It's time for Christmas...
... it's time to heal the world.
Jag har för mig att det finns någon av alla dessa julpopsånger där just denna rad förekommer och jag undrar varför det ska vara så. Varför ska vi helt plötsligt rädda världen kring jul, när vi annars inte bryr oss? Varför ger vi kring jul plötsligt flera miljoner mer till Rädda Barnen och Frälsningsarmén? Varför låtsas vi som om allt var så fantastiskt perfekt?
Och det som jag funderar allra mest på är: Varför behöver vi julen? För att julen är en viktigt högtid tycker jag inte det råder så mycket tvivel om. Men varför och på vilket sätt är den viktig?
-Julen är viktig för hela försäljningsbranschen. Flera företag gör över halva årsomsättningen under adventsveckorna. På 1/12 av året tjänas hälften av pengarna.
-Julen är viktig för hjälporganisationer som t.ex. Rädda Barnen, Frälsningsarmén, Oxfam, Röda Korset, WWF, Greenpeace, Amnesty International, Unicef etc. Det tjänar på att folk har dåligt samvete, vilket i sin tur leder till mer hjälp för de som verkligen behöver, vilket i sin tur ju faktiskt är bra och där tycker jag att målet helgar medlet.
-Julen är viktig för musikbranschen. Okej, George Michael tjänar visserligen inga pengar på "Last Christmas", men tänk på alla versioner som finns av t.ex. White Christmas och som spelas flera gånger om dagen i juletid. Tänk även på alla operasångare som får möjlighet till en massa julkonserter, aldrig annars går så många människor i kyrkor och på klassiska konserter som kring jul.
Om man bortser från den "historiskt religiösa" anledningen till varför vi egentligen firar jul, så är julens budskap väldigt vackert och på så sätt är det bra att julen finns, så att vi tvingas tänka på våra medmänniskor och vi får lite dåligt samvete så att vi försöker bli bättre människor. Skulle julen inte finnas, skulle vi aldrig påminnas om allt det julen innebär med familj, vänner, kärlek, glädje, värme, ljus, medkänsla, socialitet...
Så utöver de kapitalistiska anledningarna som gör julen viktig för dagens västliga samhälle, så finns det även djupare anledningar som gör att julen är bra och viktig.
Visst är det mycket hyckleri, men även hyckleriet har en smula ärlighet. Som sagt, målen helgar medlen. Delvis.
Det finns mycket man kan kritisera runt julen, men tänk om julen inte fanns. Vad mycket vackert vi skulle gå miste om.
För mig har den svenska julen alltid varit något väldigt speciellt. När jag var liten och bodde i Åkersberga, så hade vi en riktig tomte som kom med julklapparna. Jag lovar, han var riktig. Han var inte Jultomten, men han var helt säkert en riktigt äkta jultomte. En jul hade han åkt omkull, då hade han stövlarna på fel fot och glasögonen på sned. Vad vi skrattade.
De par gånger vi firat i Schweiz brukade våra föräldrar skicka ner bror och mig att hämta läsk i garaget och när vi kom tillbaka så hade vi precis missat tomten, då hade han just varit där och lämnat alla julklapparna under granen, och han hälsade minsann att han inte hade tid att vänta tills vi kom tillbaka, men att vi skulle ha en god jul.
När vi firade i Göteborg efter ett eller kanske två år i Schweiz, så blev jag otroligt besviken när där inte kom någon riktig tomte. Vi var ju i Sverige och där skulle det ju komma riktiga tomtar. Att där inte kom någon i Schweiz var ju klart, där kommer ju Jesusbarnet med julklapparna, men i Sverige!!
Sen dess har julen aldrig riktigt haft samma magi igen.
Men jag är övertygad om att det finns rikiga tomtar. Det är som med älvor eller änglar. De finns när man tror på dem och man måste själv vara beredd att se dem som det de är, eller kanske heller inte är.
Vår tomte i Åkersberga kanske har en helt annan verkan på andra människor, men för mig var han en äkta tomte. Vissa är ju änglar i vissas ögon och i andras är de helt vanliga människor. Och älvor kan man bara se om man har en viss fantasi och en viss öppenhet. Och ja, man måste nog vara lite tokig också...
