Inspiration
Det får mig att helt plötsligt älska balett... Fastän jag egentligen inte alls gillar det...! Men det är nåt i dem som är så starkt. Hjärtan som slår för dansen och för scenen. Så starkt och fritt och förhoppningsvis för alltid omöjligt att tämja. Jag önskar dem så att de får behålla den glöden. I all evighet! Själv ska jag printa ut nån av de bilderna vi tog och alltid ha med mig för att alltid ha deras inspiration med mig. De är mina största förebilder när det gäller dans och disciplin i rätt blandning med glädje, ambition och passion.
Jag kommer alltid att älska dem och tänka på dem och de kommer alltid att vara mina fina små kusiner, som småsystrar, vackra småsystrar... Och mitt hopp är att vi en dag kommer stå tillsammans på scen och förtrolla världen. Det är min önskan, min dröm.
Isabel Allende
Såg just en intervju med Isabel Allende. Jag vet att det är dåligt att titta på tv när det är jättefint höstväder ute. Men det här var värt det! Kvinnan som inspirerat mig med hennes böcker, som inspirerat till mitt bloggnamn (Ebba Luna -> Eva Luna), som nu i all evighet kommer hänga kvar över mig med det hon sa nu i intervjun. Hon verkar vara en sån där kvinna som så gärna vill vara mer mystisk och bunden till övernaturlighet än hon anser sig vara men som egentligen är så otroligt vis och vacker i själen. Hon förlorade sin dotter, och berättade en del om hur nära hon känner att död och födsel ligger varandra. Så fort man föds börjar man långsamt dö. Det är så sant och så skrämmande om man inte tror att där kanske finns något efter döden.
Det som berörde mig mest var det hon sa om sårbarhet. Hennes senaste bok är väldigt självbiografisk, och hon får ofta höra av folk att hon ju gör sig jättesårbar om hon lämnar ut sig så. Men hon säger att:
"You get vulnerable by hiding your secrets, not by showing your truths."
Väldigt tänkvärt om inte annat.
Förövrigt läser jag Tanja Blixens (som skrev under Isak Dinesen) Anecdotes Of Destiny. De kan jag rekommendera alla som gillar berättelser med filosofiska visheter som underliggande moral. Även de som behöver få lite fart på fantasin är på rätt spår med henne.
Nu blir det promenad i höstsolen sen tåg till Göteborg.
Kleine Pause
Sitter nu på ett litet kafé i St. Pauli, Hamburgs typ alternativa kvarter, med W-Lan och dränker min rädsla i Café au Lait.
För bara lite drygt en timma sen skrev jag på kontraktet för Stageschool. Nu är det definitivt. Om knappt ett år flyttar jag verkligen hit. Till denna konstiga stad. Hamburg är verkligen en konstig stad. Den har några få men väldigt söta hörn, den spirar av kreativitet och kultur och annorlundahet. Annars är den framförallt oöversiktlig. Det är svårt att hitta och det finns ingen stadskärna utan allt är utspritt... Antar att det har med kriget att göra...
Skolan verkade bra. Eller ja, den verkade vara som alla musikalskolor. Massa otroligt duktiga lärare, begåvade elever, tuff undervisning och i slutändan bara exakt det som man själv gör av det. Men det känns som att jag kan få ut mer av Stageschool för mindre pengar än från SMA, vilket ju talar för Hamburg och jag menar, jobba, slita och vilja måste jag ju i vilket fall...
Äventyr
Om ungefär 2 timmar drar jag iväg på äventyr... Idén är att hitta mig själv... Tre veckors tågresande med mellanstop hos en massa fina människor. Det låter väl bra=)
Första delmålet är Hamburg imorgon bitti. Kolla på skolan och kolla in stan.
Sen blir det en kortis i Helsinborg för att hinna till Örebro till på fredag. Måndagen därpå ska Emelies födelsedag hinnas med i Göteborg och helgen därpå ska jag hälsa på två Åkersbergare som jag inte sett på 10 år minst... Med mycket tur och vilja tar jag mig eventuellt ner till Köpenhamn för fest samma helg. Sen tillbaka till Örebro, en sväng till Kungsör och på tillbakavägen fest och kultur i Berlin. Låter inte det som en bra semester? Jag tycker det gör det.
