Jag har...
...blockerat min axel
...fått bra respons för min monolog
...fått bra respons på jobbet (i alla fall nåt jag är bäst på...)
...fått en spint på jobbet efter 4 månader
...huvudvärk och svarta fläckar med höger öga
...svårt att artikulera ord
...ont i magen
...två filmer som borde ses till imorrn
...tvätt att plocka undan
...lagat mat till lunch imorgon
...gått ner 1.3kg
...färgat ögonbrynen
...underbara kompisar
...läst en lång och virrig text om genus
...förberett mig för imorgon
...två finnar på näsan
...bara jobbat 10 timmar i oktober hittills
...min första sånglektion i övermorgon sedan september
...inte ätit choklad sen jag var i Stockholm
...en tuff vecka framför mig
...kanske fixat jobb åt en av bästa killpolarna
...verkligen gjort mig förtjänt av en hel natts djup sömn.
Håll tummarna för mig så jag somnar och kan sova till imorgon bitti...
...fått bra respons för min monolog
...fått bra respons på jobbet (i alla fall nåt jag är bäst på...)
...fått en spint på jobbet efter 4 månader
...huvudvärk och svarta fläckar med höger öga
...svårt att artikulera ord
...ont i magen
...två filmer som borde ses till imorrn
...tvätt att plocka undan
...lagat mat till lunch imorgon
...gått ner 1.3kg
...färgat ögonbrynen
...underbara kompisar
...läst en lång och virrig text om genus
...förberett mig för imorgon
...två finnar på näsan
...bara jobbat 10 timmar i oktober hittills
...min första sånglektion i övermorgon sedan september
...inte ätit choklad sen jag var i Stockholm
...en tuff vecka framför mig
...kanske fixat jobb åt en av bästa killpolarna
...verkligen gjort mig förtjänt av en hel natts djup sömn.
Håll tummarna för mig så jag somnar och kan sova till imorgon bitti...
Bit ihop, Ebba!
Jag har ont i hela kroppen, jag är trött som ett djur, jag har två filmer kvar att se innan tisdag, jag har en monolog som ska vara scenduglig på torsdag, jag har actingläxor till imorgon, två låtar ska kunnas utantill på söndag, jag jobbar imorgonkväll efter skolan, onsdag kväll, torsdagkväll och hela lördagen. Vad håller jag på med egentligen. Jag är yr och har ingen aning om vad jag ska ha med mig som lunch imorgon...
Ändå finns grundkänslan kvar av att det jag gör är rätt. Jag tjänar pengar för att ha råd med skidsemester med besök från Stockholm utan att behöva vända och vrida på varenda rappen då. Jag tränar stenhårt för att bli bättre och snyggare. Jag är nogrann med vad jag äter för jag vill att det ska synas på mig vad jag sysslar med. Jag möter utmaningar (som monologen) för att jag vet att det är det enda sättet att växa på. Den som inte riskerar något kan heller inte vinna.
Bit ihop och kör på. Jag har inget annat val...
Ändå finns grundkänslan kvar av att det jag gör är rätt. Jag tjänar pengar för att ha råd med skidsemester med besök från Stockholm utan att behöva vända och vrida på varenda rappen då. Jag tränar stenhårt för att bli bättre och snyggare. Jag är nogrann med vad jag äter för jag vill att det ska synas på mig vad jag sysslar med. Jag möter utmaningar (som monologen) för att jag vet att det är det enda sättet att växa på. Den som inte riskerar något kan heller inte vinna.
Bit ihop och kör på. Jag har inget annat val...
Back from work
Det är mycket jobb nuförtiden. Kanske tar i lite väl hårt, men det är så här det är. Jag sliter. Jobbade 18-01 ikväll. Innan dess var jag på workshop om näring och anatomi. Nu är jag hemma och ska sova. Mina vader gör fortfarande ont, tror det snarare är muskelslitning än vanlig träningsvärk. Jag har ont i magen eftersom jag ätit konstigt, ont i huvudet (vätskebrist?) och jag kan inte belasta min vänstra axel. Den gör ont och är inte alls tillförlitlig. Jag tappar saker och kompenserar med höger på ett dåligt sätt. Min röst vill inte som jag och jag har svårt att hitta fokus och lugn.
Imorgon ska jag hinna med en massa innan jobbet. Har läxor till på tisdag som måste göras imorgon också eftersom jag jobbar måndag kväll...
Det är tufft. Av någon anledning vägrar jag ge upp. Jag vägrar visa mig svag och när väl någon frågar hur det verkligen är med mig, någon som känner mig och ser att det är något, så väller allt ut. Tårarna är nära, alltid och överallt.
