Nä nu ni! Ny månad nytt liv! eller nåt...
Jag tillåter mig att översätta:
Jag är nästan vid målet, den enda fienden jag har kvar på min väg är jag själv.
Det är inte så komplicerat, om du inte är rädd att förlora blir allt mycket lättare.
Vad än min plan är, vad det än är jag vill
Viktigt är inte vad jag tänker göra, viktigt är bara att jag gör det
Låt mig tvivla i maktlösheten, låt mig falla på tänderna
Låt mig springa in i väggen om och om igen
Och nästan bryta samman, tills jag någon gång lyckas
Oavsett vad min plan är, oavsett vad jag vill
Det som räknas är inte vad jag ger utan det som jag bringar och det som lyckas
Jag mitt i när allt faller isär
I mitten av orkanen
Jag vet att en droppe räcker för att allt ska svämma över
Det som räknas är att jag berör något
Jag har gett mig själv kaffe- och sockerförbud för september. Ska dessutom försöka skärpa mig och träna så mycket som möjligt. Imorgon ska jag ta cykeln till skolan. Jag ska! Jag tänker inte räkna en enda kalori, men jag ska äta på ett sätt som får min hy att må bra och min kropp att orka. Jag ger allt och kör mitt eget race. Nu börjar det på allvar.
Jag marscherar framåt i min egen bubbla. Inte ensam. Aldrig ensam. Bara själv när jag vill. Jag är stark och jag vet att det finns folk i vars ögon jag är vacker. Andra spelar ingen roll! Ingen ska tala om för mig hur jag ska vara. Jag ska gå min väg oavsett vilka hinder som ställer sig i min väg! Min lycka står bara i mina egna händer. Jag är den enda som kan nå mina mål. Och jag ska ge allt för det! Och varken vara rädd att lyckas eller att misslyckas! Jag kan bara vinna om jag är medveten om att jag kan förlora och ändå släpper taget!
Och om fyra veckor kommer jag till Örebro!!! Yes!
Ojojoj vilken festival!
Igår spelade en av Schweiz absolut bästa rappare. Han spelade på den lilla scenen, så det var så där riktigt familiärt och intimt. Jag hade kunnat dra ner hans byxor om jag hade velat. Det hade varit roligt, men då hade jag nog sumpat min chans att få snacka med honom senare... Greis är riktigt bra, han har bra texter, bra rhymes och är en otrolig konstnär på alla möjliga sätt. Det måste ha varit jätteskumt för honom att stå på en sån liten scen, så nära publiken, när han är van att spela inför en full Bierhübeli (Berns största konsertlokal, jag har alltid sagt att den dagen jag spelar inför ett fullsatt Bierhübeli, då har jag nått mitt mål). Jag stod givetvis mitt längst fram och hade jättekul. Efteråt visade det sig att han hade sett mig och jag fick faktiskt tillfälle att prata med honom. Snällare och ödmjukare rappare får man leta efter, mina vänner. Vilken människa! Wow!
Timmarna som är kvar tills jag börjar jobba igen ska tillbringas med tvättning och iordningplock inför veckan. Två dagar helg är alldeles för lite! Okej, det kan ju ha att göra med att jag jobbar både lördag och söndag och ändå festar... Skyll dig själv, Ebba
Jag vill också vara med!
Jo, det är klart, jag har ju roligt här, jag med. Ska på konsert i morgon och har fixat tishor tillsammans med tre killpolare. Det ska bli asskoj! Och vi har fullt upp i skolan men projekt och sånt. Men det är inte samma sak som att gå runt i overall, festa dag och natt, alltid ha på sig sin röda faddershirt och stöta på folk i långhuset som hälsar glatt som man själv tror att man aldrig sett... Det finns inget som går upp mot höstnollningen i Örebro! I alla fall inte när jag är med...
Jag tror ni kommer klara er alldeles utomordentligt bra utan mig i höst, men snälla snälla, tänk på mig! Jag vill så gärna! Och det är så totalt oföreställbart att det redan är ett helt år sen jag var fadder och två år sen jag nollades... Drar på mig ovven, tar en öl och tänker på er!!!