Om jag någon gång skulle skaffa familj, då ska mina barn också få magiska julminnen, de ska veta att det går en tomte runt husen som äter upp gröten man ställer ut och som tittar till barn och vuxna så att allt står rätt till.
De ska få chansen att se älvorna dansa i skogsbrynen, de ska få höra Näcken spela vid bäcken, somrarna ska kopplas till smultron, blåbär, körsbär, högt gräs, skrapsår, syrener och syrsor, och vintrarna till rödbröst, blåmesar, skator, djurspår i snön, sparkstöttingar, snölyktor, varm choklad, lussebullar, jul med skinka, vört och dopp. Till påsk ska det handla om påskkärringar, bål, sill, ägg och godis. Valborg ska firas, även midsommar och allhelgona ska vara allhelgona och inte halloween.
Det finns så många vackra svenska traditioner och sagor, oavsett var jag uppfostrar mina barn och med vem och överhuvudtaget så får det svenska under inga omständigheter förloras.
Jag som så länge sagt att jag inte ska ha barn, och nu på sistone blir jag så nostalgisk och blödig ibland. Det kanske har med åldern att göra, kanske med hjärtat, kanske med årstiden... Spelar ingen roll, ibland är det ganska trevligt att svälga lite i minnen och drömmar...
Framförallt så här till jul.
Jag hoppas att många fler får riktiga tomtar, fina kärleksfulla julfester och god mat.
Snälla glöm inte, julen är ingen tävling om vem som gör de snyggaste klenäterna, eller den godaste ris ala malta, eller den största skinkan. Njut av att ha de kära nära istället. Eller om du skulle vara ensam, njut av ditt eget sällskap. Det finns så mycket fint i en lugn stund med sig själv också. Eller utnyttja situationen till att knyta nya kontakter, bjud in en granne som kanske också är själv. Köp en färdiggriljerad skinka och ett vörtbröd, några flaskor glögg och pepparkakor.
Själv ska jag förbereda en janssons frestelse nu. So much for practice what you preach, men jag har faktiskt blivit mycket bättre. För några år sen gjorde jag kola, knäck, ischoklad, vörtbröd, pepparkakor och lussebullar och lagade egen glögg... När vörtbrödet inte jäste exakt som det skulle blev jag så arg och besviken att jag inte lyckades njuta av julen alls. Skönt att ha gjort det när man var 20 istället för senare när man har man och barn och en reellare press att vara perfekt. Skulle svärmor nån dag vilja ha perfekt julmiddag får hon f*n fixa det själv;-P
God jul!!
Jag har för mig att det finns någon av alla dessa julpopsånger där just denna rad förekommer och jag undrar varför det ska vara så. Varför ska vi helt plötsligt rädda världen kring jul, när vi annars inte bryr oss? Varför ger vi kring jul plötsligt flera miljoner mer till Rädda Barnen och Frälsningsarmén? Varför låtsas vi som om allt var så fantastiskt perfekt?
Och det som jag funderar allra mest på är: Varför behöver vi julen? För att julen är en viktigt högtid tycker jag inte det råder så mycket tvivel om. Men varför och på vilket sätt är den viktig?
-Julen är viktig för hela försäljningsbranschen. Flera företag gör över halva årsomsättningen under adventsveckorna. På 1/12 av året tjänas hälften av pengarna.
-Julen är viktig för hjälporganisationer som t.ex. Rädda Barnen, Frälsningsarmén, Oxfam, Röda Korset, WWF, Greenpeace, Amnesty International, Unicef etc. Det tjänar på att folk har dåligt samvete, vilket i sin tur leder till mer hjälp för de som verkligen behöver, vilket i sin tur ju faktiskt är bra och där tycker jag att målet helgar medlet.
-Julen är viktig för musikbranschen. Okej, George Michael tjänar visserligen inga pengar på "Last Christmas", men tänk på alla versioner som finns av t.ex. White Christmas och som spelas flera gånger om dagen i juletid. Tänk även på alla operasångare som får möjlighet till en massa julkonserter, aldrig annars går så många människor i kyrkor och på klassiska konserter som kring jul.
