller inte, miljonerna rullar ju in på kontot ändå. Då skulle jag också missa målet med flit och flyga hem igen. Spela lite besviken men festa järnet nästa fredag.
Men nej, för mig räknas varenda timme och jag måste jobba så mycket jag bara kan, för det lär dröja många år innan det ens rullar in ett femställigt belopp i schweiziska pengar på mitt konto. Men men, hur är det man brukar säga: A working class hero is something to be. Arbetarklasshjälte, ja varför inte. Bättre än att inte var någonting alls faktiskt.
Nåväl, på onsdag är det över och sen är det ordentigt och trevligt restaurangjobb som gäller.
Det som har varit roligast med hela stadionjobbet är alla underbara människor man har lärt känna. Det är helt enormt vad ett sånt här jobb förbinder. Att sitta och vika servetter tillsammans eller att hjälpas åt att duka av bord eller bära tunga brickor med varm mat gör en nästan till vänner för livet. Typ som i en skolklass, men samhörigheten uppstår efter bara några timmar istället för två år...
Idag trodde jag att jag skulle till Zürich och vara med på radion igen, men jag har fortfarande inte fårr svar på något av mina sms, så jag antar (hoppas faktiskt) att jag inte måste åka dit idag. Om inte så blir det match på stan, och mat med gäster hemma efteråt eller möjligen fest, beror väl på resultatet, hehe=)
Det är intressant hur nationalistisk man blir vid en tillställning som EM. Alla Schweizare bär rött och vitt, överallt hör ma fortfarande sångerna fastän det redan står kvar att Schweiz är ute. Dom är ändå bäst. Schwyzer Nati, schwyzer Nati; Ole ole ole! Jag hejar på Sverige. Givetvis. Det är ju där jag är ifrån, varför skulle jag hejja på nåt annat land? Det är klart jag kollade Schweizmatchen, det är klart jag tog en tequila när de förlorade, men det var ju mer för att det inte blev nån fest på stan sen, inte för att jag bryr mig om schweizisk fotboll inte... När det gäller Sverige bryr jag mig inte heller så mycket om fotbollen. Jag tycker det är roligt att så självklart kunna säga att jag är för Sverige, jag behöver inte fundera, behöver inte fatta något beslut. Sverige är bäst, fastän de är gamla. Finns det verkligen inga riktigt bra 20-25 åriga fotbollsspelare i Sverige? Sverige är bäst, men det kommer inte bli Europa-mästare. Vilken svensk skulle vilja sitta på ett wellnesshotell i södra Schweiz med ganska ljummet men halvdant väder och åka hela vägen till Österrike för spelen när han kunde vara hemma hos familj och vänner och fira midsommar i svensk sommarvärme? Jag tror det förklarar ganska tydligt varför Sverige brukar komma till kvartsfinalen men spelar pissdåligt då. Pojkarna vill ju hem, det skulle jag också vilja om jag visste att det inte spelar någon roll ifall man åker ut eller inte, miljonerna rullar ju in på kontot ändå. Då skulle jag också missa målet med flit och flyga hem igen. Spela lite besviken men festa järnet nästa fredag.
Men nej, för mig räknas varenda timme och jag måste jobba så mycket jag bara kan, för det lär dröja många år innan det ens rullar in ett femställigt belopp i schweiziska pengar på mitt konto. Men men, hur är det man brukar säga: A working class hero is something to be. Arbetarklasshjälte, ja varför inte. Bättre än att inte var någonting alls faktiskt.
En orange-blå dag till som väntar
Idag fick jag sova lite mer än fem timmar för en gångs skull! Det var skönt, men kroppen reagerar lite på fel sätt och tror att den ska få mer sömn. Adrenalinet börjar sjunka undan, inte bra. Idag är ännu en orange-blå dag. Holland spelar mot Frankrike och jag hoppas som ett litet barn på att få servera i VIP-loungen istället för sponsortältet för att få en skymt av spelet live... Börjar halv två och lär inte sluta fören halv två heller. En lång dag till i för små skor och för tajt kjol. Men idag ska jag ta en bild=)
Men nu ska jag ta och göra mig flygvärdinne/servitris/festsnygg i hår och ansikte. Det blir ju givetvis fest efteråt. Nattbussarna går ju till fem på morgonen och kostar inget med det kortet jag har=) Varför är det inte alltid så?
