Little Red Riding Hair

Så var man 20... Jaha... Nu då? Hmmm.. Vuxen? Njaeäu... inte riktigt. Fan.

Jag jobbade hela dan på min födelsedag (i söndags alltså), så mina föräldrar och Brorsan gick upp kl 0500 för att sjunga för mig innan halv sex. Guuud vad gulligt! Trodde aldrig att de skulle orka, men det gjorde dom! Fick en gitarr av Mamma o Pappa och ett ackord-inlärnings-häfte av Brorsan, verkligen en önskegrej, så jag kunde nästan inte tänka på nåt annat än MIN gitarr på jobbet...
När jag kom hem vid femtiden var Farmor och Farfar här också, Farmor hade vävt en duk åt mig, jättefin i olika blå nyanser (ska ha ett riktigt snyggt matbord med den duken på i min framtida egna lägenhet) och av Farfar fick jag ett fotopris som han hade vunnit år 1949 i Kryssarklubbens seglartävling för att han tycker jag fotar så bra (det är det enda priset han någonsinn vunnit, så det är stort att ge bort)
Hoppade in i duschen för kl 18 skulle resten av släkten komma, den släkten jag har här alltså, dvs Mammas kusiner och deras familjer... Det var jättetrevligt, men jag hade otroligt svårt för att vara social, var så fruktansvärt trött... När folk gått hem vid 22tiden tog jag fram gitarren och satt med den fram till midnatt. Då hade jag hunnit bli så trött att jag fick världens tjugoårskris och ingenting var bra. Stod och borstade tänderna och tittade mig själv i spegeln och tårarna bara sprutade, för den jag såg såg inte alls ut som en vacker, glad, trevlig tjugoåring utan mer som en ful, tjock tonåring med en massa jävligt infekterade finnar i ansiktet, fy fan. Det var inte kul!
Så jag gick o la mig, tyckte synd om mig själv och somnade, nästa morgon mådde jag iaf lite bättre.

Vill passa på att tacka alla som tänkte på mig, jag blev jätteglad! underbara vänner!

Så nu har faktiskt solen hittat hit till Helsingborg och med lite goodwill kan man gå runt i kortbyxor och försöka bättra på den obefintliga solbrännan=)

På fredag är det dax att åka upp till Örebro en sväng, hälsa på prinsen och gå på brölopp, sen tre veckor jobb till, sen Schweiz och sen (för alla er som undrar) kommer jag upp till Örebro igen, ska läsa på komvux, få lite bättre behörighet, vara låtsasnolla och festa järnet=) Man kan ju inte bli vuxen bara för att man kommit ur tonåren ju, det är ju nu livet börjar!

Vi ses! Puss

Usch, jag vet inte vad jag ska skriva om, kan ju inte hålla på och bara skriva om hur ensamt jag har det här och hur jobbigt det är och att jag inte vet vart jag hör hemma och och och, bara en massa tjat... Nej, jag ska skriva kortare och positivare inlägg. Hmm... Mamma och Pappa och Brorsan och Hunden kommer på lördag!! Jaaa, äntligen!! Det kanske är lite töntigt att sakna sin familj så som jag gör och se fram emot att de kommer så mycket... Men, när man bor 210 mil eller vad det nu är till Schweiz härifrån, bort så saknar man varandra. Jag kan liksom inte bara åka hem en helg eller så... Det funkar inte riktigt... På söndag blir jag vuxen... Fyller 20 och jag känner lite att då borde man börja bli vuxen... Men jag kommer nog över det också! Jobbar hela helgen... nä, just det jag skulle inte älta det utan vara positiv istället, right... Jag ska till Schweiz i augusti! Typ 9 dagar, precis innan skådishelgen inför nolle. Det blir en utmaning men det blir nog bra och roligt ändå, ska träffa en massa människor och se om jag fortfarande kan kalla dem vänner... Har man inte hört från varandra på ett år eller ett halvår är det svårt att avgöra innan man träffats igen... Men det ska bli kul. Svårt men bra! Komma tillbaka till mitt gamla rum, bada i Aare, titta på bergen, gå ut med hunden i skogen, köpa en flaska vin för en tjugolapp, äta en riktigt italiensk pizza. Exet är i Sverige just då, skumt men skönt. En ångestfaktor mindre, hehe. Det ska iaf bli skönt att känna efter hur mycket av mig som finns kvar i Ittigen, hur det känns att bo hemma en vecka... Nej, nu får det räcka, ska städa och fixa här, familjen kommer ju=) Hoppas ni inte har lika grått som jag!