Läskigt
Hemma efter en lång och jobbig jobbdag. Ville egentligen ut, men ingen som ville med, och de som jag hade kunnat hänga på ville inte jag vara med... Så då fick det bli sängen i stället. Det är nog bra det med.
Imorgon, söndag, är jag ledig hela dagen. Jag hatar det. Men den här veckan har jag märkt att jag verkligen behöver det. Det har varit en hel del motgångar och mycket frustration. I fredags svämmade det över och jag insåg att jag går och bär på en massa som jag inte är medveten om, men som skadar mig och gör mig svag. Imorgon tänker jag ta mig tid för mig själv. Hoppas på fint väder så jag kan vara ute, annars får jag hitta på något annat.
Men läskigt är det, att behöva tvinga sig själv att pausa, ta det lite lugnt, ge sig själv andrum. Och läskigt att tvingas umgås med sig själv, och att ha en hel dag ledig...
Tussilago
Jag invigde våren för mig idag.
Jag plockade en tussilago.
Det måste vara den mest hoppbringande blomma som finns. Inte alls så skör och bräcklig som snödroppen, inte heller så sen som krosusen, utan stark, robust, glad och strålande, kämpar hon sig upp ur den kalla jorden och säger: "Nu är jag här! Nu du, Vintern, nu kan du ta och slänga dig i väggen! Din tid är över."
Jag plockade den utan att tänka så mycket. Jag tänkte bara, åå en massa tussilago i diket, jag måste plocka en. Nu i efterhand inser jag att jag invigt min vår. Jag har alltid plockat den första tussilagon jag sett, så länge jag kan minnas. En omedveten ritual. Men ack så viktig. Det ska bli en riktig tradition. Imorgon ska jag gå förbi diket i fråga en gång till och genomföra ritualen en gång till, medvetet. Jag vill lägga av mig vintern, inte längta tillbaka, utan se framåt, låta skuggorna falla bakom mig och bara njuta av allt som ligger framför mig. Som våren gör. Den tänker inte på det som dog i höstas, den tänker bara på det som föds nu.
Det ska jag också göra. Tänka på det som uppstår, händer och föds nu.
Metrologerna påstår att det ska bli 20 grader varmt på lördag...
Då är det bara att montera solbrillorna och pumpsen och glida runt och ha det riktigt glassigt!
(om det nu inte var så att man jobbar hela dagen...;-p)
Jag plockade en tussilago.
Det måste vara den mest hoppbringande blomma som finns. Inte alls så skör och bräcklig som snödroppen, inte heller så sen som krosusen, utan stark, robust, glad och strålande, kämpar hon sig upp ur den kalla jorden och säger: "Nu är jag här! Nu du, Vintern, nu kan du ta och slänga dig i väggen! Din tid är över."
Jag plockade den utan att tänka så mycket. Jag tänkte bara, åå en massa tussilago i diket, jag måste plocka en. Nu i efterhand inser jag att jag invigt min vår. Jag har alltid plockat den första tussilagon jag sett, så länge jag kan minnas. En omedveten ritual. Men ack så viktig. Det ska bli en riktig tradition. Imorgon ska jag gå förbi diket i fråga en gång till och genomföra ritualen en gång till, medvetet. Jag vill lägga av mig vintern, inte längta tillbaka, utan se framåt, låta skuggorna falla bakom mig och bara njuta av allt som ligger framför mig. Som våren gör. Den tänker inte på det som dog i höstas, den tänker bara på det som föds nu.
Det ska jag också göra. Tänka på det som uppstår, händer och föds nu.
Metrologerna påstår att det ska bli 20 grader varmt på lördag...
Då är det bara att montera solbrillorna och pumpsen och glida runt och ha det riktigt glassigt!
(om det nu inte var så att man jobbar hela dagen...;-p)
Min vår är på väg
Idag låg det vår i luften. Solen sken. Bern var så vackert, så jag nästan fick ont i hjärtat.
Vandrade ner till Bärengraben, där björnarna numera fått en "park" i stället för en grop. Finn och Björk har fått ungar och idag kunde vi se på när lilla Urs och Berna lekte och busade med varandra. Samtidigt som kvällssolen långsamt försvann ner bakom hustaken. Otroligt gulligt, vackert, mysigt och trevligt. Givetvis var sällskapet del av glädjen...
En härlig kväll. Energikälla. Underbart. Helt enkelt underbart. Och väldigt välgörande.
Jag har hopp i hjärtat, glädje och motivation och PEPP och en riktigt bra magkänsla.
Det här kommer bli bra. Riktigt bra.
Jag går åt rätt håll och efter att ha gett mig själv den pausen jag tydligen behövde (sjukdom) får jag energi igen. Och vill framåt framåt framåt.
Dans är den bästa medicinen och det största glädjeämnet.
Och våren är på väg åt mitt håll!
Vandrade ner till Bärengraben, där björnarna numera fått en "park" i stället för en grop. Finn och Björk har fått ungar och idag kunde vi se på när lilla Urs och Berna lekte och busade med varandra. Samtidigt som kvällssolen långsamt försvann ner bakom hustaken. Otroligt gulligt, vackert, mysigt och trevligt. Givetvis var sällskapet del av glädjen...
En härlig kväll. Energikälla. Underbart. Helt enkelt underbart. Och väldigt välgörande.
Jag har hopp i hjärtat, glädje och motivation och PEPP och en riktigt bra magkänsla.
Det här kommer bli bra. Riktigt bra.
Jag går åt rätt håll och efter att ha gett mig själv den pausen jag tydligen behövde (sjukdom) får jag energi igen. Och vill framåt framåt framåt.
Dans är den bästa medicinen och det största glädjeämnet.
Och våren är på väg åt mitt håll!