Jag är väldigt överkänslig och grinig och det yttrar sig alltid mot fel personer. Det gör det alltid sånt... I mitt fall är det föräldrarna som jag är spydig, grinig och lättstött emot. Dem av alla, det är ju de som har absolut mest tålamod och verkligen bryr sig. Ändå tar jag mig samman gentemot alla andra, gentemot dem som får mig att bli så här aggressiv, men inte gentemot dem som egentligen mest skulle förtjäna det. Det är bara en polare som vet hur jag verkligen mår. Han är den enda som vet för att han är den enda som frågar och den enda som förstår något sånär. Och just honom överöser jag med mina "problem" med allt det som tynger mig, stressar mig och belastar mig. Som om han inte hade nog att tänka på själv...
Jag ska försöka sova nu. Jag behöver det. I synnerhet mitt viktigaste arbetsverktyg behöver det; min kropp. Alla mina små skråmor och värk är ju inget annat än tecken på överansträngning och för lite vila. Och det i kombination med en diet...
Positivt: I morse hade jag gått ner 6hg. Alltid en början=)
Godnatt zzzzz....
Trött så trött...
Jag är jättetrött! Helt slut! Helt färdig!
Jag ska sova nu! Bara packa det jag behöver för skola och jobb imorrn sen sängen. Soooova...
Det går bra nu. Förutom mitt humör så går det bra. Vikten håller sig på ett stabilt, något för högt, läge, men den håller sig i alla fall där. Träningen är tuff men kul. Jag jobbar på en monolog som jag ska göra på nästa presentationclass (om en vecka). Det är en utmaning och det mår jag bra av. Fick bra respons idag av klassen och dessutom väldigt bra kritikpunkter att fortsätta jobba på. Det är otroligt spännande hur man med hjälp av några ord i form av en skriven monolog kan få uppmärksamhet. Spännande och lite pirrigt, makt... Hm, inte så dumt...
Jag har tvingat mig själv att skriva till polare för att hitta på nåt i helgen. Jag skulle helst bara sova, men eftersom jag ska jobba vet jag att jag behöver min sociala medicin kallad vänner. Vad är väl bättre än några bästa polare en grå helg?
På lördag ska jag på kurs innan jobbet. Det är en dansskola som ordnar ett seminar om hur man ska äta när man använder sin kropp som arbetsredskap. Precis det jag har väntat på! Det ska bli kul!
Det blir nog en bra helg.
Förövrigt så har Mamma och jag klarat vår första viktväktarvecka. Det gick bra. Det känns som en förnuftig diet. Man är mätt och måltiderna är varierade och välbalanserade. Hoppas det gör nytta nån dag...
Men nu ska jag lägga mig ner och inte tänka på något alls. Tömma hjärnan och låta sömnen komma... zzzzzzz...
Jag ska sova nu! Bara packa det jag behöver för skola och jobb imorrn sen sängen. Soooova...
Det går bra nu. Förutom mitt humör så går det bra. Vikten håller sig på ett stabilt, något för högt, läge, men den håller sig i alla fall där. Träningen är tuff men kul. Jag jobbar på en monolog som jag ska göra på nästa presentationclass (om en vecka). Det är en utmaning och det mår jag bra av. Fick bra respons idag av klassen och dessutom väldigt bra kritikpunkter att fortsätta jobba på. Det är otroligt spännande hur man med hjälp av några ord i form av en skriven monolog kan få uppmärksamhet. Spännande och lite pirrigt, makt... Hm, inte så dumt...
Jag har tvingat mig själv att skriva till polare för att hitta på nåt i helgen. Jag skulle helst bara sova, men eftersom jag ska jobba vet jag att jag behöver min sociala medicin kallad vänner. Vad är väl bättre än några bästa polare en grå helg?
På lördag ska jag på kurs innan jobbet. Det är en dansskola som ordnar ett seminar om hur man ska äta när man använder sin kropp som arbetsredskap. Precis det jag har väntat på! Det ska bli kul!
Det blir nog en bra helg.
Förövrigt så har Mamma och jag klarat vår första viktväktarvecka. Det gick bra. Det känns som en förnuftig diet. Man är mätt och måltiderna är varierade och välbalanserade. Hoppas det gör nytta nån dag...
Men nu ska jag lägga mig ner och inte tänka på något alls. Tömma hjärnan och låta sömnen komma... zzzzzzz...