Presentation class gick föresten hyfsat bra. Jag pajade min röst när jag ville lite för mycket, men inte mer än att det blir bra om nån vecka. Blev stressigt, men som sagt, det funkade=)
Slapp jobba både igår och idag vilket gjorde allt mycket lättare. Dessutom fick jag just ett mejl med en bild som jag längtat efter sen jag var i Sverige sist...
En månad, inte ens, tills jag åter får sätta fötterna på mina förfäders mark! Det gör mig lycklig att tänka så!
You are not afraid that you cannot do it...
Vilken vishet! Så otroligt starka ord som just nu känns aktuellare än någonsinn. På torsdag är det presentation class. Vi ska visa vad vi kan, samtidigt som vi gör oss sårbara och visar huruvida vi är farliga för de andra eller inte. Allvarlig konkurrens är alltid farlig!
Torsdagen blir första riktiga tillfället att skatta de andra. Hur duktiga är folk egentligen? Vad har de för röst? Scennärvaro? Det blir en tuff dag. Var och en vill ge sitt bästa men ändå får man inte vara för bra, man får inte vara för engagerad, för duktig. Då hamnar man utanför. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att vara...
Jag har bestämt mig för att ge allt. Jag ska vara så bra jag bara kan. Inte duktig utan bra. Det par minuterna som vår duett tar ska jag inte bara spela lesbisk, jag ska vara det! Så det så! Jag har tillräckligt med vänner utanför den här skolan för att veta att jag är uppskattad för den jag är, jag behöver inte få den responsen i skolan. Det är klart man vill komma överens med folk, där finns ju en massa inspiration att hämta också, men jag vill ju faktiskt bli riktigt riktigt bra som musikalartist, då är "vännerna" inom branschen relativt oviktiga... Det är det människorna som känner mig som person och inte som artist som är viktiga!
Men ändå är jag rädd för att hamna utanför, vara bra och bli ensam. Jag vill inte vara ensam och jag hatar att rädslan håller mig tillbaka... Trust what scares you. Fright is good.
Fyra veckor tills jag åker till Stockholm och Örebro och får träffa de människor som jag saknar mest!!!
Se om jag kan få några timmar beautysleep nu innan det drar igång med balett imorgon bitti... Veckan har helt enkelt för få timmar! Fortfarande!!!
Var inte rädd, bara kör!!!
Efter 2 veckor
Kvintessensen efter andra vekcan är: Min fotled är inte bra än. I förrgår på baletten började min högra fotled göra ont igen. Måste ha belastat fel när jag gick upp i relevé. Tejpade foten igår för dansen och har haft fotledsstöd på hela dagen idag. Det gör mig snäppet mindre rörlig, men stabiliserar bra. Det jobbigaste är egentligen att det gör ont. Och jag är mindre stark i fötterna. Inte jättebra när man ska dansa balett och step, men men... Ska göra lite övningar hela helgen och ha stödet på...
En tjej i min klass ska sjunga Holding Out For A Hero på vår Presentation Class nästa vecka och jag ska backa henne tillsammans med två andra tjejer. Så idag har vi sjungit en massa Dododooo och Aahh aahh. Skitkul, hon är så sjukt duktig så det låter riktigt nice!
Mitt lite större bidrag till Presentation Class kommer bli en duett tillsammans med Aude. Vi ska köra Take Me Or Leave Me. Från Rent. Gå in på YouTube och kolla in den. Det är två lesbiska tjejer som sjunger. En av dem är en riktig bitch, flirtar med allt och alla, tar livet lätt (JAG). Den andra är strikt, ordentlig och väldigt svartsjuk (HON). Låten går ut på att de skäller på varandra och ber den andra om att acceptera henne som hon är. Samtidigt kan det inte låta bli varandra. Men låten slutar med att de går isär. Jag har lärt mig låten något sånär, nu gäller det bara att stagea den och att hitta karaktären för den bitchiga, lesbiska tjejen jag ska spela... En utmaning om inte annat. Det är inte lätt att hoppa över sin egen skugga och trovärdigt spela att man älskar en tjej, men utmaningar är kul!