Men nu ska jag ta och göra mig flygvärdinne/servitris/festsnygg i hår och ansikte. Det blir ju givetvis fest efteråt. Nattbussarna går ju till fem på morgonen och kostar inget med det kortet jag har=) Varför är det inte alltid så?
Några tankar av det som svirrar runt i huvudet
Kan det vara ett tecken på akut sömnbrist när man svimmar på vägen från toaletten på morgonen? 3-5 timmar sömn per natt i sex dygn är lite lite för mig...
Bitterfittan väcker ilska i mig! Den ilskan som jag gått och burit på så länge, men lyckats dämpa med hjälp av akademiska begrepp, analyser, resignation och fokusering på annat som bisexualitet eller krigsvåldtäkter. Inte för att det skulle ha mindre att göra med patriarkat och förtryck, men ändå, jag lyckades gräva ner ilskan. Men nu växer den, den gör mig bitchig, arg, kaxig och lätt agressiv. Det är så jävla orättvist att det gör ont i mig! Hade jag varit kille hade jag skrattat åt det som hände igår, jag skulle stolt berätta det för alla mina polare utan en gnutta skamkänslor. Men eftersom jag är tjej gör det ont. Jag skäms för att två killar ger sig på varandra på grund av mig, för att jag inte var ärlig från början, för att jag inte var ordentlig och duktig utan lät lusten styra. För att jag gjorde det jag var sugen på just då. För att jag njöt. För att jag utnyttjade. Hade jag varit kille, hade dem inte slagits utan suttit och gråtit och käkat choklad tillsammans och svurit att aldrig mera gå på ett sånt arschle. Hade jag varit kille, hade jag lagt det här på min hylla med personliga trofeer och visat alla som ville se. Men vad gör jag, jag har skuldkänslor så att jag knappt kan äta och inte kan sova fastän jag är så fruktansvärt trött. Jävla jävla jävla idioter! Jag orkar inte! Hur fan hamnade jag här? Och var har jag egentligen för skyldigheter gentemot någon som det aldrig var seriöst med och som dessutom är för feg för att medge att han skiljt sig efter bara några månader? Eller en som inte kan jobba utan att fylla lungorna med söt rök innan? Om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte om dem ett skit! Det känns onödigt att dom slåss och dumt att jag inte sa ifrån från början. Men annars känner jag nog mest skuld över att jag inte har några skuldkänslor. Hur kan jag bry mig så lite? Vad har hänt?
Men å andra sidan; det är bra, för vi tjejer måste kämpa för att vara egoistiska. Utan skuld och skam.
Jag är så många olika personligheter i en, så många roller jag springer runt och spelar. En annan för varje steg jag tar.
Vill man se det positivt kan man uttrycka det som att jag är mångfacetterad, anpassningsbar och intressant.
Den andra varianten är att jag är skizzofren. Jag har inte bestämt mig om mitt glas är halvfullt eller halvtomt än...
Just nu får det vara heltomt. Dricka kan vi göra imorgon, men nu är det fotboll, mat och sömn. Jag har typ glömt hur det känns att vara utvilad...
Bitterfittan väcker ilska i mig! Den ilskan som jag gått och burit på så länge, men lyckats dämpa med hjälp av akademiska begrepp, analyser, resignation och fokusering på annat som bisexualitet eller krigsvåldtäkter. Inte för att det skulle ha mindre att göra med patriarkat och förtryck, men ändå, jag lyckades gräva ner ilskan. Men nu växer den, den gör mig bitchig, arg, kaxig och lätt agressiv. Det är så jävla orättvist att det gör ont i mig! Hade jag varit kille hade jag skrattat åt det som hände igår, jag skulle stolt berätta det för alla mina polare utan en gnutta skamkänslor. Men eftersom jag är tjej gör det ont. Jag skäms för att två killar ger sig på varandra på grund av mig, för att jag inte var ärlig från början, för att jag inte var ordentlig och duktig utan lät lusten styra. För att jag gjorde det jag var sugen på just då. För att jag njöt. För att jag utnyttjade. Hade jag varit kille, hade dem inte slagits utan suttit och gråtit och käkat choklad tillsammans och svurit att aldrig mera gå på ett sånt arschle. Hade jag varit kille, hade jag lagt det här på min hylla med personliga trofeer och visat alla som ville se. Men vad gör jag, jag har skuldkänslor så att jag knappt kan äta och inte kan sova fastän jag är så fruktansvärt trött. Jävla jävla jävla idioter! Jag orkar inte! Hur fan hamnade jag här? Och var har jag egentligen för skyldigheter gentemot någon som det aldrig var seriöst med och som dessutom är för feg för att medge att han skiljt sig efter bara några månader? Eller en som inte kan jobba utan att fylla lungorna med söt rök innan? Om jag ska vara helt ärlig så bryr jag mig inte om dem ett skit! Det känns onödigt att dom slåss och dumt att jag inte sa ifrån från början. Men annars känner jag nog mest skuld över att jag inte har några skuldkänslor. Hur kan jag bry mig så lite? Vad har hänt?