Inte så mycket
Idag finns det inte så mycket att berätta. Jag är trött och lite labil. Så blir det när man sover för lite. Det är skönt att träna igen och jag känner att min vilja och motivation gör skillnad. Jag är bättre när jag är motiverad. Å, så konstigt...
Jaja, annars är jag lite förvirrad som vanligt, virrig och oorganiserad och jag med hundratusentals tankar som surrar runt i huvudet och vägrar låta sig struktureras. Hittade inte mina glasögon i morse, men de dök upp i skolan sen. Prydligt nerlagda i skokartongen med deo och duschtvål eftersom jag hade tänkt byta från linser efter duschen. Kul att man hinner glömma det... Idag trodde jag min mobil hade försvunnit. Kom inte ihåg att jag varit uppe på mitt rum och letat efter ett telefonnummer och lagt min mobil på sängen, trodde att jag bara varit i köket sen jag kom hem, så jag hann bli riktigt förtvivlad innan jag kom på idén att kolla i mitt rum...
Det är ju en sak att jag inte kommer ihåg att jag lagt ifrån mig saker eller så, men så blir jag så himla frustrerad så fort, tappar tålamodet totalt direkt... Och det tar så mycket energi! Usch... Jag vill inte vara sån...
Ska göra mig själv en tjänst och gå och lägga mig nu. Godnatt!
Jaja, annars är jag lite förvirrad som vanligt, virrig och oorganiserad och jag med hundratusentals tankar som surrar runt i huvudet och vägrar låta sig struktureras. Hittade inte mina glasögon i morse, men de dök upp i skolan sen. Prydligt nerlagda i skokartongen med deo och duschtvål eftersom jag hade tänkt byta från linser efter duschen. Kul att man hinner glömma det... Idag trodde jag min mobil hade försvunnit. Kom inte ihåg att jag varit uppe på mitt rum och letat efter ett telefonnummer och lagt min mobil på sängen, trodde att jag bara varit i köket sen jag kom hem, så jag hann bli riktigt förtvivlad innan jag kom på idén att kolla i mitt rum...
Det är ju en sak att jag inte kommer ihåg att jag lagt ifrån mig saker eller så, men så blir jag så himla frustrerad så fort, tappar tålamodet totalt direkt... Och det tar så mycket energi! Usch... Jag vill inte vara sån...
Ska göra mig själv en tjänst och gå och lägga mig nu. Godnatt!
Måndag kväll
Det är måndag kväll. Jag var inte medveten om att det var 6 dagar sen jag skrev sist... Så här kan jag ju inte hålla på...
Första dagen på andra veckan. Förra veckan gick bra. Jag försökte träna i tisdags, men tvingades sluta när jag blev jätteyr. På onsdagen missade jag dansen för jag var hos fru hudläkare och fick befäl om att köpa handledsvärmare för att mitt sårpillade och -kliande enligt henne börjar likna självskadebeteende. Jag var inte beredd på det och det är ju inte en jättekul grej att höra. Slag i ansiktet: du har en kronisk hudsjukdom som beror på att du har en psykisk störning. Tack. Det räcker liksom med att jag var sjuk och sånt. Förresten så är jag tillbaka på benen igen. Full av energi och jävlar anamma. Träningen i torsdags, balett och klassisk jazz, var tuff men det var skönt att träna igen. Från fredagens workout har jag fortfarande träningsvärk. Jag dansade step på morgonen och hängde på Julia på Kick-power, en blandning av kickboxning och aerobics. Det var längesen jag var på ett så tufft träningspass. Men riktigt härligt. Man mår bra när det känns att man gjort nåt.
Idag körde vi styrkeövningar för att testa styrkan. Kör så många armhävningar du orkar...
Mamma och jag började Weight Watchers 4 powerweeks i fredags. Det känns bra. Man vet vad man ska äta och hur mycket träningen motsvarar och man blir faktiskt mycket mättare än man skulle tro, alltså man blir mätt på riktigt. Även när man tränar! Det här kan nog vara matvanor som kan vara värda att göra till sina egna...
Å, just det, ni måste (nej ni måste inte, men det vore kul) ju bli mina fans på facebook! Jag lovar att lägga upp bilder och sånt såsmåningom där...
Sean är tillbaka för jazzen! Och vi har fått våra karaktärsskor, så nu är det jättekul! Hade verkligen längtat efter showjazzen med heels! YES!! Imorrn igen! Då med styrke i uppvärmningen...