Jag tar inte med mig datorn, så jag kommer vara offline några veckor. Har mobilen med dock... (Svenska numret...)
De jag har bestämt nåt med hör jag helt klart av mig, är det nån annan som vill bli våldgästad så säg till=)
Annars hörs vi när jag är tillbaka igen med friskt och glatt humör, massa energi och styrka, nyfödd till ett nytt, starkare och bättre jag.
See you!
over and out
Oh boy
Ååå hå hå KREATIVITET!
Så himla härligt! Det bara strömmar över mig, jag får sån lust att skriva och skriva och skriva. Skulle vilja sitta uppe vid pianot hela natten och skriva låtar och texter och hitta på olika outfits som visar utåt vad jag bär inom mig... Känns som jag ska spricka!!!
En stor del av skulden bär faktiskt Miss Li. Jag blir otroligt glad, motiverad och inspirerad av hennes musik. Hon är så härlig, har så gulliga små texter, fina små melodier, sjukt snygg stil och är helt enkelt så jäkla charmig! Hennes söta runda utseende passar egentligen inte alls till hennes starka röst, men ger ändå härlig spänning...
Jag vill skriva en låt som ger mig samma möjlighet att uttrycka mig om min personlighet som "Miss Li".
Men det är så svårt...
Nåväl, jag får nöja mig med det som strömmar ut mina händer och mitt hjärta istället. Tillåta alla känslor och våga kasta mig in i dem. Det är väl det allt handlar om i slutändan, att ha modet att låta livet kännas. Med risk att falla riktigt långt... Men det gör inget, helt plötsligt kanske man lär sig flyga ändå...
Bara för att ingen lyckats innan betyder det inte att det inte går.
Jag försöker med all kraft tillåta mig själv att vara rädd, att vara vilse bland alla mina planer, att känna mig förlorad och maktlös i mitt liv, att gråta för att det gör ont, att skratta för att det är roligt, att hoppa omkring eller dansa, skutta, skrika, ropa för att jag känner för det.
I grunden är jag verkligen lycklig i mitt liv nu. Jag vet inte ens exakt varför, men jag vet att det å ena sidan är farligt, å andra sidan är det väldigt väldigt skönt och mycket blir enklare.
Jag ska fortsätta gå min egen väg och kämpa för mina egna drömmar och älska och älskas, och såra och såras, och förlåta...
På något sätt blir allting alltid bra. Det vet jag. Och jag blir lycklig om jag får göra egen musik och en av mina stora drömmar är att en gång ge ut en egen skiva... Med min egna musik...=)
Sångtexterna parar sig...
Emellertid har jag så många låttexter i huvudet att jag inte har plats för något annat och de börjar para och föröka sig...
Jag har ju inte skrivit här på länge, så jag kör en kortkort sammanfattning av vad som hänt, dock inte i kronologisk ordning (mitt huvud funkar inte så...)
- Jag sjöng på en begravning idag vilket innebar att jag haft mitt första engagemang och tjänat pengar med att sjunga för första gången...
- Min fina J har kommit tillbaka från Malaysia där han haft det jättebra. Han är helt underbart gullig och fin och allt känns perfekt och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen för helt plötsligt känns det så jäkla korkat att vilja flytta härifrån... Å andra sidan stöttar han mig i det jag gör och skulle absolut inte vilja att jag stannar i Bern för hans skull. Dessutom har han börjat sin utbildning idag, och det gick bra. Vi får väl se hur det blir. Det känns i alla fall riktigt bra och det känns framförallt som att han är en kille som jag mår bra av. En som ser mig som individ och människa mer än kvinna och kropp, i motsats till många andra. Han tycker jag är fin för att jag är den jag är och jag kan vara mig själv med honom. Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig. Forts. följer=) Å just det, Mamma och Pappa tyckte i alla fall att han var trevlig.
