Jullov
Äntligen lov! Nu har jag redan haft tre dagar på mig att andas och det har varit så skönt... Så skönt att bara ha mig själv, att vara själv, att inte behöva oroa sig över vad andra säger eller tänker. För att markera min styrka och allt det jag ska klara av efter lovet har jag klippt mig. Nu är håret riktigt assymetriskt och fräckt. Lite punkigt... Det känns riktigt coolt! Lustig hur mycket som följer med utseendet. När man själv tycker man ser tråkig ut är man ganska tråkig, och om man tycker man själv ser cool och fräck ut så ökar självförtroendet enormt...
Jag börjar bli vän med mig själv igen... Jag har gått runt och pysslat och städat här hemma. Målat en ängel på min vägg, hängt upp ljusslingor och gjort fint. Imorgon kommer Mamma och hämtar mig, sen bär det av till Sverige. Efter en dryg vecka är det dags att åka till Schweiz, visserligen bara några få dagar, men det ska bli skönt och kul!
Jag har ingenting jag måste göra över lovet. Inget svårt i alla fall, bara roliga saker som att perfektionera min roll för scenen vi spelar, lära mig texten, sjunga lite och hålla mig i form... Ingen massa låtar som ska in i hjärnan, ingen koreografi som ligger och stressar... Bara avslappnad kreativitet...=)
Det känns bra nu. Riktigt bra. Tack för fina ord Carro och Lina! Jag har börjat säga mitt mantra igen... Hade nästan glömt det...
Mitt nyårslöfte blir förresten att skaffa och föra en positiv dagbok, en bok alltså där jag skriver upp allt positivt: varenda komplimang, varenda positiv kritik, varenda sak som gått bra. Det negativa hänger ändå kvar i huvudet, det behöver jag inte ha på papper, men det positiva måste jag ha svart på vitt för att det ska bli realt...
Nu önskar jag en god jul och kramar om de fina människor som läser bloggen...=)
<3
Försvinn ur mitt liv!
Här sitter jag med tårar i ögonen. För det känns fördjävligt. Idag har det bara kännts hemskt. Allt. Cats-rep, korrepetition-class, jazz-dance, sång, språk/röstteknik, step. Jag har släpat mig från en undervisningsenhet till nästa, utan motivation, utan energi, utan vilja, utan lust och utan självförtroende.
Tviveln, ångesten och ensamheten har kommit in i mitt liv igen. Det var längesen de tre var mina följeslagare, men nu står de här igen. Som gamla bekanta man brutit kontakten med, men som bara inte fattar att man inte tycker om dem. De tränger sig på, står här tätt omkring mig och tittar mig över axeln oavsett vad jag gör.
Jag har ingen kraft kvar att sparka bort dem. Jag har ingen som kan hjälpa mig att bli av med dem. De glor på mig med sina glupska ögon och gräver sig in i min själ...
Var tog min eld vägen? De tre råttorna har slängt en hink vatten över den. Dra åt helvete era äckliga demoner! Jag vill inte ha er här!
Försvinn ur mitt liv!!!
Lättnad
Jag har flyttat in i en fin tvåa i Hamburg tillsammans med min fina vän Manuel. Våra efternamn står på ringklockan och brevlådan, vi har renoverat och inrett, skaffat tvättmaskin och kylskåp, och nu liknar det verkligen ett hem. Imorgon ska vi köpa hyacinter, då blir det dessutom juligt.=)
Vi trivs enormt båda två och är verkligen lättade. Den senaste tiden har inte varit särskilt rolig och har stulit fruktansvärt mycket energi. Vi har dessutom haft katastrofal otur hela tiden.
Egentligen skulle vi fått lägenheten per 1.november, men det strulade pga hon som hade lägenheten innan oss, sen strulade och dröjde det eftersom jag inte är tysk och vi båda inte har någon inkomst, sen kunde vår tvättmaskin inte installeras, vi hade ingen bil för flyttransport och lägenheten såg ut som stryk när vi började renovera.
Nu ligger dock fint laminatgolv, väggarna är målade, vi har fina möbler och vi lyckades till och med städa Manuels gamla lägenhet i tid.
Efter tre och en halv månader här i Hamburg har jag nu äntligen ett hem. Jag är stark och lycklig och har klarat av så sjukt mycket skit den tiden jag varit här. Två nätter har jag nu sovit i min egen nya säng, i mitt egna nya rum, med mina fina nya möbler. Än så länge är det väldigt mycket hotellrum över det, eftersom det är så spartanskt inrett och inte har fått någon personlig touch än. Ikväll ska jag hämta mina saker som har bott i en kompis källare under november månad. Då blir det lite mer jag. Resten får ta den tid det tar. Man måste ju vänja sig vid nya situationer också.
Nu kan jag äntligen lägga all min fokus på skolan utan att behöva fundera på försäkringar, hyreskontrakt, laminat- eller väggfärger, möbler eller elkontrakt. Underbart! Två veckor kvar till jullovet, nu ska jag ge allt jag har och dubbelt så mycket till, sen har jag verkligen förtjänat två veckors lov. Efter det är det tentor som gäller och sen blir det nervigt eftersom det gäller att klara andra året, så jag får fortsätta nästa år. Men om jag fortsätter som jag gjort hittills, med det framsteg jag gjort, så kan det nästan inte fela. För jag har verkligen kommit sjumilakliv framåt i min utveckling inom alla tre områden. Bara att fortsätta satsa och investera och bli mitt allra bästa. Då kommer det nog gå vägen. Universum är på min sida, jag är övertygad om att det här är mitt öde, jag är helt enkelt ämnad att vara konstnär och artist...
Jag läser Ego Woman av Carolina Gynning, blir sugen på att måla och skriva och utnyttja alla talanger jag har...
Jag förtjänar all framgång i världen. Det finns ingen anledning att tro något annat.
Pepp!