Det är skönt att ha läst genus. Det pratas mycket om det, mer än någon annanstans i Schweiz. Fokusen ligger på emanzipation både för var och en som individ men även som kvinna/man eller homo/hetero. Det är jätteviktigt och spännande och jag märker att många i min klass inte har någon aning om vad det pratas om. Schweiziska kvinnor uppfostras till att underordna och anpassa sig. Tänk er Desperate Housewives i kvadrat så har ni ungefär bilden av typiska schweiziska kvinnor. Vill kvinna göra karriär, får hon hjärtattack när hon är 35 för att hon inte pallar det dubbla (för)-trycket med karriär och familj. Dessutom blir schweiziska män kränkta om deras fruar tjänar mer än dem. Det gäller att kämpa emot den kvinnobilden, speciellt när man ska in i en bransch där det alltid kommer finnas folk (huvudsakligen män) som försöker utnyttja en på olika sätt.
Skolan är tuff, men det är fortfarande kul, så jag kämpar på!
Konkretare
Örebro blir någongång mellan 29/9 och 3/10 så håll ögon och öron öppna... Jag lär höra av mig=)
Nu ska jag iväg och jobba. Är inte supermotiverad, men det hjälper att ha nåt att se fram emot! Allt blir mycket roligare då.
Efter första veckan...
Ja nu har jag klarat första veckan. Sitter just nu i soffan i vardagsrummet, utanför är det ganska grått, det märks att sommaren börjar gå mot sitt slut och det gör det extra mysigt och vemodigt att krypa upp i soffan. Jag är själv och just nu är det rätt skönt. Man har så intensiv kontakt med alla runtomkring annars så en söndageftermiddag som denna vill jag bara vara med mig själv och Figaro. De visar nämligen Le nozze di Figaro på tv. Försöker febrilt hänga med, fattar ingenting fastän jag redan har sett operan en gång och fått handlingen förklarad för mig... Nåväl, får väl försöka hitta en sammanfattning på nätet... Ska kolla på en historiefilm också och sammanfatta den... Och leta musikalnoter... och tvätta... och steppa lite... och träna fötterna... och städa... och äta nåt... och sen ska jag jobba ikväll också...
Ja, ni ser. Det är fullt schema. Helst skulle jag bara sitta här i soffan och kolla på tv hela dagen...
Nu måste jag uppdatera
Imorgon är sista dagen på första veckan. Tack och lov, tur i oturen, slapp jag jobba igår och idag. Felplanering och duppelbeläggning uppifrån... Whatever, jag har i alla fall fått sova ganska så ordentligt. Hur är det då med mig, efter fyra dagar Musical Academy?
Jo, jag har fruktansvärt ont i låren. Balett två dagar efter varandra gör att man känner av varenda muskel i kroppen... Låt mig börja från början. Onsdag och torsdag börjar vi med balett. Klockan halv nio. Det är ganska tufft när man inte är van och Anja, vår lärare, är sträng. Hon visar kombinationerna en gång, sen måste man kunna dem. Onsdag hade vi röstteknik och sång efteråt, men idag fortsatte vi med jazz med Anja efter baletten. Det var intensivt och jag hann inte alls med. Byta från klassiska utåtvända balett-benpositioner till parallela jazzpositioner är inte lätt, mina vänner... Sheeesh...
Språkröra får man också... Mest synd är det om vår fransktalande Aude. Hon tänker på franska, pratar engelska och hör tyska. Stackarn sover inte, hon ligger och översätter meningar om nätterna... Usch... Jag tycker det är jobbigt nog med engelska och scen-tyska!! Aja, det kommer bli jättebra! Det är jätteroligt och otroligt inspirerande. I tisdags hade vi Acting första gången. Vi gjorde skitroliga stenåldersmänniskeövningar. Hahaha, hoppade omkring som apor och kommunicerade utan ord. Uu-uh, agaga!
Idag efter jazzlektionen fortsatte vi med Acting, då vi fick läsa texten på låtarna vi valt att repa imorgon. Jag har valt Can't help lovin' dat man från Showboat. Härlig låt med rolig text. Ganska lätt att förstå och interpretera.
