En månad
Nu är det en månad kvar. För allteftersom dagarna går, blir jag ganska säker på att jag inte kommer åka tillbaka till Schweiz mellan bröllopet i Kungsör och skolstarten i Hamburg.
Däremellan ligger två veckor. Exakt vad som händer då, vet jag inte, men det blir nog inget jäktande tillbaka till Bern.
Jag har precis haft fint besök från Sverige några dagar. Det var väldigt väldigt trevligt och mysigt. Jag hoppas mina gäster hade det bra också!
Igår fick jag alla mina fyra visdomständer utopererade. Nu ser jag ut som en hamster och har nästan outhärdliga smärtor... Men men, jag är ju stark så jag klarar mig nog... typ...
På söndag är det semester som står på programmet!!! Jaaaa! Äntligen! Helsingborg, jag kommer!
9 veckor och 6 dagar...
...kvar tills höstterminen i Hamburg börjar.
Jag räknar dagar medan paniken stiger. Bergochdalbanan fortsätter, ibland känns det bra, ibland känns det jättejättejättehemskt! Rikitgt riktigt illa. Men som sagt, ibland även bra.
Jag hinner inte ens riktigt fundera över hur det känns eller varför, det är bara ibland (som t.ex. i fredags efter bandkonserten) som jag drunknar i rädslan inför allt nytt, inför att misslyckas, inför att bli alldeles ensam.
Samtidigt vill jag att tentorna ska vara över, att jag ska slippa allt detta tjat och gnat och bitchande i skolan. Jag vill bara börja om. Men jag vill helst inte behöva flytta ifrån mina vänner som är de som håller mig vid liv...
Nåväl, jag får väl börja räkna människor jag hinner träffa istället för dagar som går...
Och i slutändan vet jag ju att jag gör rätt, att jag är på väg åt rätt håll och att jag kommer lyckas och att det kommer bli bra!
Lämna mig ifred!
Jag vet, det kallas smalltalk. Enligt min polare grundar det enbart i folks intresse i min person. (aaa, eller hur?) Jag tror mer på nyfikenhet, möjligheten att tycka "ts ts ts, borde du inte snart ta tag i det?" eller den bittra faktan att folk har så tråkiga liv att de måste fylla dem med mina planer. Som om mitt liv var nån såpa? Och jag, som bara vill njuta av den tiden jag har kvar här, blir tokigare för var fråga. Jag har inget tålamod kvar att svara...
Vad fan tror dom? Om jag inte hade nån lägenhet igår än, så har jag väl inte nån idag? Och varför är just det så viktigt? Varför inte fråga hur jag mår NU, eller hur jag har det i NUTIDEN? Varför bry sig om ifall jag har en lägenhet i Hamburg än. Hallå, jag flyttar i augusti! Det är precis 1:a juni! Låt mig vara!
Det är inte ont menat, men jag blir tokig: Det går inte en endaste dag utan att jag blir petad på med frågor om Hamburg...
Från alla sidor.
Jag ska börja räkna.