Om man bortser från den "historiskt religiösa" anledningen till varför vi egentligen firar jul, så är julens budskap väldigt vackert och på så sätt är det bra att julen finns, så att vi tvingas tänka på våra medmänniskor och vi får lite dåligt samvete så att vi försöker bli bättre människor. Skulle julen inte finnas, skulle vi aldrig påminnas om allt det julen innebär med familj, vänner, kärlek, glädje, värme, ljus, medkänsla, socialitet...
Så utöver de kapitalistiska anledningarna som gör julen viktig för dagens västliga samhälle, så finns det även djupare anledningar som gör att julen är bra och viktig.
Visst är det mycket hyckleri, men även hyckleriet har en smula ärlighet. Som sagt, målen helgar medlen. Delvis.
Det finns mycket man kan kritisera runt julen, men tänk om julen inte fanns. Vad mycket vackert vi skulle gå miste om.
För mig har den svenska julen alltid varit något väldigt speciellt. När jag var liten och bodde i Åkersberga, så hade vi en riktig tomte som kom med julklapparna. Jag lovar, han var riktig. Han var inte Jultomten, men han var helt säkert en riktigt äkta jultomte. En jul hade han åkt omkull, då hade han stövlarna på fel fot och glasögonen på sned. Vad vi skrattade.
De par gånger vi firat i Schweiz brukade våra föräldrar skicka ner bror och mig att hämta läsk i garaget och när vi kom tillbaka så hade vi precis missat tomten, då hade han just varit där och lämnat alla julklapparna under granen, och han hälsade minsann att han inte hade tid att vänta tills vi kom tillbaka, men att vi skulle ha en god jul.
När vi firade i Göteborg efter ett eller kanske två år i Schweiz, så blev jag otroligt besviken när där inte kom någon riktig tomte. Vi var ju i Sverige och där skulle det ju komma riktiga tomtar. Att där inte kom någon i Schweiz var ju klart, där kommer ju Jesusbarnet med julklapparna, men i Sverige!!
Sen dess har julen aldrig riktigt haft samma magi igen.
Men jag är övertygad om att det finns rikiga tomtar. Det är som med älvor eller änglar. De finns när man tror på dem och man måste själv vara beredd att se dem som det de är, eller kanske heller inte är.
Vår tomte i Åkersberga kanske har en helt annan verkan på andra människor, men för mig var han en äkta tomte. Vissa är ju änglar i vissas ögon och i andras är de helt vanliga människor. Och älvor kan man bara se om man har en viss fantasi och en viss öppenhet. Och ja, man måste nog vara lite tokig också...
Om jag någon gång skulle skaffa familj, då ska mina barn också få magiska julminnen, de ska veta att det går en tomte runt husen som äter upp gröten man ställer ut och som tittar till barn och vuxna så att allt står rätt till.
De ska få chansen att se älvorna dansa i skogsbrynen, de ska få höra Näcken spela vid bäcken, somrarna ska kopplas till smultron, blåbär, körsbär, högt gräs, skrapsår, syrener och syrsor, och vintrarna till rödbröst, blåmesar, skator, djurspår i snön, sparkstöttingar, snölyktor, varm choklad, lussebullar, jul med skinka, vört och dopp. Till påsk ska det handla om påskkärringar, bål, sill, ägg och godis. Valborg ska firas, även midsommar och allhelgona ska vara allhelgona och inte halloween.
Det finns så många vackra svenska traditioner och sagor, oavsett var jag uppfostrar mina barn och med vem och överhuvudtaget så får det svenska under inga omständigheter förloras.
Jag som så länge sagt att jag inte ska ha barn, och nu på sistone blir jag så nostalgisk och blödig ibland. Det kanske har med åldern att göra, kanske med hjärtat, kanske med årstiden... Spelar ingen roll, ibland är det ganska trevligt att svälga lite i minnen och drömmar...
Framförallt så här till jul.
Jag hoppas att många fler får riktiga tomtar, fina kärleksfulla julfester och god mat.