Nej, nu får det räcka!
Nu har jag missat två bandrep, en dejt och coaching pga av denna eländiga förkylning som bara vägrar släppa taget... Nu räcker det!
I morgon vill jag vara frisk, pigg och alert igen! Imorgon vill jag träna igen! Och från och med imorgon har jag sockerförbud några veckor framöver. Jag måste vara nogrannare med vad jag äter, annars kommer jag ju alltid bli sjuk så här igen... Och aldrig bli frisk heller!
Jag ser positivt mot morgondagen. Lägger av mig ilska, besvikelse, frustration.
Tar en kopp te till. Sen går jag och lägger mig och tror på att jag kommer vakna frisk imorgon.
I morgon vill jag vara frisk, pigg och alert igen! Imorgon vill jag träna igen! Och från och med imorgon har jag sockerförbud några veckor framöver. Jag måste vara nogrannare med vad jag äter, annars kommer jag ju alltid bli sjuk så här igen... Och aldrig bli frisk heller!
Jag ser positivt mot morgondagen. Lägger av mig ilska, besvikelse, frustration.
Tar en kopp te till. Sen går jag och lägger mig och tror på att jag kommer vakna frisk imorgon.
Sjukdom och hat
Jag hatar att vara sjuk! Ledvärk, halsont, huvudvärk, snuva, hosta, feber, trötthet... Men det jag hatar mest är inte lidandet jag utsätts för utan att jag undertiden som jag ligger hemma och inte kan göra annat än sova eller tycka synd om mig själv, missar en massa roliga saker!!! Jag hatar det!
Jag missade bandrepet igår, jag missade modernklassen igår och jag var sur och grinig på jobbet. Idag missade jag två timmar balett, en timme jazz, musikteori och skådespel (dialogarbete) OCH (surast av allt) middag med en jättetrevlig kille som jag sett fram emot sen förra onsdagen! Ingen aning när vi kommer kunna hitta tid att ses nästa gång... Jag blir så arg, för det passar bara inte in i min livsskiss eller min tidsplanering att vara sjuk...
Även om många andra kommer säga och tycka att vadårå du var ju bara sjuk två dagar, bara hemma från allt en dag...! Det är väl ingenting!?! Jo, för mig är det en massa värdefull tid som jag väldigt gärna tillbringat med annat än att hosta slem, ligga vaken pga ledvärk och käka en massa medicin.
Sjukdom och hat är två begrepp som alltid går hand i hand i min värld.
Gaaaaaahh!!!!!
Jag missade bandrepet igår, jag missade modernklassen igår och jag var sur och grinig på jobbet. Idag missade jag två timmar balett, en timme jazz, musikteori och skådespel (dialogarbete) OCH (surast av allt) middag med en jättetrevlig kille som jag sett fram emot sen förra onsdagen! Ingen aning när vi kommer kunna hitta tid att ses nästa gång... Jag blir så arg, för det passar bara inte in i min livsskiss eller min tidsplanering att vara sjuk...
Även om många andra kommer säga och tycka att vadårå du var ju bara sjuk två dagar, bara hemma från allt en dag...! Det är väl ingenting!?! Jo, för mig är det en massa värdefull tid som jag väldigt gärna tillbringat med annat än att hosta slem, ligga vaken pga ledvärk och käka en massa medicin.
Sjukdom och hat är två begrepp som alltid går hand i hand i min värld.
Gaaaaaahh!!!!!
Kysst av en manlig musa
Att ge allt i varje ögonblick. Det är mitt mål. Det är sättet jag vill leva på. Intensivt. Djupt. Kreativt. Fantastiskt. Ett färgglatt skuggspel. Varje sekund räknas. Varje ögonblick är viktigt. Värdefullt.
Jag lär mig uppskatta min vardag mer och mer. Och jag kommer närmare mitt mål. Oavsett om jag jobbar, dansar, agerar, sjunger, skriver, fikar eller kollar på tv. Jag vill inte göra det halvdant.
Jag låter inte faktan att jag flyttar härifrån om 5 månader hindra mig från att lära känna nya människor. Hur ofta jag än märker och känner att folk distanserar sig på grund av det.
Jag vidgar mina vyer, knyter nya kontakter, försöker tillåta folk att se under min mask, kommunicera öppet.
Jag känner av våren i hela kroppen. Det bubblar och sprätter, snödropparna blommar på sina ställen, temperaturerna har redan klättrat över 10graders-gränsen... Snart kommer den. Snart!
Framtiden är ljus. Jag har solen i ögonen och skuggorna bakom mig. Och om jag snubblar så reser jag mig upp, starkare än någonsin, och kämpar vidare.
Undrar om det finns manliga musor och jag i så fall blivit kysst av en? Vem vet...
Jag lär mig uppskatta min vardag mer och mer. Och jag kommer närmare mitt mål. Oavsett om jag jobbar, dansar, agerar, sjunger, skriver, fikar eller kollar på tv. Jag vill inte göra det halvdant.
Jag låter inte faktan att jag flyttar härifrån om 5 månader hindra mig från att lära känna nya människor. Hur ofta jag än märker och känner att folk distanserar sig på grund av det.
Jag vidgar mina vyer, knyter nya kontakter, försöker tillåta folk att se under min mask, kommunicera öppet.
Jag känner av våren i hela kroppen. Det bubblar och sprätter, snödropparna blommar på sina ställen, temperaturerna har redan klättrat över 10graders-gränsen... Snart kommer den. Snart!
Framtiden är ljus. Jag har solen i ögonen och skuggorna bakom mig. Och om jag snubblar så reser jag mig upp, starkare än någonsin, och kämpar vidare.
Undrar om det finns manliga musor och jag i så fall blivit kysst av en? Vem vet...