Steg för steg. Stapplande. Men åt rätt håll.
Jag har för första gången i livet sökt proffessionell hjälp. Det är inte så att jag mår akut dåligt eller har något jättestort problem eller så, men jag har insett att jag behöver hjälp för att verkligen kunna nå mina mål. Jag har länge nog gått runt och burit på min självkritik, min oförmåga att acceptera beröm och komplimanger och min oberättigat dåliga självkänsla. Nu får jag hjälp av en coach som själv är musikalartist i grunden, men sedan har vidarutbildat sig inom psykologi och coaching. Redan att sitta där en timme, tvingas sätta ord på allt som står i vägen och bli förstådd hjälper oerhört. Dessutom tvingas jag lyssna på mig själv och lär mig sätta rimliga och mätbara mål. Det går åt rätt håll. Jag är fortfarande lite vilsen, men känner att mina drömmar och mål börjar ta form inom mig. Dessutom trivs jag bättre med mig själv för var dag som går och timmarna jag står i danssalen framför spegeln blir mer och mer uthärdliga. Jag försöker lösa min fokus från skolan och rikta den utanför istället. Vad har jag för nytta av att skolledningen eller lärarna är nöjda med mig om jag inte funkar i yrkesvärlden. Jag gör allt för att se mig själv som artist istället för elev. Det är en brant väg.
De senaste två helgerna har jag till stor del tillbringat framför kameran och jag märker mer och mer att det är dit jag egentligen vill. Det är det som verkligen är kul och som fyller mig med energi och glädje. Genom trailiern vi spelade in för ett år sen, har jag lärt känna några väldigt inspirerande och fantastiska människor som sysslar med just film och konst. Nätverket börjar vidgas och det blir fler och fler projekt av det. Dessutom uppstår där vackra vänskaper med kreativa människor som inte är från skolan, vilket är otroligt skönt och verkligen välbehövligt. I lördags var jag ute hela dagen med en kameraman och en annan skådespelerska och spelade in massa vackra bilder för en inofficiell musikvideo. Det var underbart roligt. Vi vandrade runt i hela stan, längs med Elbe, i hamnen etc. och samtidigt diskuterade vi en massa om skådespel, filmklipp, editing och andra spännande saker. En perfekt dag helt enkelt. Så fort det ligger uppe, postar jag klippet här eller på FB.
Apropo klipp. Här kommer mitt uppträdande på presentationen förra veckan. Är inte särskilt nöjd, men säg gärna vad ni tycker. Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=Pz48zUCIBQ0&feature=g-upl&context=G21d2318AUAAAAAAABAA
De senaste två helgerna har jag till stor del tillbringat framför kameran och jag märker mer och mer att det är dit jag egentligen vill. Det är det som verkligen är kul och som fyller mig med energi och glädje. Genom trailiern vi spelade in för ett år sen, har jag lärt känna några väldigt inspirerande och fantastiska människor som sysslar med just film och konst. Nätverket börjar vidgas och det blir fler och fler projekt av det. Dessutom uppstår där vackra vänskaper med kreativa människor som inte är från skolan, vilket är otroligt skönt och verkligen välbehövligt. I lördags var jag ute hela dagen med en kameraman och en annan skådespelerska och spelade in massa vackra bilder för en inofficiell musikvideo. Det var underbart roligt. Vi vandrade runt i hela stan, längs med Elbe, i hamnen etc. och samtidigt diskuterade vi en massa om skådespel, filmklipp, editing och andra spännande saker. En perfekt dag helt enkelt. Så fort det ligger uppe, postar jag klippet här eller på FB.
Apropo klipp. Här kommer mitt uppträdande på presentationen förra veckan. Är inte särskilt nöjd, men säg gärna vad ni tycker. Enjoy!
http://www.youtube.com/watch?v=Pz48zUCIBQ0&feature=g-upl&context=G21d2318AUAAAAAAABAA
dags att förbunda mig med mig själv. det är jag och jag mot världen!
Det har varit en fruktansvärt intensiv vecka.
Egentligen har ju bara skolan börjat igen efter tentorna, Men det är så mycket mer. Om två veckor har vi show igen ich alla vill visa vad de kan och lärarna tävlar om vems klasser eller elever som är bäst och ingen bryr sig om hur vi mår där mitt i smeten...
Jag sjöng på den interna presentationen igår eftersom jag också gärna vill ha ett solo. Direkt efteråt var det rep, sen auditionövning, allt utan paus men desto mer press.
Min Feedback var att det lät som att låten var lite låg för mig i början och att vibratot på den sista tonen var lite hårt.
Men sen kom det som är mycket mycket värre än all teknisk korrektur jag någonsinn kan få. Damerna i skolledningen tycker att jag förlorat min personlighet, att jag tappat just det som innan gjorde mig speciell, att jag förhåller mig mer devot och inte är så tuff längre... Normalt hade jag nog sagt: vem tror ni att ni är egentligen?!? Tror ni jag bryr mig om vad ni tycker om mig? Jag kör mitt eget race här!
Problemet är att de har rätt. Jag har verkligen tappat mycket av mig själv. Jag bryr mig väldigt mycket om vad andra tycker och väljer t.ex. inte låt efter vad jag gillar och är sugen på att sjunga, utan efter vad andra vill se av mig eller vad jag kan tänkas imponera med.
Varför? När blev jag sån? Okej, till en viss del har det alltid varit viktigt vad andra tycker, Men jag har kunnat skilja på vems tycke som spelar roll för mig och vems inte... Det lyckas jag inte med längre. I första hand måste det vara kul att göra det jag gör.
Jag ska börja välja själv igen. Råd
är det ju absolut inga fel med, men råd får man ta emot Men man måste inte!!
Go for it!