Jag är motiverad och mår ganska bra. Jag tänker visserligen mycket och där finns en massa saker som nager men som jag inte lyckas sätta fingret på. Jag hittar inget fel när jag söker och ändå är tårarna nära hela tiden. Framförallt på kvällen. Det kan vara utmattning, men jag har ju knappt ens börjat, jag kan väl inte vara slut redan nu?
Sov så sött, mina vänner! Ska försöka skriva lite mer snart än senast...
XX puss
P.S. Musiktips: http://www.myspace.com/mynameisgeorgemusic eller www.mynameisgeorge.ch
Första dagen på andra veckan. Förra veckan gick bra. Jag försökte träna i tisdags, men tvingades sluta när jag blev jätteyr. På onsdagen missade jag dansen för jag var hos fru hudläkare och fick befäl om att köpa handledsvärmare för att mitt sårpillade och -kliande enligt henne börjar likna självskadebeteende. Jag var inte beredd på det och det är ju inte en jättekul grej att höra. Slag i ansiktet: du har en kronisk hudsjukdom som beror på att du har en psykisk störning. Tack. Det räcker liksom med att jag var sjuk och sånt. Förresten så är jag tillbaka på benen igen. Full av energi och jävlar anamma. Träningen i torsdags, balett och klassisk jazz, var tuff men det var skönt att träna igen. Från fredagens workout har jag fortfarande träningsvärk. Jag dansade step på morgonen och hängde på Julia på Kick-power, en blandning av kickboxning och aerobics. Det var längesen jag var på ett så tufft träningspass. Men riktigt härligt. Man mår bra när det känns att man gjort nåt.
Idag körde vi styrkeövningar för att testa styrkan. Kör så många armhävningar du orkar...
Mamma och jag började Weight Watchers 4 powerweeks i fredags. Det känns bra. Man vet vad man ska äta och hur mycket träningen motsvarar och man blir faktiskt mycket mättare än man skulle tro, alltså man blir mätt på riktigt. Även när man tränar! Det här kan nog vara matvanor som kan vara värda att göra till sina egna...
Å, just det, ni måste (nej ni måste inte, men det vore kul) ju bli mina fans på facebook! Jag lovar att lägga upp bilder och sånt såsmåningom där...
Sean är tillbaka för jazzen! Och vi har fått våra karaktärsskor, så nu är det jättekul! Hade verkligen längtat efter showjazzen med heels! YES!! Imorrn igen! Då med styrke i uppvärmningen...
Jag är motiverad och mår ganska bra. Jag tänker visserligen mycket och där finns en massa saker som nager men som jag inte lyckas sätta fingret på. Jag hittar inget fel när jag söker och ändå är tårarna nära hela tiden. Framförallt på kvällen. Det kan vara utmattning, men jag har ju knappt ens börjat, jag kan väl inte vara slut redan nu?
Sov så sött, mina vänner! Ska försöka skriva lite mer snart än senast...
XX puss
P.S. Musiktips: http://www.myspace.com/mynameisgeorgemusic eller www.mynameisgeorge.ch
The only morality of art is courage.
sa Erich Fromm tror jag, eller Jung eller nån...
Jag snubblar igen. Över mig själv. Över min egen oförmåga. Oförmåga att hantera makt. Oförmåga att släppa taget. Oförmåga att se min egen rädsla i vitögat. Oförmåga att inte ta på för stort allvar.
Jag är blondie-typen: You´re blond, have blue eyes and you´re pretty.
It will be hard for you to define your own attractiveness.
Tack för den.
Jag vill inte vara blond. Jag vill inte vara blåögd. Jag vill inte ens vara söt. Jag vill inte behöva spela prinsessor och bortskämda korkade blondin barn. Jag vill mycket hellre vara rödhårig och farlig...
Å andra sidan är min typ många huvudroller. Det är Sandy, Roxy, Calamity...
Det är nu det börjar bli intressant, nu snubblar jag över mitt största intresse och största svaghet: att analysera mig själv. Det är okej, när man tittar på sidor på en själv som kan vara okej, det är liksom fint att vara grubblande, djup, vilsen... Men nu är det på riktigt och det handlar om att jag ska bygga upp den bästa varianten av min typ, så att JAG får rollen som Roxy och inte nån annan blond söt tjej med blåa ögon.
Nu börjar arbetet med mig själv. Det jag har bävat för och samtidigt sett fram emot så. Det är det här jag vill.
Den 2 november ska jag börja jobba utanför skolan med en dramaturg (tillika vår musicalhistoryteacher som berättade ovanstående hemskheter för mig). Det kommer bli tufft, men bra.
