Förfest och Söndagsmiddag

Ja, två helt olika saker och mycket otippat även på olika dagar... Jag pratar alltså om lördag och söndag.

Satin blev det inget av i lördags för älsklingen hade ont i knät, så det blev "bara" förfest. Det är alltid roligt att gå på förfest hos någon man inte känner, framförallt när man följer med någon som man inte känner så där superväl heller, men allra roligast blir det när denna någon är TFF och när man är tillsammans med Snygg. Då blir det väääldigt mycket SLEEEM och Panijni dö och Fruktsallad och annat kul. Både i bussen, på vägen från Järntorget till Norr och på själva festen.
Bland annat så skulle TFF och Snygg låtsas vara en cykel när vi gick över övergångstället vid polishuset... Det var roligt. Det finns det roliga bilder på=)
Vi var väl ett gäng på sex stycken som gick dit och som sen ockuperade soffan på förfesten och lekte fruktsallad och tog en massa roliga bilder och klängde på varandra... Riktigt trevligt var det! Bra att det finns fler sjuka människor som kan ha riktigt roligt!
Självklart var det en nykter kväll för mig, alldeles förträffligt!
När det andra drog vidare för att titta på han som heter Timo och har ett efternamn som jag varken kan uttala eller stava till, gick älsklingen och jag hemåt med ett nattamatsstopp på MAX. Ska man bli tjock, så ska man åtminstone bli det på riktigt, så dagen som påbörjades med pizza fick ett värdigt avslut i form av ett suprememål med plusmeny, Jajjemänn! Härligt!

Idag, söndag, tog vi oss efter en ganska lugn morgon till Tybble för att därifrån åka med till Frövi. Men först var vi tvungna att kila in på ICA och köpa några kilo godis. Hur ska man motstå när man får Karamellkungengodis för 4.90kr/hg??? HUR??? Det går inte!
Väl ute i Frövi blev vi bjudna på värsta härliga söndagsmiddagen. Tacopaj, sallad, chips, kaka, glass... Och jättetrevligt sällskap. 11 stycken var vi och vi fick precis plats runt matbordet. En hel eftermiddag full av skratt och god mat, kan det bli bättre? Tror knappast det...
Skönt att inte alltid vara yngst längre, brukar alltid vara det... Idag var det i alla fall inte jag som blev dissad för att jag fortfarande är tonåring...
Så underbart att bli accepterad som en del av familjen efter bara några veckor, så härligt!

Förövrigt så är jag lycklig och otroligt kär, fastän jag är trött och sliten och stressad och rädd, så är jag faktiskt riktigt riktigt lycklig! Mitt löfte för denna veckan är att tänka på det varje gång det känns jobbigt... Ingenting är värt att släppa den lyckan för!

                                           
Love you!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback