Jahopp...
Är det så att det, när man väl fått känna på den där icke-ensamheten, blir mycket svårare och jobbigare att vara ensam även om det bara är ett kort tag? Är det så att man då längtar efter och saknar den där närheten och trýggheten så? Är det så att man plötsligt tappar sitt hårda skal och blir lika liten och klen och osäker som man var en gång istället för den starka person man lyckats bli. Jag som kunde klara mig själv, varför kan jag helt plötsligt inte det bara för att där finns någon som tar hand om mig?
Julen var härlig, mysigt att träffa alla fina kusinerna och Farmor och Farfar, kul också att hinna med polaren och nästkusinen. Hann till och med med rea och fyndade riktigt ordentligt. Jag får 7.22kronor för en Schweizerfrank i nuläget, det är inte att underskatta, det blir mycket av pengarna då. Normalt brukar det ligga runt 5.5kr...
En av mina absolut bästa vänninnor och tillika syster ska få barn. Det känns stort och spännande och jag är otroligt glad för hennes skull! Tänk, vi som har suttit och pratat och skojat om det så mycket, om att jag skulle bli världsvana Tant Ebba, hon som man kanske åker och hälsar på någon gång och som alltid har häftiga presenter med sig... Hur ska jag kunna leva upp till det? Lovar att göra mitt bästa. Kommer definitivt att hälsa på i alla fall.
Nu har jag räknat mitt dricks och ätit en burk ananas, nu måste jag äntligen gå och lägga mig innan jag kliar upp hela mig av trötthet.
Gott nytt år om jag inte hinner skriva innan!
Sista!
Efteråt är det fest, sen hem till T för att sedan ta mig därifrån till flygplatsen imorgon. Ska bli skönt att komma ifrån allt lite, skönt att få lite distans, perspektiv och lugn och ro. Och skönt att slippa sova själv inatt...
Men nu gäller det en sista gång, sen är det nog paus här på bloggen en vecka tills jag kommer tillbaka igen. Positiv, utvilad och med en massa energi! Förhoppningsvis...
Ha en underbar jul mina vänner!
Och Farfar; vi syns snart=)
Rödkålen och skinkan, knäckebrödet och det salta smöret...
Titeln är svaret på frågan på bloggesses hemsida: Godast på julbordet?
I brist på tid och energi, får det räcka för idag, se om jag hinner med nåt mer innan jullov och Sverige-resa. Det blir Skåne den här gången. Sen blir det mycket jobb. Och kanske lite berg och snowboard. Snö har vi i alla fall. I Sarah A s hemby Simplon Dorf i Wallis (nära Zermatt) låg i morse 2,5 meter snö, så hennes familj hade tvingats stanna hemma. Vi har en halvmeter knappt och även i stan är det snö och is överallt. Helt stört vad lite fryst vatten kan ställa till med...
Ha en underbar sista vecka innan jul!
En vanlig dag
Efter att ha varit i skolan sju dagar i sträck nonstop och kört samma programm om och om igen utan att ha vanlig undervisning var det en riktig lättnad att ha musikteori, jazz och skådespel idag. Skådespelsklassen tillbringades till största del med planering av vår nästa show. Denna gången blir det bara vår klass, tema kärlek och Andrew Lloyd Webber, datum 14. februari. Här går det fort. Har man kommit över hälften i den produktion man håller på med, måste man redan börja tänka på nästa... Ska bli kul! Riktigt kul!
Fina T, by the way the one who gave me the rose..., har föreslagit att vi skulle åka till Stuttgart i början på februari och kolla på Wicked. Det vore helt sjukt kul och mysigt. Gissa om jag blev rörd när han sa det...
Egentligen går allting bra. Men jag känner att jag längtar mer och mer efter lovet, jag blir mer och mer otålig, trött och jobbig. Jag har helt enkelt ingen lust längre. Jag vill bara slippa dessa tjugofyra idioter som omger mig hela dagarna, fastän jag ju egentligen vet att det är underbara människor som jag egentligen tycker väldigt mycket om, bara inte nu längre, det har blivit lite för mycket den senaste veckan...
