Adelaide
Guys and Dolls berättar två parallela kärlekshistorier som flätas ihop av lyckospel i New York.
Den blonda, lite smådumma, men ändå raffinerade Adelaide är min absoluta drömroll i nuläget. Nu måste jag bara lära mig Brooklyn-iska och att spela blond och snygg... Jag har hört från många håll att jag har en tendens att verka för smart på scen... Men det ska jag jobba på minsann...=)
Här är den finaste, ärligaste, gulligaste och i mina ögon mest rörande kärleksduetten genom musikalhistorien:
http://www.youtube.com/watch?v=v9sp3vGTm5k
hoppas det funkar så här...
Annars får ni själva gå in på Youtube och söka på Sue Me Guys and Dolls...
Ha en underbar fredagkväll!
pusselipuss från en lite friskare e-luna
Man vet inte var gränsen går förän man snubblar över den...
Jag började känna mig krasslig i måndags, men blev inte sjuk på allvar förän jag vaknade i onsdags med nästan 39 graders feber och en riktigt otäck hosta... Febern har gått ner till 37 grader och hostan har löst sig så att jag åtminstone kan äta riktigt igen.
Alla som oroar sig för att jag överstrapatserar min kropp har helt rätt. Jag har ingen som helst aning var gränserna går och jag funderar inte heller på det. Så länge det går, går det. Sen säger kroppen helt plötsligt ifrån och då får allt annat vänta. Då missar jag premiären för Footloose, jag lämnar mina arbetskolleger ensamma med en reservation på 28 pers, jag missar den externa läraren som skulle hålla föreläsning på skolan och jag missar min tid med skådespelläraren för att öva min monolog. Jag missar dessutom 5 träningsenheter. Det bara är så. Det hör till. När min kropp väl säger ifrån så gör den det på riktigt och då finns inget annat som är viktigare, för då är det allvar. Så nu har den fått sova i två dagar. Jag har legat ute i skuggan och läst eller sovit. Jag har kollat på film om kvällarna, jag har skickat meddelanden till killar som jag kanske inte borde... Jag blir så sentimental när jag är sjuk och aldrig annars är längtan så stark efter en manlig axel att luta huvudet mot som när huvudet känns så tungt och snart exploderar tillsammans med bihålorna och lungorna...
Men på lördag kommer jag var fit for fight igen. Då väntar jobb, likaså på måndag, onsdag och lördag igen. Däremellan ska ett arbete skrivas, monologer läras utantill, låtar övas in och texter skrivas för de nya låtarna vi gjort i bandet...
Söndag är min lediga dag. Då ska jag käka glass med min fina Jonas. Min önskan är att han nån gång ska tycka jag är lika beundransvärd som jag tycker han är. Men pssst, det får ni inte berätta...
Sov nu gott medan jag svettas ut resten av febern jag har i mig...
Så mycket och så intensivt
Det är nåt konstigt det där med livet... Det tar ständigt nya vändningar. Någon dörr stängs, en annan öppnas. Nya människor dyker upp ur ingenstans, blir viktiga, försvinner igen... Vissa dagar är det lätt, andra svårt. Ibland känns det som att man är på exakt rätt stig, andra dagar känns det som att man kör åt fel håll på motorvägen...
Det är intensivt, och det ä bra. Jag cyklar och dansar, sjunger, jobbar, träffar vänner, solen skiner, sommaren är här och jag kan börja på andra året i Hamburg nästa höst om jag vill.
Min nästa lediga dag är på söndag. Då ska jag äta glass med beundransvärda Jonas. Och på tisdag är det kaffe med coachen som gäller. Måndag, onsdag kväll och lördag jobb. Torsdag premiär för Footoose! Det är mycket. Riktigt mycket. Det händer att kroppen inte orkar med riktigt. Som i torsdags då jag hade kramp i vaderna hela dagen. Eller igår, då jag somnade kl. 18. Förövrigt känner jag att jag blir starkare. Starkare och starkare för var dag.
Både i kroppen och anden.
Jag vet vad jag vill och min väg dit börjar ta form.
För att växa rent konstnärligt och som personlighet, som människa måste jag bort härifrån. Bort hemmifrån. Bort från säkerheten jag har här. Jag behöver en stad som lever, jag behöver nya människor omkring mig, jag behöver nya vyer. Hamburg kan kanske ge mig det.
Om inte annat så vore det i alla fall lite närmre Sverige...
Stageschool i Hamburg
I morse fick vi info om skolan, hur undervisningen ser ut, hur arbetsmöjligheterna i Hamburg ser ut. Jag blev väldigt sugen och när workshopledaren berättade att man kunde låta workshopen gälla som intagningsprov till ett senare tillfälle kunde jag inte låta bli och sa att jag var intresserad att eventuellt börja 2010.
