Hjärter dam eller Fröken svår, vem är jag?

Nu har jag slitit mig loss från mitt gamla liv tror jag. Jag vet inte om det är helt rätt, men just nu känns det rätt bra tror jag... Det är en del saker jag har kommit fram till när jag funderat lite över mitt liv... En sak är att folk runtom mig omöjligt kan se samma bild av mig som jag ser när jag tittar i spegeln... Skulle de nämligen se samma som jag, skulle ingen någonsinn komma på idén att kalla mig snygg, söt  eller sexig, och helt klart skulle ingen vilja ta med mig hem... Jag undrar bara vilken bild som är närmast sanningen... En annan sak jag kommit fram till är att jag inte har någon som helst aning om vem jag är och inte känner igen mig själv. När jag tittar på bilder på mig från förut är det som att titta på bilder på någon annan, kanske inte ens någon jag känner... Den tredje och kanske allra viktigaste saken är att jag låtsas vara Hjärter dam utåt  fastän jag egentligen är Fröken svår... Eller ja, Fröken jättejättesvår är nog rättare... Så var medvetna om det, alla ni som tror att ni vill ha mig... Är det Hjärter dam eller Fröken svår ni vill ha? Tänk efter och var ärlig...

Tyvärr är inte allt som blänker guld...


Jag började skriva på det här inlägget för nån vecka sen... Nu är det dags att fortsätta... Jag har kommit fram till att det jag ser när jag tittar i spegeln inte är vad ni ser när ni tittar på mig... Så enkelt är det! Du kan säga att du tycker jag är fin hur mycket du vill och det kanske det är som du ser, men om du skulle se mig så som jag ser mig själv skulle du inte tycka det, jag lovar... Just nu sitter jag hemma och vill bara vara själv... Jag orkar inte vara med nån, har liksom inte haft nån egen Ebba-tid på sistone och nu märker jag hur dåligt jag mår när jag inte får den tid med mig själv som jag behöver... Jag bara ger och ger utåt, lyckas inte ta emot när andra vill ge, kan inte släppa och tror fortfarande att alla har otroligt höga krav på mig som jag ska leva upp till... Jag orkar inte... Vill bara gömma mig för världen, få vara själv, sitta här i mitt rum, gå och lägga mig tidigt, bara gå ut för att hämta te eller för att gå en promenad... Det ska jag nog göra, det var skönt imorse, dessutom behöver jag nog både röra på mig och frisk luft...

Helst av allt skulle jag vilja resa bort härifrån en vecka eller två... Åka någonstans där det är varmt, bara ligga på stranden hela dagen, kanske ta en joggingrunda på morgonen, och några drinkar på kvällen, men annars bara ligga på playan och slöa... Ååååh vad skönt det vore... Om man bara hade tid och råd... Men det får bli i vår/sommar istället... Usch...


Egentligen har jag det ju bra här... Jag trivs bra, jag hinner bara inte riktigt ikapp världen... It´s turning too fast... Alldeles för snabbt! Jag hinner inte!!!

Jag vill så gärna orka mer, lyckas koppla av och njuta... Men jag har inte riktigt lyckats än! Undra om jag någonsinn lär mig...? Men ett stort Tack här till alla er som tror på mig och faktiskt tycker om mig och tycker jag är fin och bra... Tack!


På väg mot ett nytt liv...

Ja, nu är jag tilbaka efter tre bade sköna och jobbiga veckor. Jag har gjort mycket och det har hänt ganska mycket också...
Jag trodde faktiskt att det skulle vara mycket svårare att komma tillbaka till Örebro, jag trodde det skulle kännas ensamt, tomt och eländigt, men det känns bra att vara själv igen. Det är skönt att kunna göra det man själv vill utan att behöva ta hänsyn.
Det är mest mina händer som känns nakna utan ringar. Jag bar ju två vänskaps/löftes-ringar förut, men de har jag tagit av...
Nu ska jag använda den tid jag har till att vara med mig själv. Jag ska verkligen ta mig tid för att vara själv och lära känna mig själv. Gamla mönster ska brytas, jag ska sova mer, dricka och strula mindre. Det låter väl som bra nyårslöften?
Jag har dessutom ställt upp ett livslöfte: Jag ska bli vän med mig själv!
Det är ett livslöfte eftersom det inte går att fixa på ett år, tyvärr...
Jag ska lära mig acceptera och respektera mig själv, bli självsäker och -medveten. Kanske lyckas jag en dag faktiskt tycka om den jag ser i spegeln... Jag hoppas det, för krigandet med mig själv gör mig helt slut...
På måndag kör jag igång med stenhård GI-diet, inga kolhydrater och frukter, bara proteiner och fett och grönsaker, för att komma i form inför spexet. Med träningen börjar jag redan idag...
Örebrospexet kommer bli jättehäftigt och det är skitkul att vara med! Men lite nervös är man allt nu när det bara är drygt 50 dagar kvar till premiären den 3 mars...
Funderar på att vara nolla igen, ska iaf vara med på det jag kan... Tänk vad roligt att vara nolla för dem som nollades med mig, respektive ha blivit nollad med ens faddrar! Yezzz!!! Skitskoj!
Nu ska jag hem och lägga mig en stund innan träningen...
Mycket sömn hör nämligen också till mitt nya liv!!

Till alla män!

Män, ni är skit!!!

MEN!

Vi kvinnor är inte ett dugg bättre!!!!

Jag ska bli feminist och lesbisk och raka huvet kalt!

Vad säger ni då?!?


Hemma. Eller kanske inte...?

Jag undrar vart jag egentligen hör hemma. Här i Ittigen finns en stor del av min själ nerlagd i olika aktiviteter... Men det är inte här jag är hemma ändå. Jag längtar faktiskt tillbaka till Örebro när jag är här, till mina underbara vänner. Här sittr så mycket av mitt gamla jag som jag vill göra mig av med, ta avstånd ifrån, men jag kommer inte bort från det riktigt. Det är därför jag brzter med min kille. Vårt förhållande har torkat ut och det finns ingen chans att vi skulle bli lyckliga så som det ser ut nu. Sånt är livet.
Jag vill leva och jag vill vara med mina vänner.
Men jag vet inte vart jag kommer känna mig mest hemma tillslut...