Men å andra sidan; det är bra, för vi tjejer måste kämpa för att vara egoistiska. Utan skuld och skam.
Jag är så många olika personligheter i en, så många roller jag springer runt och spelar. En annan för varje steg jag tar.
Vill man se det positivt kan man uttrycka det som att jag är mångfacetterad, anpassningsbar och intressant.
Den andra varianten är att jag är skizzofren. Jag har inte bestämt mig om mitt glas är halvfullt eller halvtomt än...
Just nu får det vara heltomt. Dricka kan vi göra imorgon, men nu är det fotboll, mat och sömn. Jag har typ glömt hur det känns att vara utvilad...
Fortfarande vid liv, typ...
Nej, jag har inte försvunnit. Jag har heller inte jobbat ihjäl mig (än), eller blivit nertrampad av holländare, eller fastnat i tullen, eller deckat i Helsingör. Faktiskt inte. Utan jag är tillbaka i Schweiz efter en underbar vistelse i Helsingborg. Så jävla skönt att komma ifrån ett tag, få andas och koppla av lite innan stormen, få ta ett steg tillbaka, fundera, tillåta känslorna som svämmar upp ibland. Som till exempel i tisdags när jag flög till Kastrup och hela gaten var mörk och himlen var alldeles syrenlila utanför och rökloungen var tom och nyvädrad och jag kunde sitta ostörd där och låta tankarna flyta. Och det var så skönt, och det gjorde så ont och det var så befriande när tårarna äntligen kom. När jag äntligen fick medge för mig själv att fan, för ett år sen var jag lycklig. Det gjorde ont då också och jag hade ångest och mådde dåligt, men jag älskade och var övertygad om att jag var älskad tillbaka och nu var det helt plötsligt bara tomt och jag saknade allt som jag har lämnat bakom mig någonsinn, men framförallt tiden för ett år sen, då allt var pirrigt och nytt och vackert. Och fullt av känslor. Det var då jag började lära mig att ta mig själv på allvar.
Natten från torsdagen till fredagen fick jag åter en längtans-attack. Jag skickade ett sms som jag sedan ångrade och som jag sen ångrade att jag ångrade för det ledde till ett långt och härligt telefonsamtal med en av de vackraste personligheter jag vet. Tack! Det gjorde gott att veta att även om ingenting var som då eller som förr så är det bra ändå. Det är så här det ska vara, det måste finnas en mening...
Tillbaka med biltåget till en lång kaotisk dag med mycket onödigt arbete. Men men, det ger cash. Matchdagen i måndags i stadion gick också bra. Holland vann 3:0 mot Italien. Vilket liv det var!! Innan matchen var både oranjeklädda och blåa laddade och glada och den kalla ölen gick åt som smör i solen. Efter matchen var bara Oranje på gott humör. Vilket man ju kan förstå. Ett världsetta-lag förlorar inte 3:0!
Efter att ha jobbat på datajobbet 8-12 och i stadion (eller ja, det är ju sponsortälten jag är i) 13.30 till 01.30 (i högklackat och flygvärdinnekjol!!!) var jag totalt kaputt och motsvarande trött när väckarklockan ringde 08.00 imorse. Då var det bara att dra iväg till nya restaurangen och börja provjobba där. Det gick däremot alldeles eccelent och nu är jag hemma och nöjd efter en bra dag som gav bra responser och ett perfekt extrajobb till hösten och dessutom två coola mål för sverige!!! JAAAAA, skrek jag som satt och väntade på chefen och precis hade slutat jobba, när allas våran egna Slatan gjorde mål!! Ingen kickarr fiotboll som han, Slatan, jag sa Slatan, han är terapins överman och där blev det fel i mitt huvud och nu borde jag nog gå och lägga mig för imorgon är det data från 8-17 sen Portugal-Tjeckien och efter det Schweiz-Turkiet. Så nu var det slut för idag, måste bara tillägga att Sverige inte gjorde mål förens jag hade slutat jobba och satt mig ordentligt för att titta. Om det nu var för att jag skulle få se målet som de väntade eller om det fick nån form av specialenergi av att jag satt o tittade får var och en avgöra för sig, hursomhelst så vann de och det var välförtjänt!
