Aaaaagh
Var bara tvungen att bli av med det. Aaaaaaaaaaaaaagh!!!!!
Så, nu känns det bättre. Andas några gånger och gå vidare, fokusera på nya uppgifter, på mig själv. På med skygglapparna igen.
Det är svårt att inte bli helt tokig här, men som tur är finns folk som tänker som jag och oftast kan man undgå dem som inte riktigt fattat vad det hela går ut på och som fortfarande tror att det bara är att kajka runt lite i skolan, bara gå på den undervisningen man just är sugen på och aldrig öva eller förbereda sig innan.
Men så funkar det inte. Och en vacker dag kommer jag vara den som vinner, även om jag kanske är aningen mindre begåvad, så har jag lärt mig arbeta och kämpa och kommer gå om de andra en vacker dag.
Och samma vackra dag kommer suggorna i skolledningen vilja berätta för alla att jag minsann gått på deras skola och då kommer jag att bläddra fram hela sanningen om hur sjukt deras inställning gentemot eleverna är.
"You're all adults, kiddies." Jag tror det citatet talar för sig själv.
Förresten har jag lärt mig att man i en diktatur inte ska öppna munnen annat än för att säga ja. Blev tillrättavisad efter att ha sagt vad jag tycker och tänker. Jag var bara ärlig, inte oförskämd, fräck eller taskig, men ärlig. Det räckte.
Shit happens.
Förmodligen missade jag hjärntvätten när jag började här...
Ändå är det ganska befriande att ses som rebell och bråkmakare. Det ger en en viss känsla av makt. Om det inte fanns nån sanning i det jag säger, vore det ju inget hot, då skulle ingen bry sig.
Saken är ju att de själva inser att jag har rätt, men inte kan medge det, eftersom rädslan är för stor att förlora auktoritet...
Hahahaha, emellertid kan jag bara skratta över det hela...
Lite cynisk måste man liksom vara här.
Off to a new week=)