Efter vår lilla presentation i eftermiddags av det vi hade jobbat på fick alla feedback och några kontrakt för skolan delades ut. Fyra stycken. Jag fick ett av dem.
Jag hade inte ens betalat intagningsprovsavgiften. Ändå hade de redan skrivit ut kontraktet igår.
Jag är helt överrumplad, jag hade inte alls trott att det skulle kunna hända. Att ytterligare en skola skulle komma in i bilden på allvar och framförallt att jag skulle få kontrakt så här utan nån större allvar bakom det jag gjort i helgen. Jag ville bara lära mig så mycket som möjligt. Nu står jag här med ett kontrakt för en skola som jag förut var helt emot och dessutom inte räknade med att komma in på. Nu har jag en lärorik, spännande och rolig helg bakom mig, jag har hört en massa bra och spännande om skolan och jag är riktigt sugen att gå där. Där finns dock en massa men. Skolan tar in 80 elever per år, det kostar inte mycket mindre än i Bern, jag skulle först kunna börja 2010, den har ryktet att ha stora klasser där få elever får nån feedback. Samtidigt händer en massa nytt och jag behöver nytt. Jag tror att jag med kombinaion av SMA och Stageschool 2 och 3 år (sammanlagt fem år) kab komma riktigt långt och vara en av de som får engagement över skolan. Ändå består samma problem som ständigt, det drar ut på utbildningstiden och jag är gammal sen när jag är klar... Jag är glad och känner mig bekräftad men ändå dyker tviveld upp i dörren.
Det kanske blir längre utbildning ändå... Det får vi se...=)
Jag lever.
" En dansare som vaknar utan smärta är en död dansare."
Jag lever. Efter tuffa danspass hela veckan och fem timmar dans idag är det inte så konstigt att allt gör ont. Konsten består bara i att vända det till något positivt. Jag vet i alla fall att jag lever.
Ska berätta mer om musical-workshopen jag deltar i denna helgen imorgon. Efter första dagen kan jag bara säga att det är jäkligt bra för mitt ego det här. Det märks att jag har gått några månader på en professionell musicalskola, om man säger så. För en gångs skull är jag bäst. Både på dans, sång och skådespel. Det mår mitt ego riktigt bra av.
Jag suger upp allt jag kan i mig som en svamp och tar ordentligt med plats. Det är inte alltid så lätt, men jag vill faktiskt kunna försörja mig på detta en vacker dag, då gäller det att bli riktigt duktig.
Energin tar jag från mina underbart kärleksfulla och trogna pojkar. Dom är bäst. Jag älskar dem och de älskar mig och det är så skönt att veta att det fortfarande finns människor kvar i världen som bryr sig om varandra. Helt osjälviskt.
Jag är otroligt tacksam för det privileget.
Addict
Har du någonsinn tappat din stig ur syne mitt inne i den vackra sagoskogen du just vandrade i?
Blåbär runtomkring, en och annan flugsvamp, mosstäckta stenar, mörka granar... Däremellan en och annan glänta, en och annan solstråle som når ända ner till dig...
Stigen du bestämde dig för var smal och otydlig redan från början, de andra gick vidare på vandringsspåret, det som var inritat i kartan, du själv tog kompassen och bestämde dig för att följa en krokig stig. Så förlorar du den. Helt plötsligt går den inte vidare och när du vänder dig om finns den heller inte bakom dig, Du kan inte går tillbaka, för du vet inte vart du kom ifrån. Kompassen snurrar.
Har du någonsinn stått mitt i en rondell och inte vetat vilken avfart du ska ta?
Bilar bilar bilar bilar bilar, en och annan motorcykel, en och annan lastbil. Oväsen, avgaser. Folk tutar ilsket på dig. Du hör deras svordomar inne i bilarna. "För i helvete, kärring, bestäm dig!" Navigatorn sa till dig att ta tredje avfarten, på kartan fanns där fyra, men nu är det 6. Vilken är den tredje? Du snurrar runt runt runt, kanske stannar du till och med... Senast nu har du ingen som helst aning vilken den tredje avfarten skulle kunna vara, du vet inte ens vilken väg du kom på.
Har du någonsinn tappat taget?
Du klättrar med din bästa vän. Ni säkrar varandra. Han klättrar före och du säkrar. Du håller reper han hänger i hårt i båda händerna. Om du släpper dör ni båda. Ni skulle falla ner 2000 meter. Sänkrätt.