Hjärtat blöder. Det tar på krafterna att inte veta. Det gör ont. Lämnar stora hål av sömnlöshet och okoncentration.
Vill han ha mig?
Jag snubblar igen. Över mig själv. Över min egen oförmåga. Oförmåga att hantera makt. Oförmåga att släppa taget. Oförmåga att se min egen rädsla i vitögat. Oförmåga att inte ta på för stort allvar.
Jag är blondie-typen: You´re blond, have blue eyes and you´re pretty.
It will be hard for you to define your own attractiveness.
Tack för den.
Jag vill inte vara blond. Jag vill inte vara blåögd. Jag vill inte ens vara söt. Jag vill inte behöva spela prinsessor och bortskämda korkade blondin barn. Jag vill mycket hellre vara rödhårig och farlig...
Å andra sidan är min typ många huvudroller. Det är Sandy, Roxy, Calamity...
Det är nu det börjar bli intressant, nu snubblar jag över mitt största intresse och största svaghet: att analysera mig själv. Det är okej, när man tittar på sidor på en själv som kan vara okej, det är liksom fint att vara grubblande, djup, vilsen... Men nu är det på riktigt och det handlar om att jag ska bygga upp den bästa varianten av min typ, så att JAG får rollen som Roxy och inte nån annan blond söt tjej med blåa ögon.
Nu börjar arbetet med mig själv. Det jag har bävat för och samtidigt sett fram emot så. Det är det här jag vill.
Den 2 november ska jag börja jobba utanför skolan med en dramaturg (tillika vår musicalhistoryteacher som berättade ovanstående hemskheter för mig). Det kommer bli tufft, men bra.
Hjärtat blöder. Det tar på krafterna att inte veta. Det gör ont. Lämnar stora hål av sömnlöshet och okoncentration.
Vill han ha mig?
Kusin vitamin
Det är bra att ha kusiner i ungefär samma bransch som man själv. Även om de är mellan 3 och 9 år yngre än jag, så finns de ändå där som förebilder. Framförallt E som ändå just fyllt 18. Hon har genomgått förändringar som jag också vill uppleva. Jag vill också få utvecklas så, som dansare, konstnär och person. Igår frågade jag henne vad hon åt. Hehe, patetiskt kanske, men nu ska jag också ge järnet och bara äta 3 gånger om dagen och aldrig efter kl.20! Jajjemänn! Då kanske jag också får en så vacker dansarkropp, fastän jag är gammal och gråter när folk gifter sig på tv.
Jag är nog lite patetisk. Men det händer så mycket i mitt liv som är svårt att få ihop för mig, det är mycket känslor, många frågor, mycket slit och så denna eländiga sjukdom eller rättare sagt dessa eländiga sjukdomar som jag går och bär på. Dels bihåleinflammationen, den bör jag ju bli av med snart, jag mår i alla fall mycket bättre... Men sen har vi ju det kroniska, min hudsjukdom, som faktiskt är en sjukdom, jag har accepterat det nu, men jag har svårt att acceptera att den skulle vara kronisk, att det här eländet som kallas neurodermit och den bestämda speciella form prurigo som jag har, skulla vara något jag aldrig blir av med. Tanken att alltid vara sjuk... det tynger mig, jag tycker det är jobbigt, jättejobbigt, att behöva se på mig själv som kroniskt sjuk... Okej, hittills har det inte hindrat min "karriär" varken vad gäller jobb eller utbildning, men den tär på mitt självförtroende.. Jag får inte duscha varje dag, men hur ska jag då kunna träna? Jag borde inte vara i vattnet med händerna mer än absolut nödvändigt, vilket innebär typ att det är okej att tvätta händerna efter man varit på toa, men inte mer, men jag behöver ju pengarna och mitt jobb, jag behöver strukturen jag får av det på helgerna, jag behöver kontakten med världen, med andra människor...
Skolan har egentligen börjat igen, men jag är kvar hemma, var sjukskriven till och med idag, så jag tar den här dagen på mig att bli frisk, så jag orkar imorgon. Nu ska jag köra hårt, nu gäller det. Jag har bestämt mig för att vara disciplinerad, hur tråkigt det än låter, men nu ska det faktiskt sovas riktigt mycket, dansas järnet, sjungas, läras noter och monologer, jag ska visa upp en monolog på nästa presentation class, överraska skolan=) Jag ska visa att jag kan och framförallt att jag vill!