Efter det var det presentation class där tredjeårsklassen visade vad de kunde. Om två veckor är det vår tur... Det är en enorm chans att få visa nåt för de andra eleverna och få respons, kritik, feedback. Måste absolut utnyttjas!
Sen i söndags har jag gått ner ett kilo fastän jag tycker att jag inte gör annat än äta... Men det är ju bra, man behöver väl gå ner lite, träna upp sig, komma i form för att palla branchen...
Imorgon har vi korep. Då ska vi lära oss låten. Dagen börjar med step och balett... Det blir tufft! Så måste vi kolla filmer om historia och Figaros Brölopp till på tisdag... Och på måndag ska vi ta med oss roliga skor till Acting-klassen. Så mycket spännande som väntar!!!!!
Hittills uppfylls alla mina förväntningar och jag är stolt över att jag ger allt!
Tack för alla era fina kommentarer!!!
Nu, mina vänner, har äventyret börjat!
Jazzlektionen var riktigt hård. Uppvärmning, sit-ups och armhävningar, diagonaler och koreografi. Shit! Är helt slut nu! Men GUD, vad roligt det var!!! Ska bli riktigt skönt att träna mer och få utnyttja alla lärares kompetens.
På acting-lektionen gjorde vi övningar som gick ut på att vi skulle inse hur mycket kommunikation och därmed teater har att göra med kroppsspråk och ansiktsuttryck. Först fick vi improvisera som grottmänniskor. Så jävla skoj! Och sen skulle vi prata gidderisch med varandra. Alltså bara prata utan ord. Blablabla. Det blev riktiga dialoger av det ändå och vi kom helt och hållet fram till vad vi egentligen pratade om utan att använda ord. Skitroligt och fascinerande!
Det ska bli så himla kul att bli bättre på allt! Bättre på dans, bättre på sång, bättre på musikteori, bättre på skådespel!
Men nu ska jag gå och lägga mig. Jag är så fruktansvärt trött på ett så skönt sätt som jag nog inte har varit sen danslägret i ettan på gymnasiet...
Än en gång TACK till alla er som tror på mig och stöttar mig! Please go on!
8/8-08
Jag kom just hem. Missade första nattbussen 01.15 så det fick bli 02.30 istället. Fick komma tidigare idag. 15.30 istället för 17 och så jobbade jag till 01.15. Ganska lång dag faktiskt. På grund av personalbrist jobbar jag imorgon med... Lite jobbigt, men varje timme jobb betyder ändå 120 kronor efter avdrag som kommer droppa in på mitt konto så småningom och det känns ju bra inför höstens alla äventyr... Det är ju tyvärr inte gratis att flyga till Sverige...
Nej, nu ska jag sova. Måste hinna med en massa annat imorgon också, dammsuga hela huset till exempel och tvätta alla mina kläder och köpa jazzskor... Men det ska nog gå jättebra ska ni se! Efter ett telefonsamtal med den där någon som jag tänker på hela tiden är jag full av tillförsikt och energi igen. Det är magiskt hur någons röst och några uppriktiga ord kan ge en så mycket styrka... Allt kommer att bli jättebra. På något sätt. Det måste det helt enkelt...
Idag
Idag är världen fortfarande lika uppochner som den varit sen helgen. Men det finns hopp. Igår fick jag jobba hela mitt pass för första gången på länge. Det betyder pengar och pengar är tyvärr väldigt viktiga i mitt liv nu. De blir dessutom viktigare och viktigare. Passade på att prata med chefen också. Hon var väldigt snäll och förstående inför hösten och lovade att försöka ta hänsyn till mina önskiningar. Vi kom överens om att jag skulle få jobba så gott som varje helg och att jag skulle säga till om det blev för mycket.
Det känns bra för det betyder att jag kommer ha lite pengar att röra mig med och det i sin tur innebär att jag kanske har råd att åka till Stockholm och Örebro i höst... Det är min största önskan just nu.
På måndag drar det igång på allvar. Jag känner mig som ett barn som ska börja skolan för första gången och med skräckblandad förtjusning är så uppe i varv att hon inte kan sova. Den enda skillnaden är att jag är vuxen och vet att jag varken har tid eller något annat för att vara trött och utmattad redan innan allt börjar. Jag kommer falla ihop av utmattning efter en vecka. Det är min största rädsla just nu.