Snälla glöm inte, julen är ingen tävling om vem som gör de snyggaste klenäterna, eller den godaste ris ala malta, eller den största skinkan. Njut av att ha de kära nära istället. Eller om du skulle vara ensam, njut av ditt eget sällskap. Det finns så mycket fint i en lugn stund med sig själv också. Eller utnyttja situationen till att knyta nya kontakter, bjud in en granne som kanske också är själv. Köp en färdiggriljerad skinka och ett vörtbröd, några flaskor glögg och pepparkakor.
Själv ska jag förbereda en janssons frestelse nu. So much for practice what you preach, men jag har faktiskt blivit mycket bättre. För några år sen gjorde jag kola, knäck, ischoklad, vörtbröd, pepparkakor och lussebullar och lagade egen glögg... När vörtbrödet inte jäste exakt som det skulle blev jag så arg och besviken att jag inte lyckades njuta av julen alls. Skönt att ha gjort det när man var 20 istället för senare när man har man och barn och en reellare press att vara perfekt. Skulle svärmor nån dag vilja ha perfekt julmiddag får hon f*n fixa det själv;-P
God jul!!
Jullov
Jag har fortfarande inte förstått det riktigt än, men vi har faktiskt jullov! Tre veckors ledighet! Wow!
Just idag har vi, J som är på besök från Schweiz, och jag, åkt tåg från Hamburg till Helsingborg. Det gick bra bortsett från att det var totalt kaos i Köpenhamn och ingen riktigt visste vem som skulle köra vilket tåg och vart. Det hela skylldes på fordonsbrist och tekniska problem. Nåväl, vi kom i alla fall fram.
Jag hade hunnit glömma hur jobbigt det är att resa tillsammans med någon när man själv är den som känner till det och när ens medresenär dessutom är kille. Han är 5 år äldre än jag, men ändå så sjukt hjälplös ibland. Har inte riktigt tålamod för det egentligen. Men det är okej och det funkar och jag ser det som en bra övning i tålamod och ro. Och oftast är det väldigt mysigt och vi har trevligt.
Tankarna kretsar dock kring en helt annan kille. Det känns så overkligt, samtidigt måste jag le för mig själv när jag kommer på mig med att drunkna i tankar på honom, det är ju just det här jag så länge trott att jag inte längre kan känna och nu står jag är som en nykär liten fjortis och längtar till januari istället för att njuta av tiden här...
Ni kanske undrar hur masterclassen var?
Den var fantastisk! Waaaah, jag lärde mig jättemycket och arbetet var så imponerande. Helt makalöst.
Dessutom var de två amerikanska professorerna tydligen begeistrade av mig. Min skådespellärare berättade att han pratat en del med dem under helgkursen som de gav och utan att de visste att han är min lärare, hade de varje dag nämnt mitt namn och berömt mig på olika sätt. Helt sjukt! Överväldigande.
Nu är nästa stora projekt att koppla av och njuta av julledigheten och allt firande. Dessutom ska soloprogrammet stå klart innan skolan börjar igen och jag ska komma så nära mig själv så att jag kan köra fyraveckors mild detox när jag är tillbaka. Men framförallt ska jag bara skita i allt jag måste i två veckor! Nice!!
Glassigt
Utan att luta mig alltför långt ut genom något fönster eller utmana ödet alltför mycket, måste jag ändå säga att livet är riktigt glassigt just nu. Jag är trött, utmattad, överarbetad, skadad, men det gör ingenting.
Jag har träffat en ung herre som ger mig väldigt mycket för tillfället. Hur länge det stannar så bryr jag mig inte om, huvudsaken är nu och här. Jag får så mycket kraft och styrka av hans närhet och bekräftelse. Det gör mig fri. Även dansförbudet jag fått fram till januari hjälper mig. De timmar jag får över genom att träna spinning eller styrka istället för att dansa är tid för mig själv utan press utifrån. Jag får ögonblick att andas, att vara mig själv, att fundera och att öva. Tiden investerar jag självklart även i textinlärning och sångövning och det bär frukt.
Utan att veta hur det gick till exakt, förutom att jag kämpat för det såklart har jag helt plötsligt hamnat bland skolans elit. Jag blev utvald för skolans show, fick sjunga solo, jag skickades på en gala tillsammans med tre andra från skolan och nu har jag tillsammans med sju andra elever av andra och tredje årskursen (ca 150 pers) valts ut för att representera skolan på en masterclass med Joe Deer och Rocco Dal Vera från USA som skrivit boken "Acting In Musical Theatre, a comprehensive course". Lärare och elever, skolledning och utomstående musikalmänniskor kommer titta på när de arbetar med mig.