Plötsligt börjar du svettas. Du greppar hårdare. Försöker för allt i livet hålla dig fast vi repet, men du slinter, tappar taget, faller. Faller och faller och faller. Utan att något skulle kunna rädda dig.
Det fallet är livet för mig. Dö gör vi allihopa, en mer eller mindre vacker dag. Förhoppningsvis inte förens om 90 lyckliga år. Fallet innebär att man släpper allt det som höll en fäst vid berget Samhälle.
Jag är inte bra på det där med likelser. Men jag vet att det känns som ett fall. Och jag vet att det är nödvändigt. För den som aldrig faller lär sig heller aldrig flyga, kommer adrig utanför sina egna gränser, söker inte en annan väg.
Jag söker en annan väg. Jag vet inte vart jag är på väg. Jag är vilsen där mitt i den vackra men skrämmande skogen, jag står stilla med min bil mitt i den dånande rondellen, jag svävar fritt utan att ha kontroll över någonting alls.
Ibland slår jag mig på vägen. Sliter sönder knän och smalben och armar på björnbärssnåren... Allt går för fort för mig.
Men luften är klar och jag vet att oavsett om jag faller eller är inte har någon förtrampad stig att föja, så är jag omgiven av sylforna i luften och älvorna i skogens djup. De goda makterna menar det gott med mig. Jag har inget att förlora. Jag går all in.
Jag faller och irrar och kör runt i cirklar.
Jag söker mig till önske- och fantasivärldar för att fly från varnligheten.
Jag är beroende av utomordenlighet, ovanlighet,.
I am an addict. I am... an artist?
Nickiism - 37 förslag för ett lyckligt liv
Skulle de båda böckerna någonsin översättas till svenska, vilket jag inte tror men OM, så läs dem!!! Tills dess njut av min självbastlade översättning=)
1. Läs många böcker.
2. Läs ännu fler böcker.
3. Bilda dig en mening om dem.
4. Och säg högt vad du tycker.
5. Var stolt.
6. Och modig.
7. Även om du känner dig liten och svag ibland.
8. Drunkna aldrig i självömkan längre än en kväll.
9. Spela inte jämställd, var det!
10. Förvänta inte av någon människa att han ska rädda dig eller ge ditt liv en mening.
11. Gör det du bestämt dig för. Och gör det med full kraft.
12. Föd de barn du vill föda. Även om din partner är emot det, han kan fortfarande ändra sig när han är 50, det kan inte du.
13. Skratta ofta och högt.
14. Även över dig själv.
15. Och över de buskis-historier ditt barn kommer hem med från skolan.
16. Tjäna egna pengar.
17. Tjäna mycket egna pengar.
18. Be aldrig din arbetsgivare om ursäkt för att du är mamma.
19. Be aldrig ditt barn om ursäkt för att du arbetar.
20. Var välorganiserad. Att vara välorganiserad sparar tid och gör dig avslappnad. Dålig organisation gör en stressad och hektisk och är inte alls coolt.
21. Behåll lugnet även om din perfekta organisation inte håller. Det finns värre saker än att ge återbud till ett möte.
22. Lämna ditt barn hos mormor en dag om du har en viktig inlämningstid att passa.
23. Skjut på en inlämningstid nån gång ibland för att åka till havet med dina barn.
24. Skjut inte upp ditt liv till senare.
25. Glöm aldrig ditt barns bästa.
26. Glöm aldrig ditt eget bästa.
27. Slösa ingen tid. Inte med fel män, inte med långtråkiga jobb, inte med ytliga bekanta. Du kan bli överkörd av en bus vid nästa gathörn.
28. Betala din städerska bra.
29. Berätta för de du älskar att du älskar dem. Kanske inte var tredje minut, men var fjärde.
30. Tro inte alltid det sämsta om alla män.
31. Tro inte alltid det bästa om alla kvinnor.
32. Ångra inget. Ebbas favorit...
33. Inte dålig sex heller. Det kan bara få dig vidare känslomässigt.
34. Lär dina söner att baka.
35. Lär dina döttrar att använda en borrmaskin.
36. Och att anlägga aktiefonder framgångsrikt.
37. Var ett exempel för dina barn genom att varje dag visa hur man kan vara en trevlig och glad människa.
ingenting och allt
Skolan har fått ett nytt utseende. Det har kommit in lite färg och lite plastgolv och vi har blivit av med mögeln, så nu är det riktigt fräscht här.
Med bandet går allt lite trögt, ambitionerna är väldigt olika... Nåväl, det återstår att se hur det går.
Annars är allt som det brukar. Typ. Försöker hitta ett sätt att skapa en bra rytm som funkar för mig och ett sätt att upprätthålla motivation och glädje.
Nu måste jag in och dansa.