Nu ska jag äta frukost och duscha. Jobbar 16-21 idag. Men innan dess ska jag träffa Julia och Bea. Det är min största glädje just nu.
Semestern - en sammanfattning
27/7: Uppe tidigt. Eller ja, aldrig i säng egentligen. Tog tåget vid halv sju och åkte till Zürich. Flyget var nästan i tid till Frankfurt. Frankfurt får pris för Europas fulaste, skummaste, otrevligaste och sunkigaste flygplats. Fy fan vad äckliga toaletterna var och vilken tid det tog att irra igenom alla skumma gångar för att komma till rätt terminal... Därifrån var flyget också nästan i tid till Köpenhamn. Pga komplikationer med tågen genom Danmark och efter ett förtvivlat telefonsamtal hem om vad betyder "kun" tog jag tåget till Svågertorp och hämtades där av Pappa. Väl hemma blev det dopp i havet och mat.
28/7: Uppe tidigt igen. Morgondopp klockan halv sex och iväg vid sju mot Småland. På motorvägen körde vi in i staketet vid vägen så att hela högra framdelen av bilen kvaddades. Eller ja, kvaddades... Förstördes får vi kanske säga... Efter lång väntan släpades bilen till Örkelljunga där det fanns en värkstad men inga hyrbilar. Som en ängel från himmelen kom Farbror N och hämtade oss. Vilken insats! Och kul att han var med och firade vackra Farmor till slut ändå! Med sju timmars försening kom vi fram till Stämshult. Middag där med en massa trevliga släktingar. Min släkt är bra. Och inspirerande. Det märkte jag vid fler tillfällen under semestern.
29/7: Tyvärr ingen sväng till Vimmerby och Mattias, men en lugn dag i Västervik istället. Där fick vi även äntligen tag i en hyrbil. Den stannade hos Farmor och Farfar medan vi tog husbilen Bob. Men husbilen begav vi oss framåt kvällen mot Oskarshamn och färgan till Visby. Där hittade vi tillslut campingen och vår plats. Smällde upp tältet och fick några timmars sömn innan det blev katastrofalt varmt och ljust därinne klockan halv sju.
30/7: Jogging längs kusten sen Visby med försök att få tag på Vicegeneralen HT06. Visby är jättefint! Verkligen jättejättefint!! Missa inte den guidade visningen genom Fornsalen om ni är där! Hann med en glass med kusinen E som var där på dansläger. Riktigt trevligt!
31/7: Morgondopp och ihopplockning. Sen ner om Hobergsgubben och raukfältet däromkring för att därefter fortsätta till Ljugarn, ett mysigt litet samhälle mittemot Visby (alltså på andra sidan ön). Där blev det dopp och mat på Strandcafét. De serverar Frejabröd där, världens godaste fruktbröd!
1/8: Morgondopp, sen packade vi ihop tält och sånt , kollade på hamnen i Ljugarn och åkte uppåt mot Fårösund. Där ställde vi Bob utanför Bläse Kalbruksmuseum och såg till att få el och duschmöjlighet. Lite middag och allmänt chillande. De andra badade men jag tyckte vattnet var äckligt och där simmade en snok förbi precis när jag skulle doppa stortån så jag struntade i det. Istället knackade jag fram fossiler ur stenar, det var spännande och roligt! Vacker solnedgång över vattnet.