Jag saknar en famn att krypa in i och någon som kramar om mig och kysser mitt hårfäste och säger att jag är vackrast på jorden och att han beundrar och älskar mig och att jag är hans princessa. Såna tjejdrömar drömer jag, men egentligen klarar jag mig väldigt bra utan en massa smörande och svartsjuka och tidsbrist och frihetsberövande.
Förresten läser jag Bitterfittan just nu, det har tjatats så mycket om den i svensk press och på genus A och B så jag var tvungen att köpa den. Och jag måste bara säga att nej, jag tänker fan i mig inte bli någon bitterfitta! Så långt får det inte komma! Jag tänker inte ge upp mig själv för någon någonsinn, hur många gånger jag än måste upprepa det för mig själv! Jag kommer inte ha man och barn och villa och volvo och hund och kattungar och semester i Thailand när jag är 30. Jag ska vara, bli och förbli lycklig!
Sov gott underbara människor som bryr er om hur jag har det och tar er tid att läsa allt mitt blaj! Kärlek!
Natten från torsdagen till fredagen fick jag åter en längtans-attack. Jag skickade ett sms som jag sedan ångrade och som jag sen ångrade att jag ångrade för det ledde till ett långt och härligt telefonsamtal med en av de vackraste personligheter jag vet. Tack! Det gjorde gott att veta att även om ingenting var som då eller som förr så är det bra ändå. Det är så här det ska vara, det måste finnas en mening...
Tillbaka med biltåget till en lång kaotisk dag med mycket onödigt arbete. Men men, det ger cash. Matchdagen i måndags i stadion gick också bra. Holland vann 3:0 mot Italien. Vilket liv det var!! Innan matchen var både oranjeklädda och blåa laddade och glada och den kalla ölen gick åt som smör i solen. Efter matchen var bara Oranje på gott humör. Vilket man ju kan förstå. Ett världsetta-lag förlorar inte 3:0!
Efter att ha jobbat på datajobbet 8-12 och i stadion (eller ja, det är ju sponsortälten jag är i) 13.30 till 01.30 (i högklackat och flygvärdinnekjol!!!) var jag totalt kaputt och motsvarande trött när väckarklockan ringde 08.00 imorse. Då var det bara att dra iväg till nya restaurangen och börja provjobba där. Det gick däremot alldeles eccelent och nu är jag hemma och nöjd efter en bra dag som gav bra responser och ett perfekt extrajobb till hösten och dessutom två coola mål för sverige!!! JAAAAA, skrek jag som satt och väntade på chefen och precis hade slutat jobba, när allas våran egna Slatan gjorde mål!! Ingen kickarr fiotboll som han, Slatan, jag sa Slatan, han är terapins överman och där blev det fel i mitt huvud och nu borde jag nog gå och lägga mig för imorgon är det data från 8-17 sen Portugal-Tjeckien och efter det Schweiz-Turkiet. Så nu var det slut för idag, måste bara tillägga att Sverige inte gjorde mål förens jag hade slutat jobba och satt mig ordentligt för att titta. Om det nu var för att jag skulle få se målet som de väntade eller om det fick nån form av specialenergi av att jag satt o tittade får var och en avgöra för sig, hursomhelst så vann de och det var välförtjänt!
Jag saknar en famn att krypa in i och någon som kramar om mig och kysser mitt hårfäste och säger att jag är vackrast på jorden och att han beundrar och älskar mig och att jag är hans princessa. Såna tjejdrömar drömer jag, men egentligen klarar jag mig väldigt bra utan en massa smörande och svartsjuka och tidsbrist och frihetsberövande.