Imorgon är det Luciagudstjänst med Svenska Kyrkan och jag ska stötta luciatåget som sångstark tärna. Det ska bli kul och förhoppningsvis kommer det stärka min julkänsla lite. Har inte riktigt fattat att det bara är sex dagar kvar tills flyget går norr ut. Ska bli skönt med lite semester!
Sov gott mina vänner...
Helgen avklarad!
Numera hatar jag min figur som jag spelar och är jättetrött på äpplen! När jag har lite mer tid ska jag berätta om vad showen egentligen "handlade" om...
Igår var familjen och kollade, idag grannar och fina Bea. Det går bättre och är roligare när man känner någon i publiken fast det är fortfarande svårt när man aldrig har en applådsituation och publiken inte får någon chans att visa vad de tyckte om det jag gjorde... Lite synd, men det är som det är. Jag försöker ta åt mig av det Volker, regissören, och Carole, rektorn, säger. Dem får jag massor med beröm av och Volker är ingen som brukar ge beröm, så jag gör väl ett bra jobb förmodligen... Nåväl, skönt att ha det avklarat i alla fall. Nu är det bara två föreställningar kvar. På torsdag kommer ingen jag känner, men däremot på lördag kommer några av de viktigaste personerna. Tre fina pojkar kommer, varav jag känner två väldigt väl och tycker oerhört mycket om den tredje, och två fina damer som jag inte sett på länge. Sista föreställningen blir nog roligast, då lär lättnaden vara så stor så det bli kul.
En sak är säker, det är det här jag vill hålla på med. Det här verkar jag kunna...
En sista skolvecka innan jag försvinner norrut en vecka och gömmer mig i familjen och släktens trygghet. Jag ska bara ta det lugnt! Gud, vad härligt! Bara synd att det även innebär att sakna en viss person...
Bilder kommer snart på facebook...=)
Sleep tight!
Utsålt!
Tre av våra fem föreställningar är utsålda! Det finns bara biljetter kvar på söndag och så den 18e då det är med Dinner. Så jäkla häftigt! Hade aldrig ens vågat drömma om att det skulle hända! Shit, det innebär att 300 pers säkert kommer komma och titta!! Wohooo!
Genomdragen idag gick sådär för mig. Jag var inte nöjd, med det jag gjorde, men Volker, regissören, var jättenöjd med mig! Och han är en sån som verkligen bara säger att något är bra när han själv verkligen tycker det, så det känns tryggt.
Det är inte många timmar kvar tills vi kör. Bara 18.
Det är tufft och kul. Riktigt riktigt roligt! Framförallt nu när jag faktiskt börjat älska min karaktär på riktigt...
Jag är lycklig just nu för jag gör det jag vill göra och det är precis så kul som det ska vara.
Sömnbrist, trötthet, sjukdom, eksem, klåda... inte bortblåst, men i skymundan för den energi och glädje showen ger och genererar.
Tack för snälla tankar!
Godnatt... zzzzz zzz zzz zzz zz zz z zz zz z z ...z ...z...z..zzz...zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz
Vackert
Mitt i all min trötthet, halsont, repliker som surrar runt i huvudet, funderingar kring karaktären, ångest och nervositet kom ikväll lite lugn och skönhet. Det föll snö när jag kom ut från skolan ikväll. Lagom stora flingor, vackra och långsamma. Hela världen i ett täcke av snö och tystnad och långsamhetens välsignelse, det kändes som att hela världen snurrar lite långsammare när det snöar så här.
Det hela blev ännu vackrare av ett fint sms som värmde mitt hjärta och Brandi Carliles Wasted i öronen. Texten passade dessutom till situationen på sätt och vis.
Then again
it´s good to get a call
Now and then
Just to say Hello,
have I said
I hate to see you go
Vackra ögonblick är som balsam för själen. Det ordnar sig, det blir bra. Till slut.
2a advent
Men det blir bra och det känns kul!
Jag har mina kläder, jag kan det repliker jag har hittills, jag har min roll, jag kommer ha fokus och tålamod när det gäller. Det vet jag. Annars hade jag inte fått den här utmaningen.
