Svårt men inte omöjligt
Ibland kommer tviveln. Den kommer plötsligt och hårt. Den slår mig i ansiktet, sparkar mig i magen och slutar inte förrän jag ligger på marken som en ynklig liten mask och inte kan andas längre.
Jag blir liggande ett tag.
Sen reser jag mig upp. Tårkar tårarna. Plåstrar om såren. Sminkar över blåmärkena. Och går till nästa casting.
Det är svårt att fortsätta tro på sig själv. Oavsett hur många som stöttar en. Oavsett hur många som tror på att det kommer gå bra. Oavsett hur många som säger att det kommer bli bättre.
Men jag tänker inte ge upp. Det lockar ofta. Att ge upp. Men då kommer frågan: Vad ska jag göra istället då? Och den frågan har jag inget svar på.
Jag har gett mig själv två år. Två år innan jag får lov att ge upp. Två år.
Det betyder inte att jag måste lyckas inom två år. Men innan augusti 2014 får jag inte ge upp min dröm.
Ibland önskar jag att min passion var en annan. En som inte innebar en massa rännande till castings och agenturer, myndigheter och försäkringar. En som gav mig säkerhet, möjligheten att planera, chansen att åtminstone fundera på att en gång i framtiden köpa hus och kanske grunda familj.
Ja, jag visste redan innan att det skulle bli svårt. Men innan man verkligen står där och är en av de enda i ens omgivning som inte har ett fast engagemang, förstår man inte vad det innebär.
Ingen talar om för en hur komplicerat och jobbigt det är att ansöka om speciella försäkringar, sälja sig själv till agenturer och uppdragsgivare, investera i demoinspelningar och avgöra hur mycket pengar det är värt. Pengar man inte tjänat än.
Och samtidigt finns hoppet kvar. Hoppet om att det plötsligt händer, att telefonen ringer och någon säger: Jag har ett jobb till dig som kommer ändra ditt liv.
Och att allt blir bättre. Att det blir lättare att gå upp på morgonen, att kreativiteten flödar igen, att rädslan släpper lite och tilliten tar över.
Men fram tills dess måste jag fortsätta kämpa.
Åtta månader av de två åren har gått, de nästa 16 kan nästan bara bli bättre. Men inte av sig själv.
Det är svårt. Men inte omöjligt.