Förresten läser jag Bitterfittan just nu, det har tjatats så mycket om den i svensk press och på genus A och B så jag var tvungen att köpa den. Och jag måste bara säga att nej, jag tänker fan i mig inte bli någon bitterfitta! Så långt får det inte komma! Jag tänker inte ge upp mig själv för någon någonsinn, hur många gånger jag än måste upprepa det för mig själv! Jag kommer inte ha man och barn och villa och volvo och hund och kattungar och semester i Thailand när jag är 30. Jag ska vara, bli och förbli lycklig!
Sov gott underbara människor som bryr er om hur jag har det och tar er tid att läsa allt mitt blaj! Kärlek!
Bloggpaus
Nu blir det bloggpaus ett tag (om det nu inte skulle vara nåt jätteviktigt så jag tränger bort Mamma från hennes laptop och skriver). Jag drar till Helsingborg om några timmar och kommer inte hem förän på söndag. Då är det jobb som gäller hela dagen så det lär bli söndag kväll tills jag skriver igen och kan uppdatera lite om allt som händer runtomkring.
Till exempel EM. Det ska bli så sjukt roligt att vara mitt i smeten. På jobbet idag (data) fick jag en lapp av chefen där det står att jag jobbar där. Annars får jag nämligen inte komma förbi den 9e, då jag idiotiskt nog ska jobba där 8-12 för att sedan jobba i stadion 15.30-midnatt... Men det ska nog gå=)
Sen var jag iväg och hämtade mitt akkrediteringskort till stadion. Ska tydligen få ett passerkort på söndag också, annars kommer jag bara fram till portarna, men inte ända in till restaurangen... Stämningen är i alla fall redan här, alla förbereder, det hänger flaggor i luften och på de flesta bilar sitter det flaggor. Borde sätta en Sverigeflagga på cykeln...
Den 14e och 18e vill Radio11 ha med mig i studion. Det känns lite coolt. Och imorgon ska det fixas musik.
Föresten så har jag mitt svenska nummer nu när jag är i Sverige ifall nån skulle få för sig att vilja skicka fyllemess eller nåt;-)
Nu har den värsta resstressen lagt sig, men jag borde ta tag i packning och sånt igen. Måste förbereda för nästa vecka också... Puss
Till exempel EM. Det ska bli så sjukt roligt att vara mitt i smeten. På jobbet idag (data) fick jag en lapp av chefen där det står att jag jobbar där. Annars får jag nämligen inte komma förbi den 9e, då jag idiotiskt nog ska jobba där 8-12 för att sedan jobba i stadion 15.30-midnatt... Men det ska nog gå=)
Sen var jag iväg och hämtade mitt akkrediteringskort till stadion. Ska tydligen få ett passerkort på söndag också, annars kommer jag bara fram till portarna, men inte ända in till restaurangen... Stämningen är i alla fall redan här, alla förbereder, det hänger flaggor i luften och på de flesta bilar sitter det flaggor. Borde sätta en Sverigeflagga på cykeln...
Den 14e och 18e vill Radio11 ha med mig i studion. Det känns lite coolt. Och imorgon ska det fixas musik.
Föresten så har jag mitt svenska nummer nu när jag är i Sverige ifall nån skulle få för sig att vilja skicka fyllemess eller nåt;-)
Nu har den värsta resstressen lagt sig, men jag borde ta tag i packning och sånt igen. Måste förbereda för nästa vecka också... Puss
Mat-terapi
Ibland blir ens kvällar inte alls som man hade tänkt sig. Igår hade jag tänkt packa klart, dammsuga, duscha och vaxa benen. Men när min fina lillasyster S ringde vid halv sex och med tunn och svag röst frågade om vi inte kunde göra nåt, hon var helt rödgråten och hade sovit hela eftermiddagen, så välte jag alla planerna. Det blev två panache på stan och nachochips med ost , och vit touristchoklad terapi.
Jag behövde det också. Samtalen väckte en del i mig och jag bestämde mig för att försöka ta ett steg tillbaka och känna efter mer. Leva mer. Ge livet en mening.
Perfekt tajmat nu när jag ska till Råå och har flera lediga dagar på mig att tänka efter och bara vara med mig själv. Dock bör jag nog skippa frosserierna i fortsättningen... Jag är fortfarande mätt.
Lyssna på radio11 och hör av er med svenska EM-låttips till mig, SNÄLLA!!!
Nu till min ooootroligt trevliga hudläkare *jävla häxa* sen jobb...