- Mina sångtentor gick bra. Fick bra respons av mina lärare.
- Igår (ja, på en söndag...) började vår projektvecka. Det är därför mitt huvud och hjärta är så fulla av sångtexter, melodier och danssteg. Det är skittufft, men asskoj! Jag älskar det! Det är exakt det här jag vill hålla på med! Jag vill ha långa dagar utan pauser, jag vill tvingas äta en snickers till lunch för att få i mig nåt, jag vill lära mig fyra nya låtar på två dagar inklusive danssteg, jag vill stå framför en jury och få bedömning för det jag presterar, jag vill arbeta hårt med mig själv och komma vidare som konstnär, jag vill i slutändan stå på scen och veta att man får tillbaka allt när man väl står där uppe i ljuset. Så säker har jag sällan varit!
"There's no people like showpeople they smile when they are low, yesterday they told you you would not go far, that night you opened and there you are, next day on the dressingroom they've hung a star!"
- Min röst är lite sönder igen, har överstrapatserat den igår...
- Nästa vecka åker jag till Sverige. Jaaaaaa! (det betyder även mer än två dagar ledig!)
Ja, i det stora hela mår jag väldigt bra. Allt känns så rätt och bra=)
Men nu måste flickan sova, då kanske hon orkar ännu mer i morgon...
Puss
Det är stjärnornas fel att folk är tokiga...
Nu är jag jättetrött och ska gå och lägga mig för jag körde lite pilates framför tvn förut...
I övermorgon kommer J tillbaka. Jag är jättenervös... Men min sånglärare sa att stjärnorna står på ett klurigt sätt just nu och på fredag är det fullmåne och sen blir det bättre igen, sen blir folk normala igen... Jag är ändå nervös, men det ska nog bli bra. Han skriver i alla fall att han ser fram emot att träffa mig, och det är ju ett bra tecken...
Imorgon kväll jobbar jag så imorgon kommer gå fort och sen är det bara timmar kvar.
Sen är det bara två veckor kvar tills jag sätter mig på ett tåg och åker iväg och inte kommer tillbaka fören 3 veckor senare och ska träffa en massa älskade människor som jag fortfarande inte har hört av mig till för att jag är så jäkla otillförlitlig... Jag lovar, jag hör av mig! Annars kan ni gärna säga när det skulle passa att våldgästas, då kan jag anpassa mig... Ok? Snälla, ha tålamod...
Men först är det projektvecka och den kommer bli aaastuff, jäklar vad jobb det kommer bli... Har noll koll på mina låtar, men det blir som det blir. Det värsta som kan hända är att de säger att jag aldrig skulle få nåt jobb så.... Nehej, då vet jag i alla fall vad jag INTE ska göra...=)
Bums i ba i säng fröken. När tiden är inne som andra skulle säga.
Är nära att räkna timmar tills klockan fyra på fredag... men nej, jag tänker inte låta en man göra mig tokig! Nej nej nej nej nej nej... nja...?
en bild, och allt vänder...=( ett akkord och allt vänder igen...=)
Men det beror ju såklart på vart jag vill landa. Vill jag få jobb som dansare så måste jag ner ytterligare 10 kg cirka, vilket skulle innebära att jag privat går runt och ser ut som ett lik medan jag på scen fortfarande vore för tjock för att vara dansare... Äsch, jag vet inte...
Jag ska nog sova på det, men nästa gång jag är sötsugen kommer jag nog tänka på bilden på skärmen... Och jag kommer tänka på låten jag ska sjunga från musikalen Fame (inte filmen!!) som slutar med I don't want to be the fattest dancer of all....
I den låten ber Mabel till Gud att han ska hjälpa henne att inte äta allt som kommer i hennes händer...
Där kanske finns en roll för mig ändå=) Fast den är jag väl för smal för ändå...:-S
Nu ska jag sova och imorgon ska jag lära mig alla mina texter utantill! Så det så! För skådespela, sjunga och dansa kan jag, det vet jag, bara det där med att hålla BMIt på under 20 visar sig vara en omöjlighet...