Fokus ligger återigen på Berlin 2010. Det är dit jag vill. Min inspiration har väckts igen. Det sprudlar av idéer när jag läser monologer, jag får motivation av att se musikalfilmer och Footloose på Intiman i Stockholm fick mig att återuppleva den där känslan som från början har fått mig att vilja satsa på en scenkarriär: Jag vill stå där! Jag vill vara på den där scenen! Jag vill beröra hjärtan, få folk att skratta, underhålla dem, släppa ut dem från teatern med en bra känsla i kroppen!
Det är min dröm, mitt mål, mitt liv, hur kunde jag någonsinn glömma...?
Jag är nog lite patetisk. Men det händer så mycket i mitt liv som är svårt att få ihop för mig, det är mycket känslor, många frågor, mycket slit och så denna eländiga sjukdom eller rättare sagt dessa eländiga sjukdomar som jag går och bär på. Dels bihåleinflammationen, den bör jag ju bli av med snart, jag mår i alla fall mycket bättre... Men sen har vi ju det kroniska, min hudsjukdom, som faktiskt är en sjukdom, jag har accepterat det nu, men jag har svårt att acceptera att den skulle vara kronisk, att det här eländet som kallas neurodermit och den bestämda speciella form prurigo som jag har, skulla vara något jag aldrig blir av med. Tanken att alltid vara sjuk... det tynger mig, jag tycker det är jobbigt, jättejobbigt, att behöva se på mig själv som kroniskt sjuk... Okej, hittills har det inte hindrat min "karriär" varken vad gäller jobb eller utbildning, men den tär på mitt självförtroende.. Jag får inte duscha varje dag, men hur ska jag då kunna träna? Jag borde inte vara i vattnet med händerna mer än absolut nödvändigt, vilket innebär typ att det är okej att tvätta händerna efter man varit på toa, men inte mer, men jag behöver ju pengarna och mitt jobb, jag behöver strukturen jag får av det på helgerna, jag behöver kontakten med världen, med andra människor...
Skolan har egentligen börjat igen, men jag är kvar hemma, var sjukskriven till och med idag, så jag tar den här dagen på mig att bli frisk, så jag orkar imorgon. Nu ska jag köra hårt, nu gäller det. Jag har bestämt mig för att vara disciplinerad, hur tråkigt det än låter, men nu ska det faktiskt sovas riktigt mycket, dansas järnet, sjungas, läras noter och monologer, jag ska visa upp en monolog på nästa presentation class, överraska skolan=) Jag ska visa att jag kan och framförallt att jag vill!
Fokus ligger återigen på Berlin 2010. Det är dit jag vill. Min inspiration har väckts igen. Det sprudlar av idéer när jag läser monologer, jag får motivation av att se musikalfilmer och Footloose på Intiman i Stockholm fick mig att återuppleva den där känslan som från början har fått mig att vilja satsa på en scenkarriär: Jag vill stå där! Jag vill vara på den där scenen! Jag vill beröra hjärtan, få folk att skratta, underhålla dem, släppa ut dem från teatern med en bra känsla i kroppen!
Det är min dröm, mitt mål, mitt liv, hur kunde jag någonsinn glömma...?
Ett arbete avklarat
"Så", säger Ebba och stryker av händerna mot varandra som man gör när man planterat en tulpanlök i tid, "ett arbete är klart."
Nu ska det bara skickas in. Tillsammans med det andra som inte är klart än... Jag är ju fortfarande inte frisk än så jag har inget bättre för mig anyway.. Nåväl, det löser sig säkert...
Imorgon blir jag hemma. Jag vågar inte strapatsera min röst och hälsa så än. Ska försöka bli så frisk som möjligt till tisdag. Tar fortfarande penicillin och ska ta det riiiiktigt försiktig nu så jag inte åker på körtelfeber eller nåt. Är inte så sugen på stämmbandspollyper heller för den delen. Så Ebba ska vara tyst några dagar till. Fastän hon egentligen mycket hellre vore med Örebrew på Sjöslaget!
Undrar hur det ska gå för mina tappra kämpar i lila... De sökte en ersättning för mig, men jag tror inte det går att hitta. Jag hoppas i alla fall att jag inte kan ersättas bara sådär rakt upp och ner... Men men, mina pojkar får det nog trevligt ändå. Men jag önskar ju verkligen att jag var med.
Men men, nu är jag inte det. Jag är en massa mil därifrån och jag ska bli frisk, inte ruinera min röst med att sjunga och skrika och dricka... Nej nej, den tiden är förbi för mig.
Nu åter till mitt andra arbete.