Jag behövde det också. Samtalen väckte en del i mig och jag bestämde mig för att försöka ta ett steg tillbaka och känna efter mer. Leva mer. Ge livet en mening.
Perfekt tajmat nu när jag ska till Råå och har flera lediga dagar på mig att tänka efter och bara vara med mig själv. Dock bör jag nog skippa frosserierna i fortsättningen... Jag är fortfarande mätt.
Lyssna på radio11 och hör av er med svenska EM-låttips till mig, SNÄLLA!!!
Nu till min ooootroligt trevliga hudläkare *jävla häxa* sen jobb...
Söndag och snart EM - då smäller det!
Igår var jag ute på ett ställe som har ryktet att vara superflashigt och bara släppa in folk med glänsande skor. Kanske glänste jag så mycket så att mina gamla högstadiepolare som drog med mig dit kom in eller så är ryktet bara bullshit. Jag tenderar att tro mer på variant 2.
Musikstilen kallades för "Partymix" vilket gjorde mig lite skeptisk i början när diskussionen gällde vad som skulle hittas på efter ölandet på invigningsfesten för den nya stationen. Min gamle högstadiepolare (nu polare, då bara störig tonåring) K och hans gymnasiepolare N övertygade mig om att jag skulle hänga med dem till ovan beskrivna Du Theatre. Huvudargumentet: "annars måste vi dansa med varandra igen." Haha...
Inträdet var absolut värt 20 schweiziska pengar eftersom musiken var riktigt bra, stämningen på topp och inför stundande EM bjöds det på gratis öl och de tio bästa EM-låtarna. Eftersom Living la vida loca och Love Generation kom på andra och första plats var det okej att stå ut med alla schweiziska bullshitlåtar som har skrivits inför fotbollsstorhändelsen. Skoj hade vi i alla fall. Så himla roligt att helt plötsligt umgås med folk som man har känt i flera år men aldrig trodde att man skulle vara kompis med på riktigt... Skumt, men härligt! Framförallt eftersom det nästan bara är pojkar. Igår var jag enda tjejen med ett gäng på en 7-8 pojkar. Inga kommentarer om det.
Sista festhelgen på ett tag i alla fall för på tisdag bär det av till svenska rivieran. Råå by the sea! Härligt! Mamma berättade om sommarvärme, havsbad och solande på playan... Längtar! Efter några dagar kommer vi tillbaka till EM hypen och jag till alla mina jobb. Det är helt otroligt vad två lag, ett gräsplan och en boll kan göra med ett helt land! Geeesh! Jag är ju inte sådär superfotbollsintresserad, men jag ÄLSKAR allt runtomkring såna stora events som detta. Det kommer ju vara fest hela tiden! Massa härliga människor, massa på gång, musik, folk på gatorna... För en gångs skull är jag på rätt ställe vid rätt tillfälle!
Så här ser min kalender ut:
2.juni: hudläkare, jobb 12-17
3.juni: jobb 8-12, flyg till Kastrup
5.juni: jobb på Fahlmans, studentfiranden
7.juni: biltåg tillbaka till basel, därifrån direkt till stadion för att duka
8.juni: stadion för att duka
9.juni: stadion jobb 14-00 (HOLLAND-ITALIEN)
10.juni: jobb restaurang 10-14/18-22 SVERIGE-GREKLAND
11.juni: jobb data 8-17
12.juni: stadion duka
13.juni: stadion jobb 14-00
14.juni SVERIGE-SPANIEN eventuellt radio11 eller restaurangjobb
16.juni: stadion duka
17.juni: stadion jobb 14-00 (HOLLAND-FRANKRIKE tänk om Sarkozy verkligen kommer...)