2/8: Morgondopp. Det blåste från andra hållet så vattnet var mycket finare. Fixade med hår och smink och sånt, sen var det dags att bege sig till Fleringe Kyrka där min äldsta och vackra och inspirerande kusin J skulle gifta sig med hennes P. Det var ett jättefint bröllopp och vädret var som det ska. Inte för varmt, bra för bilder och så lite lite regn under brudvisningen (det bringar lycka sägs det). Brudparet var så otroligt fina och Mamma och jag satt och torkade daggen ur ögonvrårna under vigseln. Efteråt blev det en heldundrande fest på Kalkbruksmuseet. Så många trevliga människor som man är nästansläkt med. Helt fantastiskt! Jag fick världens bästa bordsherre får jag väl flika in här, och det kanske gjorde sitt... Mycket fina ord sades, både i tal men även i samtalen runtomkring. Fick mycket med mig på vägen. J´s pappa är skådis och hans fru är sångerska och hennes bror är musikalartist, så jag profiterade av situationen och sög i mig av allt det hade att säga mig om hur jag ska hantera min framtid och min karriär. Det kändes så bra att få prata med någon som vet hur hård branschen verkligen är och har kommit 20 år längre än jag. Tog till mig otroligt mycket. Även av den uppmuntran och de lyckönskningar jag fick för min utbildning.
Efter festen kom regnet och välte upp och ner på mitt tält så jag fick sova i Bob istället...
3/8: Dagen efter för alla. Det märktes. När man vandrade kring Museumsanläggningen hittade man plastglas och gamla saltkringlor, någon låg och sov i en bil, en annan vilade i lä vid tegelväggen. Mysigt när solen letar sig fram... Pratade lite och vandrade omkring lite. Sen tvingades jag ta farväl av min bordsherre för han skulle avlösa brorsans barnvakt. Tack och lov lyckades vi ändå träffas en gång till.
Klockan tolv var det presentöppning och brunch hos brudens föräldrar. Roligt att se hur alla såg ut på riktigt. Så där inte-uppklädda... Efteråt åkte vi neråt mot Ljugarn igen och låg där övernatt.
4/8: Packa ihop, tömma latrin och gråvatten. Sen till Visby. Där fick jag några trevliga timmar med K, bordsherren. Skönt att vi i alla fall fick träffas lite till! Tungt att ta avsked.
Spöregn. En ICA-fralla och lite Ramlösa. Färga till fastlandet med filmen Enchanted. Usch en sån sliskig film... I've been dreaming of a trueloves kiss... Lite fin ändå... Övernattning i Stämshult. Jag fick sova i säng!!! Äntligen!!
5/8: Upp med tuppen och flytta grejer från Bob till hyrbilen sen ner till Helsingborg. Där packade jag mina grejer och Mamma körde mig till Svågertorp igen. Flyget var försenat, men jag hann ändå med tåget hem. Sharon kom och mötte mig och på tåget från Bern var även A och D med. Glömde väskan på tåget...
Kopp te hemma hos mig.
Nu ska det bli skönt att lägga mig i min stora mjuka säng och bara sova och drömma om den som jag saknar så... Imorgon blir det jobb 12-21. Innan dess kaffe med födelsedagsbarnet Bea. D och Sharon åker och hämtar min väska. Fatta vad snällt! Jag blir om igen omtumlad och rörd över den vänskapen och kärleken som finns runtomkring mig och som jag så sällan är medveten om...
"Värna om dina vänner! Framförallt dem som inte är i branschen." Enligt M.L. är det det viktigaste som jag ska tänka på. Tack. Jag ska försöka...
Hur kan ödet vara så hårt?
Hur kan det bli så att man just då när det passar som absolut minst, när man som absolut minst har tid eller plats eller ork för det, så möter man sitt livs dröm... Det är helt stört! Jag kan inte flytta ifrån nu! Jag kan inte skippa min utbildning eller göra den nån annanstans! Det här är mitt livs äventyr och mitt livs chans som jag ska börja! Och just då möter jag en människa som ställer allt upp och ner! Allt! Verkligen allt. Jag blir matt bara av att tänka på vad som väntar mig nu... En höst av saknad, längtan, avstånd, just när jag som mest skulle behöva stöd, närhet och att slippa kämpa på det planet också! Varför varför varför just nu? Av alla tillfällen i mitt liv...!
Åååh, eländiga öde, fruktansvärda liv som utsätter mig för sådan prövning! Jag kan bara hoppas att det finns en mening och att det inte dödar mig utan gör mig stark...
Hur ont det än gör att behöva skiljas och bo så långt ifrån så ångrar jag inte mötet ett ända ögonblick. På något sätt kanske det ändå går att lyckas...
Vad är kärlek egentligen...?