Jag har aldrig innan blivit utvald på det sättet det hänt de senaste månaderna. Det är nytt för mig och överväldigande. Och otroligt bekräftande eftersom det visar att det hårda arbetet jag alltid lägger ner lönar sig.
De senaste dagarna har jag dessutom fått otrolig bra feedback från olika lärare. Min ballettlärare, som ju även är head of dance department, som det så fint heter, sa att hon tycker jag är väldigt bra på scen, att jag har fin utstrålning, bra röst, och att jag säkert kommer klara mig fint i framtiden. Hon är väldigt snål med att berömma folk annars, så det var rätt häftigt. Min interpretationslärare som annars också är ganska skeptiskt tyckte jag gjorde bäst ifrån mig i tisdags när vi gjorde en övningsaudition. Hon berömde allt som annars alltid varit mina svaga punkter. Hon tyckte jag verkade stabil och ärlig. (Hur ofta har jag inte fått höra att jag tar alla känslor utifrån, att det verkar konstlat och att jag inte är rotad ordentligt i kroppen...)
Hittills har det alltså varit en väldigt bra vecka. Imorgon är masterclassen som jag pratade om ovan. Hoppas jag kan leva upp till förväntningarna. Jag tänker i vilket fall fortsätta ge allt jag har för att nå mitt mål att bli det bästa jag någonsinn kan bli.
Tack alla som tror på mig!
Jag har träffat en ung herre som ger mig väldigt mycket för tillfället. Hur länge det stannar så bryr jag mig inte om, huvudsaken är nu och här. Jag får så mycket kraft och styrka av hans närhet och bekräftelse. Det gör mig fri. Även dansförbudet jag fått fram till januari hjälper mig. De timmar jag får över genom att träna spinning eller styrka istället för att dansa är tid för mig själv utan press utifrån. Jag får ögonblick att andas, att vara mig själv, att fundera och att öva. Tiden investerar jag självklart även i textinlärning och sångövning och det bär frukt.
Utan att veta hur det gick till exakt, förutom att jag kämpat för det såklart har jag helt plötsligt hamnat bland skolans elit. Jag blev utvald för skolans show, fick sjunga solo, jag skickades på en gala tillsammans med tre andra från skolan och nu har jag tillsammans med sju andra elever av andra och tredje årskursen (ca 150 pers) valts ut för att representera skolan på en masterclass med Joe Deer och Rocco Dal Vera från USA som skrivit boken "Acting In Musical Theatre, a comprehensive course". Lärare och elever, skolledning och utomstående musikalmänniskor kommer titta på när de arbetar med mig.
Jag har aldrig innan blivit utvald på det sättet det hänt de senaste månaderna. Det är nytt för mig och överväldigande. Och otroligt bekräftande eftersom det visar att det hårda arbetet jag alltid lägger ner lönar sig.
De senaste dagarna har jag dessutom fått otrolig bra feedback från olika lärare. Min ballettlärare, som ju även är head of dance department, som det så fint heter, sa att hon tycker jag är väldigt bra på scen, att jag har fin utstrålning, bra röst, och att jag säkert kommer klara mig fint i framtiden. Hon är väldigt snål med att berömma folk annars, så det var rätt häftigt. Min interpretationslärare som annars också är ganska skeptiskt tyckte jag gjorde bäst ifrån mig i tisdags när vi gjorde en övningsaudition. Hon berömde allt som annars alltid varit mina svaga punkter. Hon tyckte jag verkade stabil och ärlig. (Hur ofta har jag inte fått höra att jag tar alla känslor utifrån, att det verkar konstlat och att jag inte är rotad ordentligt i kroppen...)
Hittills har det alltså varit en väldigt bra vecka. Imorgon är masterclassen som jag pratade om ovan. Hoppas jag kan leva upp till förväntningarna. Jag tänker i vilket fall fortsätta ge allt jag har för att nå mitt mål att bli det bästa jag någonsinn kan bli.
Tack alla som tror på mig!