18.juni: SVERIGE-RYSSLAND ev radio11 eller restaurang eller data
efter det är det oklart hittills... in i dimman... för då börjar ju finalspelen=)
Nu måste jag bara berätta om gårdagens radioinspelningar. När jag kom till studion visade A mig runt, han verkade totalstressad och hade inte hunnit äta på hela dan. Han visade mig en dator mittemot redaktionsteamet och gav mig två papper med fyra texter. "Här översätt detta, skriv ut det, gå ut och läs det högt en fyra fem gånger, sen spelar vi in." Okej... Jag blev lite överrumplad men inte mer än att jag kunde samla mig på två sekunder, ta av armband och klocka och sätta igång att skriva av texten samtidigt som jag översatte. Skönt att jag har en hjärna som fungerar för tolkande och spontanöversättningar. En av de egenskaper som jag egentligen borde vara stolt över. Efter att ha översatt vägbeskrivningarna från stationen till stadion, från stationen till fanområdet, från stationen till radio11location för Bern, Zürich, Basel och Genève skrev jag ut det och gick ut i solen och läste varje text fem gånger. Högt och tydligt, markerade intonationer och gjorde små varningstecken inför snubbelpassager. Sen sattes jag i ett litet litet inspelningsbås inuti studion. På med hörlurar, upp med volymen, andas djupt, och så körde jag igång. Det gick nästan på första försöket, några gånger läste jag fel och fick läsa om men allt sånt går ju att klippa bort och ihop efteråt, likaså trollade A bort andetag, för långa pauser och för starkt aspirerade t:n, och f. Riktigt spännande. Nu lyssnar jag på radio11 och det är riktigt roligt att ha träffat de människorna som hör till rösterna som hörs. De började sända imorse. Ascoolt!
De ville att jag skulle hjälpa till när Sverige spelar, så vi får väl se om det blir några intervjuer eller samtal med svenska radiostationer. Så himla coolt också att komma i kontakt med andra som kan en massa språk och en del mediemänniskor. Riktigt skoj! Man brukar väl säga att networking är det viktigaste för en karriär. I do my best=)
A tyckte det hördes att jag hade jobbat med min röst förut. Jag talade jämt, tydligt och hade en angenäm ton på rösten. Snacka om komplimang! Framförallt när det kommer från ett radioproffs!!!
Och just det, om ni har några tips om bra svenska låtar som ni tycker kunde spelas på radio i Schweiz, så snälla snälla hör av er!!! Jag är rädd att det bara blir en massa ABBA och Roxette annars... Det vore väl synd. Jag ska i alla fall ta med mig musik från Sverige nästa vecka=)
Föresten så är radio11 främst på engelska så gå in på www.radio11.ch och lyssna livestream. Faktiskt helt okej musik också=)
Nu är det veckostädning som gäller. Packa och tvätta och förbereda inför några tuffa men roliga veckor. Det lär bli mycket onyttigheter i form av socker och kopiösa mängder koffein för att klara av de närmaste tre veckorna, men det tror jag det är värt!!
puss på er!
Åh, en annan riktigt bra nyhet är att det Schweiziska folket lät sitt sunda förnuft styra beslutet i omröstningen och röstade NEJ till Einbürgerungsinitiative! Tack! Känns tryggt, nu kan jag stanna här ett tag till.... =)
Musikstilen kallades för "Partymix" vilket gjorde mig lite skeptisk i början när diskussionen gällde vad som skulle hittas på efter ölandet på invigningsfesten för den nya stationen. Min gamle högstadiepolare (nu polare, då bara störig tonåring) K och hans gymnasiepolare N övertygade mig om att jag skulle hänga med dem till ovan beskrivna Du Theatre. Huvudargumentet: "annars måste vi dansa med varandra igen." Haha...
Inträdet var absolut värt 20 schweiziska pengar eftersom musiken var riktigt bra, stämningen på topp och inför stundande EM bjöds det på gratis öl och de tio bästa EM-låtarna. Eftersom Living la vida loca och Love Generation kom på andra och första plats var det okej att stå ut med alla schweiziska bullshitlåtar som har skrivits inför fotbollsstorhändelsen. Skoj hade vi i alla fall. Så himla roligt att helt plötsligt umgås med folk som man har känt i flera år men aldrig trodde att man skulle vara kompis med på riktigt... Skumt, men härligt! Framförallt eftersom det nästan bara är pojkar. Igår var jag enda tjejen med ett gäng på en 7-8 pojkar. Inga kommentarer om det.
Sista festhelgen på ett tag i alla fall för på tisdag bär det av till svenska rivieran. Råå by the sea! Härligt! Mamma berättade om sommarvärme, havsbad och solande på playan... Längtar! Efter några dagar kommer vi tillbaka till EM hypen och jag till alla mina jobb. Det är helt otroligt vad två lag, ett gräsplan och en boll kan göra med ett helt land! Geeesh! Jag är ju inte sådär superfotbollsintresserad, men jag ÄLSKAR allt runtomkring såna stora events som detta. Det kommer ju vara fest hela tiden! Massa härliga människor, massa på gång, musik, folk på gatorna... För en gångs skull är jag på rätt ställe vid rätt tillfälle!