Jag sliter mitt hår
Det är såååå långtråkigt! Jag fick inte tag på The Devil Wears Prada, så jag får försöka ordbajsa mig ur det här dilemmat. Hade gärna sett den, Tror Meryl är bra i den... Och det hade varit bra att jämföra Donna Sheridan med Miranda Priestly, som rollbilder. Hur ska jag skriva ett arbete om Meryl Streeps mångsidighet om jag bara har sett en film, dessutom en som är väldigt otypisk för henne? Aja, jag får hitta på nåt...
Just nu känner jag mig bara slö och trött och långtråkig... Här sitter jag, 21 år, en lördagkväll, osminkad, ful, sunkig, seg och deppig, och äter skorpor, torkad mango, choklad, maränger, glögg- och pepparkaksglass (ja, faktiskt!) och kollar på nåt program om kändisar och deras vanor på röda mattan... Wow vilket liv! Undrar vad hon ska bli när hon blir stor?
Aktiv, vältränad musikalstjärna kanske? Hahahahah!
Jag klarar verkligen knappt av det här. Att vara stilla och tyst är inte min grej. Jag vill inte! Jag vill i så fall välja det ibland liksom, när det passar mig att vara själv och slöa, men jag vill inte vara tvungen!!!! Jag hatar det!!! Aaaaargh!!!
Nu ska jag äta lite mer sötsaker och bli tjock och ful, egentligen är jag inte sugen, men det är sååå synd om mig...
Åh, vad håller hon på med???
Okej, nu är klockan åtminstone efter åtta, nu kan det finnas nåt vettigt på tv... Alltid nåt.
Just nu känner jag mig bara slö och trött och långtråkig... Här sitter jag, 21 år, en lördagkväll, osminkad, ful, sunkig, seg och deppig, och äter skorpor, torkad mango, choklad, maränger, glögg- och pepparkaksglass (ja, faktiskt!) och kollar på nåt program om kändisar och deras vanor på röda mattan... Wow vilket liv! Undrar vad hon ska bli när hon blir stor?
Aktiv, vältränad musikalstjärna kanske? Hahahahah!
Jag klarar verkligen knappt av det här. Att vara stilla och tyst är inte min grej. Jag vill inte! Jag vill i så fall välja det ibland liksom, när det passar mig att vara själv och slöa, men jag vill inte vara tvungen!!!! Jag hatar det!!! Aaaaargh!!!
Nu ska jag äta lite mer sötsaker och bli tjock och ful, egentligen är jag inte sugen, men det är sååå synd om mig...
Åh, vad håller hon på med???
Okej, nu är klockan åtminstone efter åtta, nu kan det finnas nåt vettigt på tv... Alltid nåt.
JAG VILL INTE VARA SJUUUUK!!!!!
Nä nu orkar jag faktiskt inte längre. Nu har jag varit sjuk i över en vecka. Riktigt sjuk dessutom. Jag har inte fått någonting gjort. Jag har knappt ätit. Jag är så himla trött och matt fortfarande, men samtidigt så fruktansvärt rastlös. Jag pallar inte ligga ner längre. Men jag orkar inte vara uppe länge, jag är inte hungrig, har ingen aptit (och då är det allvarligt med mig!), jag kan inte koncentrera mig länge och jag vågar inte gå ut för jag är rädd att jag helt plötsligt inte orkar mer. Jag känner mig som en gammal tant med demens och benskörhet. Det värsta är nog fortfarande att jag inte har någon röst. Eller ja, ingen röst är ju överdrivet, men jag kan inte prata ordentligt, inte styra tonlägen och sånt, jag kan inte prata länge, eller högt. Jag önskar jag kunde lära mig lite monologer åtminstone. Det är inte lätt att lära sig utantill när man inte kan säga orden högt...
Jag har två arbeten kvar att skriva tills på måndag och för det ena skulle jag behöva se ungefär 100 filmer med Meryl Streep... Så mitt projekt idag heter: Ta bussen ner till biblioteket och låna en film med Meryl Streep (minst en, om de har några överhuvudtaget), ta bussen tillbaka. Detta måste avklaras på förmiddagen eftersom biblioteket inte har öppet särskilt länge och bussarna bara går på förmiddagen... Sen får jag vila resten av dagen...
Vila vila vila, jag har ju inte gjort något annat. Igår tvingade jag i mig lite mat, vilket min mage inte tyckte var en bra idé alls i kombination med penicillinet... Uuuusch! Det här är bara hemskt! Jag vill inte må så här!