Annars mår jag bra. En svår sak har avklarats och tynger inte längre min själ. En bra sak har påbörjats och ger mig väldigt mycket energi och bra självkänsla. Det är skönt med någon som förstår.
Nu ska nästa vecka förberedas, ett arbete ska skrivas, en skjorta ska blekas, stärkas och strykas, en lista ska skrivas, flyers ska printas, en karaktär ska skapas (tror jag ska vara häxa på actingklassen imorgon, det vore lite olikt mig=)), kläder ska stoppas undan i garderoben, träningsväska ska packas, allt bockas av, och sen ska jag minnsann dricka en kopp varm choklad! (Kakao och vatten får det bli. Har eksem över hela kroppen, så nu är det mjölk-, ägg-, socker-, koffein-, alkohol-, och köttförbud som gäller fram till jul. I hopp om att det åtminstone inte blir mer och jag håller mig frisk i slutspurten.)
Puss och kram på er och ha en underbar andra advent!
Tänd ett ljus, ät en lussebulle, drick en kopp choklad och sjung nåt...
uppåt framåt
Även en genomsnittligt byggt flicka med aktiv neurodermit kan ha framgång! Det är min önskan, det ska bli min vision. Det ska jag kämpa för. Kanske gör jag till och med det redan nu, men det handlar inte om att bevisa för världen utan bara mig själv. Fastän du tycker du är ful och äcklig med alla dina utslag och sår och ärr, så är du bra, så kan du. Och folk kommer inte ens lägga märke till något annat än det jag kan. Varför kan jag inte vara så här positiv jämt? Det vore så mycket lättare. Men kanske tråkigt...?
Sjuk
I måndags vaknade jag vid 10-tiden med svullen hals, täppt näsa, tungt huvud och svår andning. Jag lyckades få iväg ett sms till skolan om att jag inte skulle komma förän på repet på kvällen, sen somnade jag igen. Hela tungan var svullen, full av blåsor och utslag, hela halsen tjock av slem och svullen den med. Det gjorde ont att svälja, ont att prata. Repet var tortyr. Vi höll på i 4 timmar. I måndags lyckades jag få i mig lite soppa. Mer gick inte. På något sätt lyckades jag göra mig förstådd när jag ringde cheferna på restaurangen om att jag varken kunde jobba tisdag eller onsdag. Är tacksam för förståelsen och kryapådigönskningarna jag fick. Men det känns ändå som svek. Sån är jag, jag vill ju så gärna räcka till för alla...
Igår var läget inte bättre. Jag började bli hungrig efter att inte ha ätit på en hel dag, men jag kunde inte få i mig annat än buljong. När jag tuggade, bet jag mig ständigt i min svullna tunga... På kvällen blev allt mycket värre, då blossade utslag upp över hela kroppen. Vet inte om det är för att jag svättas så, eller om det hör till sjukdomsbilden. Röda utslag som kliar som helvete över hela min kropp som jag precis var på väg att tycka om igen. Jag hade ju precis fått händerna isade och hoppet om läkning växte, och nu bara kliar hela kroppen. Ingen salva hjälper, ättikomslagen fick mig att kvida av smärta utan att egentligen lindra klådan. Låren, knävecken, magen, fötterna, armarna, armhålorna, bröstet, nacken... Det har lagt sig lite nu. Men det kliar fortfarande. Det enda jag kan göra är duscha, smörja, kyla, byta sängkläder, och öva mig i stenhård disciplin. Tack och lov ska jag ha knälång kjol och långärmad helknäppt skjorta på showen, annars hade jag nog inte kunnat samla mig. Självbehärskning är något av det värsta som finns.
Idag har jag fått i mig gröt och couscous. Trodde jag skulle behöva åka in för rep idag, men jag slapp. Slipper imorgon med. Så himla skönt. Då har jag en ärlig chans att bli frisk igen på riktigt.
Ska lära mig min text utantill till på fredag. Kan ju använda den tiden jag inte sover för viktiga ting istället för tv eller internet...=S
Jag ber om snälla tankar, energi, friskhetstipps, tro... Snälla tänk på mig. Det är nio dagar kvar till premiären och jag har ingen röst! Tack!