Så här ser min kalender ut:
2.juni: hudläkare, jobb 12-17
3.juni: jobb 8-12, flyg till Kastrup
5.juni: jobb på Fahlmans, studentfiranden
7.juni: biltåg tillbaka till basel, därifrån direkt till stadion för att duka
8.juni: stadion för att duka
9.juni: stadion jobb 14-00 (HOLLAND-ITALIEN)
10.juni: jobb restaurang 10-14/18-22 SVERIGE-GREKLAND
11.juni: jobb data 8-17
12.juni: stadion duka
13.juni: stadion jobb 14-00
14.juni SVERIGE-SPANIEN eventuellt radio11 eller restaurangjobb
16.juni: stadion duka
17.juni: stadion jobb 14-00 (HOLLAND-FRANKRIKE tänk om Sarkozy verkligen kommer...)
18.juni: SVERIGE-RYSSLAND ev radio11 eller restaurang eller data
efter det är det oklart hittills... in i dimman... för då börjar ju finalspelen=)
Nu måste jag bara berätta om gårdagens radioinspelningar. När jag kom till studion visade A mig runt, han verkade totalstressad och hade inte hunnit äta på hela dan. Han visade mig en dator mittemot redaktionsteamet och gav mig två papper med fyra texter. "Här översätt detta, skriv ut det, gå ut och läs det högt en fyra fem gånger, sen spelar vi in." Okej... Jag blev lite överrumplad men inte mer än att jag kunde samla mig på två sekunder, ta av armband och klocka och sätta igång att skriva av texten samtidigt som jag översatte. Skönt att jag har en hjärna som fungerar för tolkande och spontanöversättningar. En av de egenskaper som jag egentligen borde vara stolt över. Efter att ha översatt vägbeskrivningarna från stationen till stadion, från stationen till fanområdet, från stationen till radio11location för Bern, Zürich, Basel och Genève skrev jag ut det och gick ut i solen och läste varje text fem gånger. Högt och tydligt, markerade intonationer och gjorde små varningstecken inför snubbelpassager. Sen sattes jag i ett litet litet inspelningsbås inuti studion. På med hörlurar, upp med volymen, andas djupt, och så körde jag igång. Det gick nästan på första försöket, några gånger läste jag fel och fick läsa om men allt sånt går ju att klippa bort och ihop efteråt, likaså trollade A bort andetag, för långa pauser och för starkt aspirerade t:n, och f. Riktigt spännande. Nu lyssnar jag på radio11 och det är riktigt roligt att ha träffat de människorna som hör till rösterna som hörs. De började sända imorse. Ascoolt!
De ville att jag skulle hjälpa till när Sverige spelar, så vi får väl se om det blir några intervjuer eller samtal med svenska radiostationer. Så himla coolt också att komma i kontakt med andra som kan en massa språk och en del mediemänniskor. Riktigt skoj! Man brukar väl säga att networking är det viktigaste för en karriär. I do my best=)
A tyckte det hördes att jag hade jobbat med min röst förut. Jag talade jämt, tydligt och hade en angenäm ton på rösten. Snacka om komplimang! Framförallt när det kommer från ett radioproffs!!!
Och just det, om ni har några tips om bra svenska låtar som ni tycker kunde spelas på radio i Schweiz, så snälla snälla hör av er!!! Jag är rädd att det bara blir en massa ABBA och Roxette annars... Det vore väl synd. Jag ska i alla fall ta med mig musik från Sverige nästa vecka=)
Föresten så är radio11 främst på engelska så gå in på www.radio11.ch och lyssna livestream. Faktiskt helt okej musik också=)
Nu är det veckostädning som gäller. Packa och tvätta och förbereda inför några tuffa men roliga veckor. Det lär bli mycket onyttigheter i form av socker och kopiösa mängder koffein för att klara av de närmaste tre veckorna, men det tror jag det är värt!!
puss på er!
Åh, en annan riktigt bra nyhet är att det Schweiziska folket lät sitt sunda förnuft styra beslutet i omröstningen och röstade NEJ till Einbürgerungsinitiative! Tack! Känns tryggt, nu kan jag stanna här ett tag till.... =)