Det är vid såna här tillfällen man märker hur aktiv man är annars. Jag vill röra på mig! Jag vill dra på mig stepskorna och slita sönder parketten, jag vill ut och springa, jag vill sjunga, jag vill repa monologer, jag vill jobba, jag vill träffa kompisar, jag vill ut!
Såg just att biblioteket har öppet till 15. Då lägger jag mig ner ett tag till. Mår dessutom illa nu också... Hata vara sjuk!
Jag har två arbeten kvar att skriva tills på måndag och för det ena skulle jag behöva se ungefär 100 filmer med Meryl Streep... Så mitt projekt idag heter: Ta bussen ner till biblioteket och låna en film med Meryl Streep (minst en, om de har några överhuvudtaget), ta bussen tillbaka. Detta måste avklaras på förmiddagen eftersom biblioteket inte har öppet särskilt länge och bussarna bara går på förmiddagen... Sen får jag vila resten av dagen...
Vila vila vila, jag har ju inte gjort något annat. Igår tvingade jag i mig lite mat, vilket min mage inte tyckte var en bra idé alls i kombination med penicillinet... Uuuusch! Det här är bara hemskt! Jag vill inte må så här!
Det är vid såna här tillfällen man märker hur aktiv man är annars. Jag vill röra på mig! Jag vill dra på mig stepskorna och slita sönder parketten, jag vill ut och springa, jag vill sjunga, jag vill repa monologer, jag vill jobba, jag vill träffa kompisar, jag vill ut!
Såg just att biblioteket har öppet till 15. Då lägger jag mig ner ett tag till. Mår dessutom illa nu också... Hata vara sjuk!
Jag lever än. Typ.
Jag är tillbaka och min semester i Stockholm och Örebro var bra. Riktigt bra. Det hanns med en massa roligheter.
Eftersom det är mig vi pratar om så är det givetvis en självklarhet att jag blev sjuk. Hur kunde det annars vara!?! Förr eller senare var jag ju tvungen att åka på nåt som tvingar mig att vila. Och det gör jag nu.
Jag har en bihåleinflammation, vilket yttrar sig i otäck huvudvärk, enorm trötthet, feberdvala, svettattacker, slemhosta och röstlöshet. Idag har jag varit vaken två timmar hittills och nu börjar jag bli riktigt trött igen. Jag äter knappt och sover som sagt mest. Nu är Mamma iväg, så då känns det ännu lite ynkligare och ensammare.
Solen skiner och jag orkar inte ens sitta ute och läsa... Då är jag riktigt dålig!
Jag fick penicillin och slemlösande tabletter och nässpray av farbror doktorn som tyckte jättesynd om mig. Och så blev jag sjukskriven 6 dagar from i onsdags. Dvs till och med måndag, men han trodde jag kunde gå till skolan igen då. Mmm, säkert! vi får väl se... Chefen blev i alla fall inte särskilt glad och jag har dåligt samvete för att jag inte kunde hjälpa denna veckan... Usch! Men nu ska min kompis också börja på samma restaurang så då får vi i alla fall en till som är duktig. Så då kan vi dela på jobbet.
Jag berättar mer om mina äventyr i Sverige när jag orkar. Nu måste jag lägga mig ner igen.
Eftersom det är mig vi pratar om så är det givetvis en självklarhet att jag blev sjuk. Hur kunde det annars vara!?! Förr eller senare var jag ju tvungen att åka på nåt som tvingar mig att vila. Och det gör jag nu.
Jag har en bihåleinflammation, vilket yttrar sig i otäck huvudvärk, enorm trötthet, feberdvala, svettattacker, slemhosta och röstlöshet. Idag har jag varit vaken två timmar hittills och nu börjar jag bli riktigt trött igen. Jag äter knappt och sover som sagt mest. Nu är Mamma iväg, så då känns det ännu lite ynkligare och ensammare.
Solen skiner och jag orkar inte ens sitta ute och läsa... Då är jag riktigt dålig!
Jag fick penicillin och slemlösande tabletter och nässpray av farbror doktorn som tyckte jättesynd om mig. Och så blev jag sjukskriven 6 dagar from i onsdags. Dvs till och med måndag, men han trodde jag kunde gå till skolan igen då. Mmm, säkert! vi får väl se... Chefen blev i alla fall inte särskilt glad och jag har dåligt samvete för att jag inte kunde hjälpa denna veckan... Usch! Men nu ska min kompis också börja på samma restaurang så då får vi i alla fall en till som är duktig. Så då kan vi dela på jobbet.
Jag berättar mer om mina äventyr i Sverige när jag orkar. Nu måste jag lägga mig ner igen.